Sommar, sista dagen på semester… Eller jag har egentligen redan börjat jobba. Gjorde första jobbpasset igår. Men lite fiske till innan det är 100% jobb igen…
Vilken dag jag valde. Efter en supersommar lyckades jag pricka en dag med rekordvarmt vatten, varmt och stiltje. Men… Fiske är fiske och sannolikheten att känna sprattel är bra mycket större när man är ute på vattnet än sitter vid matbordet 🙂
Vad gör man på Värtan en dag som denna då? Min taktik var att lämna Värtan och ta mig ut i Askrikefjärden, vattnet som leder in till Värtan. Som Peter skrivit innan – det gäller att kunna sina vatten och jag vet att om det ska finnas hopp för sjöbris någonstans så är det där. Askrikefjärden är som en tratt där det kan blåsa (om det är sjöbris) när det inte blåser någon annanstans. Dessutom tänkte jag att vattentempen förmodligen var lägre där pga det mer öppna läget och rörrelserna i vattnet. Där tänkte jag gnugga djupvassar och grundflader/branter.
Bara att köra…. Ganska snabbt fick jag bevis på att jag tänkte rätt. Vattnet var 1,5 grader kallare. Diferensen mellan 21,2, och 19,7 grader är väldigt stor för fiskarna. Dessutom var det lite vågor från alla båtar som åkte fram och tillbaks så lite rörelse var där. En Alien Eel landade 10 cm från vasskanten. Innan jag började veva kände jag en duns i linan – mothugg – släpp… OK – det finns väl fler då? Nej inte idag…
Jerk. Zonker McTail, Alien Eels, 4-play allt åkte på och inget funkade. Sätter på en nyinköpt Zalt i gäddfärg som jag moddat så jag kan vattenvikta den. I med lite vatten – pang! I första kastet sitter den…
Tyvärr blev det inte fler landade trots besök på grynnor och flader (ingen där) och tillbaks till djupvassarna som resulterade i två coola hugg utan landad fisk. Jag såg båda huggen, draget och när gäddan tog Zalten. Jag såg tyvärr också när jag drog draget ur munnen på firrarna. Så är det ibland… Om det bara var att åka ut och hämta dem skulle det inte va så skoj.
Efter några timmar på vattnet som jag delat med många båtar inkl. Finlandsfärjorna bar det av hemåt. Ändå nöjd. Jag visste det skulle bli mkt trögt på ett redan svårfiskat vatten men jag lyckades ändå knäcka koden för dagen. Kändes skönt !
Nu är det planering av fiskehösten som förhoppningsvis innehåller en långhelg i Blekinge och någon tur till Furan. Sen kan jag utlova två nya inlägg ganska snart om min hjälte från vår långhelg i våras i Furusund – Conrad samt konsten att välja spö (lika bra att sätta press på mig själv att skriva dem 🙂
Som avslutning – en bild på en Finlandsfärja
Tajt Lajns!
//Mange
Sjukt underhållande blogg………
Kul att du tycker det. Det värmer 😀