Maj och Juni brukar var väldigt intensiva månader. Så även i år. Det är mycket som ska hinnas med och man brukar vilja hinna ännu mer, inklusive få sina tider på sjön. Jag gillar maj och Juni – långa sköna kvällar och fisket kan bitvis vara bra, även på det ibland tjuriga Värtan.
Jag är ute på en rejäl resa i mitt gäddfiske. Jag känner att jag vill ta fisket till nästa nivå – att utmana mig själv, komma ur min bekvämlighets-zon och snabbt lägga till ny kunskap. Det gör jag inte för att jag är missnöjd med mina resultat. Jag är väl helt enkelt lagd åt det hållet: jag vill hela tiden bli bättre och utmana mig själv och mina “sanningar”. Tyvärr har jag svårt att göra saker gradvis eller i små steg så att “ta nästa steg” innebär i min värld en omprövning av det mesta jag sysslar med. Nya spön, nya rullar (japp – jag fiskar inte bara haspel längre!), nya beten, nya tekniker och nya platser. Jag vet att det innebär missar och risk för bompass men när man får till det är det en rejäl kick.
Förra torsdagen var det dags för Värtan att få sig en chans igen. Denna gång med Tobbe och kollegan Thomas. Thomas har en mycket prestigefull tävling framför sig – en två dagars tävling i kompisgänget under midsommarhelgen. Tid på vattnet och lite coachning från sidlinjen var välkommet.
Dagarna innan hade det blåst från alla möjliga håll men dagens fiske bjöd på stiltje, klarblå himmel och fullmåne (!). Som alltid är sannolikheten att få fisk större om man har betet i vattnet så för att maximera fisketiden åkte jag direkt hem efter jobbet, krokade på Gulan och begav mig till Värtan. När Tobbe och Thomas kom låg redan Gulan och guppade och drog i tamparna för att komma iväg.
Med ögon stora som tallrikar klev Thomas ombord och stammade fram “är det där era dragväskor? Det är ju helt sjukt!”. Jag förstår kommentaren – Thomas väska såg ut som en handväska bredvid våra hockeytrunkar 🙂
Underbart ögonblick!
Full fart ut på Gulan och efter 5 min tappar ekolodet kontakten. Konstigt tänker jag men kör på – 1 minut senare åker givaren för ekolodet upp i motorbrunnen. Förklaring funnen… Efter två fruktlösa försök att dra dit givaren igen ute på sjön inser vi det omöjliga och drar i full careta tillbaks igen. Hämta släpet, upp med Gulan på trailern, upp ur vattnet, dit med givaren i hållaren, ner Gulan, upp med släpet, åka och parkera släpet och ut igen! Så kan det vara…
Full fart mot första platsen – Tobbe hugg sen inget. Till min gamla favvovik – inget. Ut i Askrikefjärden – inget, inget inget förutom lite aggressiv vass och sjögräs som våldsamt kastar sig över våra drag. Högen med nya beten jag fiskar med för första gången utan att få fisk på växer framför mig på pulpeten.
Plötsligt signalerar Thomas att han behöver uppmärksamhet – “FISK!” hinner jag tänka innan jag ser var linan går från den böjda spötoppen… Falskt alarm Watersnaken hade tagit en tugga av linan- den kan vara hungrig ibland som fler fått erfara (eller hur Peter 🙂 )…
Jag visar Tobbe en av mina nya kreationer – en helltail som jag riggat med en vit paddel. “Cool” säger han, sätter på den och efter 10 kast sitter det en liten buse på an spö. Äntligen fisk i båten. “Kanske huggperiod`” tänker vi men icke. Vi nöter, nöter och nöter utan någon mer kontakt och 23.30 är det bara att konstatera faktum. Jag och Thomas blankar båda två.
Ja man kan inte anklaga oss för att inte försöka. Vi körde ett ganska brett register. Det var alla typer av drag och djupt, grunt, vassar, flader… Allt utom frivattnet men så är Värtan ibland – tjurig och vägrar släppa från sig fiskar…
Trots en ovanligt tyst tur (jag brukar hålla låda i båten, men hade tappat rösten så det tystare än vanligt) och extremt trögt fiske var det god stämning när vi kom in. Tobbe slapp blanka, Thomas kom hem med en massa tips, ett stärkt självförtroende och en lista med inköp att göra, och jag, ja jag kom hem med fler tankar och idéer att testa, stärkt av att jag inte föll för trycket att prova de säkra korten. Mina nyheter kommer fånga mycket och stor fisk, bara jag orkar nöta på…
På det igen!
//Mange
[…] så alternativen är många. Jag har ju valt att utmana mig ordentligt i år. Det skrev jag i förra inlägget. Jag tror det är nyttigt för mig att bredda mig och lära mer. I sann utmanings-anda kom jag på […]