FiskeFürAlles chatkanal “Gäddfeber” har gått varm med inlägg och diskussioner kring allt mellan himmel och jord, inklusive lite gäddfiske såklart. Det brukar vara ett tecken på fiskeabstinens hos alla. När jag slängde ut frågan om någon kunde och ville fiske en stund på söndagen möttes jag av grymt, stånk och stön = alla ville men ingen kunde… Förutom Peter som kunde komma loss några timmar precis som jag. Vi spikade eftermiddagsfiske mellan alla våra åtaganden.
Jag var VERKLIGEN i behov av en tur. De senaste turerna kan knappast betecknas som särskilt framgångsrika och resor till Kina mm har satt käppar i hjulet för möjlighetheter till förbättring så det var med viss del revanschlystnad och ev del oro jag mötte Peter i Grovstanäs. Peter var också taggad. Visserligen var han iaf fysiskt ute och fiskade på “King of Mälaren” förra veckan, men frågan är om han egentligen var där… Summeringen av den dagen hittar du här.
Jag har ju då blivit tvingad att börja fiska med multirulle. Dels eftersom jag fick en jerk-utrustning av Danne och Peter i present, med tillhörande gul handmålad Ambassadeur, och dels för att jag ska åka till Rügen i höst och det verkar som om multi nästan är ett måste där. För att inte göra grabbarna besvikna och för att träna, valde jag att lämna min “napp” – haspelutrustningen hemma så jag var tvingad att fiska multi + att jag bestämde mig för att bara använda två tekniker – jerk och hemmagjorda gummin.
Förutsättningarna kändes bra – grå himmel och lite krusningar på ytan. Lite bättre än påskfisket på Mälaren. Det började ganska bra – jag slängde på en nygjord Lupus i blå/silver och redan på första platsen 150m från bryggan hade jag en följare som valde att vända 2 m från båten. Det fanns liv i varje fall. Vi gnuggade på och jag hade flera följare på Lupus, men inga hugg. Vi flyttade oss mot Bärsö till och på vägen såg vi ett jättedyk med Skarv och fiskmåsar.
När vi närmade oss såg vi ett antal döda strömmingar i ytan. Strömmingen har alltså kommit in. Vi kastade lite i frivattnet runt stimmet men eftersom vi körde med Peters “Koppen” hade vi inte lod och kunde inte se var strömmingarna flyttade sig så vi drog vidare.
Ett par ställen till och sen in i en “tratt” som slutade i en lekvik. Då leken borde vara nyligen avslutad valde vi att försöka komma i kontakt med några madamer där. 2 följare till på Lupus men inget nafs. Samtidigt hade Peter inte sett eller känt något på sen vi åkte ut.
Då började två tankar forma sig i huvudet. Dels hade jag precis läst en artikel av Joel Abrahamsson – ni vet han den sköna “gäddluffaren” med kajak och dreads. Han har nog mer tid på vattnet på två veckor än vad jag har på ett år – så jag har stort förtroende för vad han skriver. Hans teori var att efterleksgäddan vill äta upp sig snabbt och samtidigt leker flera av gäddans favoritfiskar = stora ansamlingar av en viss typ av fisk. Då blir gäddan väldigt präglad på den fisken det är extremt viktigt att anpassa plats och storlek på bete efter vad de äter just då. Det, i kombination med en tanke om “popcorn-effekten” – myntad av Robert Jonsson (mycket Göteborg nu, men de verkar ju kunna dra några stora fiskar på den sidan av landet också :-)) som går ut på att även om man är mätt och däst, kan man alltid få i sig några snacks t ex popcorn. Popcorn för gädda är en liten munsbit – inte en Lupus på 27 cm.
När de två tankarna korsades med att vi precis sett död strömming utanför, började jag rota i jerkboxen och hittade en Buster Jerk II jag köpte på mässan som jag faktiskt glömt bort att jag köpt. Mer lik en strömming än så här blir det inte varken i storlek eller färg.
På med den – tre jerktag FISK!!! Inget stort men VILKEN KÄNSLA!!! Det är en sån grym känsla när man tänker och funderar, ändrar något och allt stämmer. Det är en sån kick att känna YES – jag hade rätt! Jubel och high five i båten. Snabb release.
Två kast senare PANG! Och jag känner direkt – den här är bättre. Den är tung, går ner och bråkar djupt. Jag ser den 5 m från båten och tänker – typiskt – den ser inte så stor ut, den är kort… Sen ser jag bredden på ryggen. Den har en nacke som en Bulldog. OK den väger väl lite ändå. Sen börjar den köra runt. Jag kunde dock drilla lugnt eftersom den sugit i sig hela popcornet :-). En snygg håvning från Peter senare lyfter jag 93 cm 6kg utlekt gädda in i båten. OOOH va skönt efter de senaste turerna. Äntligen lite bättre. Snabbt några bilder och vägning tillbaks igen i vattnet igen.
Kastet efter nitar jag en till. Koden är knäckt – tre fiskar på fyra kast 🙂
Sen blir det lugnt ett tag innan Peter tar sin första på en Baby Buster skitmört. Vi gnuggar på lite till sen är det dags att åka hem till familjen och gotta sig.
För att summera dagens fiske vill jag beskriva det som teamwork och en kunskapsseger. Vi i FFA med vänner har fiskat mycket med varandra och vet vikten av att hjälpas åt med allt. Fika, glada tillrop, hålla humöret uppe, tips och resonemang och platser och beten. Vi landar och krokar av fisk tillsammans, Vi försöker helt enkelt verkligen hjälpa och stötta varandra hela tiden. Det blir enklare och roligare istället för att tävla och mörka för varandra… Alla får mer fisk i längden. Innan vi har knäckt koden fiskar vi med olika tekniker och drag mellan varandra för att snabbast komma fram till vad som funkar. Så även idag.
Att ha lokalkunskap om platser är A och O och Peter är grym, riktigt grym på sina delar av Furusunds skärgård. Han lägger pusslet med vindar, temperaturer och ståndplatser som ingen annan. Detta i kombination med hans erfarenhet från dessa vatten och mitt dammsugande av fiskepress var det som gjorde dagens fiske. Vilket team!!!
Snart är det dags för den årliga FFA-träffen uppe i Furan – en helg med bara fiske – jag längtar redan…
TajtLajns
//Mange
[…] lyckas i gudningen hitta det där stället som ger en skön fajt och en lite större slem-madam. Som min och Manges tur i Våras där jag kan ta åt mig lite av äran att hitta rätt ställe, men Mange hade skickligheten att […]
[…] Eller ett tidigt vårfiske med Mange i en extremt späckad kalender, det garvet vill jag att Mange ska ha varje gång vi är ute!! […]
[…] många 5+- fiskar i båten. Jag betraktar alla 5+ som fina fiskar och de har kommit upp både både vår med småbeten och höst, i Furan och Värtan så jag kan kanske inte klaga, även om rycket i spöt gärna hade […]