Sommarfiske i Blekinge – äntligen!

Så då var det äntligen dags för lite riktigt gäddfiske. Semestern och perioden som lett fram till den har präglats av avsaknad gäddfiske. Den värsta fiskeabstinensen har avhjälpts med mysfiske med barnen efter krabba och rally-mört (färna) samt fiskeshopsbesök.

Suget var stort och det var dags för en tur jag sett fram mot länge. Jag har ju haft lite svårt att komma till tals med Blekinge-gädorna, oavsett om det gällt höst eller vår som nu i påskas. Senast i påskas var jag ute med Tommy “TN-Lures” Nielsen och nu skulle vi ut tillsammas igen för oss att se om vi kunde få några Blekinge-krokodiler att hugga.

Måndag lunch och vi börjar närma oss överenskommen avfärdstid kl 14. När jag sitter och njuter i solgasset och småsvettas utanför Ronneby kommer ett mess från Tommy från Karlskrona (3 mil bort). “Bara regnandet kan sluta så blir det fiske”. WHAT – regn? Jag sitter ju och gottar mig? Detta följs av ett till “Har du åkt ännu? Det åskar så vi får avvakta…”.  Jaha – ska det än en gång strula för mig och Blekinge? Någon halvtimma senare kommer dock grönt ljus och jag ger mig av för att möta upp Tommy i Nättraby.

Vi möts upp och det var kul att ses igen. Denna gång utan incidenter. Jag hittade hamnen direkt, utan halvtimmesomvägar och ingen läckande båt med tillhörande utflykter till Biltema och McGyver-lagningar. So far so good, men skulle gäddgudarna vara med oss också? Ja det finns ju bara ett sätt att ta reda på det – ut och fiska.

Så med Tommys nya spjut – en grym gäddräcer prydd med en finfin TN-lures-logga – drar vi i full fart mot första platsen som visar sig ligga 5 min från hamnen. Tommys plan var enkel – stenåtång, dvs in grunt, runt öar och stenar och fiska i blåstången från ankeldjupt ner till 2 m och så såg naturligtvis första platsen ut också. Ett sund, några väl valda stenar och en kant längs en ö. I första kastet har jag direkt en intressent som följer min Likaros – mitt nya gummibete. Tommy kör en egen “Strummer” som  han speedjerkar – vev, vev, ryck, paus, pet osv som gör att betet får än skön oregelbunden gång. Direkt visar mr Lokalkunskap var skåpet ska stå. Inom loppet av 10 minuter har Tommy landat 3 gäddor (visserligen av det mindre formatet, men gädda är gädda) och bränt några hugg.

Sen händer det som inte får hända! Ni vet – vi har alla något bete i boxen som har lite extra mojo, det där lilla extra som alltid drar fisk. I Tommys fall var det Strummern i nån brun/orange variant som bara bara lossnar i ett kast och betet sjunker långsamt och retfullt till sin eviga viloplats på botten och vi kan inte göra någonting. Mungipor neråt…

Efter några väl valda ramsor som inte tål att skrivas rullar vi vidare not nya platser med – just det – stenåtång. Själv känner jag mig lite vilsen. Tommy har många kontakter och har få kontakter men efter att konsulterat lokalkunskapen, studerat platser och Tommys betesval något börjar jag känna mig bekväm med att det snarare är en tidsfråga än något annat.

När Tommy på kort tid bränner tre gäddor på en papegoj-färgad TN Punkrocker (en glider) känner jag att det där med papegoj verkar funka och pillar fram den enda jag har i mitt begränsade urval (jag fick inte med mig så mycket eftersom familjen absolut propsade på att de skulle ha kläder och sånt med sig också på semestern så jag fick köra mkt nedskalat), en Big McMy. Och så blir det speedjerk. Jerk, jerk, stopp, jerk, jerk, jerk, paus PANG. I pausen kommer ett sånt hugg jag älskar. Inget tjafs, ingen pardon, bara pang. Efter en skön sommarfight så ligger det en gädda på kanske 2 kg i håvnätet. Storleken spelar ingen roll. På sommaren är det roliga hugg och grymma fajter, oavsett storlek på fisk.

På den vägen fortsätter det – ny stenåtång. Nya attacker, snabba och ändå försiktiga så det blir många tappade fiskar men så sjukt kul att hela tiden känna att det finns liv där nere i tången. Någon timma senare står vi t o m och dubbeldrillar. Min väljer att kliva av efter en hel galen serie huvudskakningar men det känns som det kvittar. Livet är härligt, vi har kul i båten, vi får fiska och fiskarna bjuder upp till dans.

Det är dock svårt att hitta något mönster i fisket. Förutom att papegoj-jerk fångar fisk, förmodligen för att det sitter ofta i min spöände, så är det ingen typ som dominerar. Abstain Swimmer, Tommys grymma gummi-swimbait som jag landade en 8,6 kg:s på tar ett gäng (hans gamla sargade kamrat med kopparmage och grön rygg var fortfarande med !!! Den höll ju knappt ihop redan i påskas) så vår vi fisk på min Likaros och paddlade Crawlers. Huggen verkar dock komma ganska snabbt på varje plats så har ingen gädda presenterat sig inom 20 kast kan man flytta sig vidare. Huggen kommer snabbt och många missas men det är kul.

Vi väljer att ta en runda i Karlskrona hamn och prova fisket där. Förutom ett hugg på jerk för mig så händer det inte mycket så vi återvänder till stenåtång och avslutar med två av något bättre format, utan att vara monster, innan vi fiskar oss hemåt mot Nättraby med fortsatta kontakter men inga fler landade. Resultatet blev 6 för Tommy och 5 för mig (tror vi). På något sätt var varken antal eller storlek viktigt. Vi var bara ute och njöt av tillfället.

En grym dag med grymt sällskap med ett rejält knippe lokalkunskap. Kort sagt en skön dag. Nu kliar det i fisketarmen igen när jag skriver detta. Nu tar det iaf fem dagar innan jag kan ge mig ut igen. Hur ska jag klara mig?

Till dess – Flytväst på och njut av sommarfisket

//Mange

Ps. som den uppmärksamma läsare du är har du naturligtvis noterat att jag inte lagt upp någon obligatorisk motljusbild. Det beror på två anledningar – 1. Som du ser på bilderna var det konstigt ljus – det var ljus överallt så jag kunde inte ta några motljusbidler. 2. Min kamera var nerpackad eftersom jag var rädd för att drutta i när jag stor uppe på toften och jerkade i Tommys fartfantom så jag glömde ta fram en när mörkret hade lagt sig.

Jag kör därför en Tobbe tog samtidigt från en anna plats i Sverige – Gurkstan (Västerås). Mycket nöje: