“Lyssna på fisken? Är han inte klok? Fiskar kan inte prata ju” tänker du… Nej kanske inte som vi pratar. Men om du är uppmärksam, funderar och anpassar dig så kan belöningen vara stor. Både på turen du är ute på och att du blir en smartare och effektivare fiskare. Häng med så ska jag förklara vad jag menar genom vad som hände senaste turen.
Det är en kall och lite ruggig dag i första halvan av November och jag, Dennis och Per ska ut på tur. Vi är ju lite blandmissbrukare alla tre så det är gott pinnar och prylar i båten när det ska fiskas både gädda och Abborre. Destinationen är en mar vi varit i någon gång innan med godkänt resultat men vi har alla gånger åkt hem och känt att platsen har mer att ge.
Pedagogiken i denna artikel är i två lektioner: en gäddlektion och en abborrelektion. Det är en dag men två olika lektioner! Men ni fattar säkert… Våra läsare brukar vara mer intelligenta än vi…
Lektion 1 – Gädda
Vi börjar med att fiska abborre. Som brukligt är när det börjar bli kallare i vattnet (även om tempen faktisk är 8 grader) så bestämmer vi oss alla för att fiska långsamt. Valet faller på Ned i olika storlekar. Vi fiskar bara i 5 min innan Dennis först rycker till för att sedan stå svärande och titta över en linända utan bete. En gädda har klippt den lilla jiggen. Vi fiskar vidare och 10 min senare har Per en gädda på sitt Ned-bete som förvånat tittar upp på honom med en krok i “saxen”.
Vi bestämmer oss för att ge oss på gäddjakt istället och lägger bort småpinnarna och ta fram påkarna. Dennis kör gummi, Per en röd Westin Swim och jag är helt övertygad om att tail-bete är melodin för dagen. Vi tar en tur runt vasskanterna. Ett kast inåt, ett kast utåt över gräset. Jag börjar byta bete men fortfarande bara inom kategorin tail. Jag byter alltså färg. Inget annat. Tondövt så tänker jag att “tail var ju melodin i fjol vid den här tiden så då MÅSTE” tail fungera idag igen. När inte färgbytena funkar börjar jag fiska ännu långsammare. Vattnet är relativt klart. Sen lägger jag till långa spinnstopp. Jag känner ingenting. Dennis å andra sidan hinner avverka 4-5 hugg innan han landar en fisk på spinnerbait!!! Han fiskar på, relativt snabbt och med beten som skramlar och låter och har en massa kontakter och jag lägger inte pusslet.
Vi ger upp gäddfisket för stunden för att ägna mer tid åt abborre och lunch. På vägen hem stannar vi till i en grundare, ginklar vik. Ganska omgående har Dennis följare på sin Westin Swim. Jag ser ingenting, känner inget och fångar ingenting. Jag ger till slut upp fiskandet med tail och sätter på en av mina vanliga “nödraketer”. En McRubber Jr i Motoroil. Första kastet har jag en följare men den följer 1 m bakom och attackerar aldrig. Hmmm – jag kanske ska veva på ordentligt. Nästa kast kör jag högt tempo med frekventa spinstopp. Jag hinner halvvägs innan jag chockad inser att en gädda tagit mitt bete. Det är bra fart i dem och även om den inte är så stor så får jag motionera den runt båten några ggr innan jag kan kroka av. Nästa kast samma sak – fisk igen. Och det är fisk i hela viken. Alla drar upp tempot och har intresse/landade fiskar i båten ganska ofta.
Jag har alltså fiskat mer eller mindre en hel dag utan att anpassa mig. Jag har tondövt stått och vevad min tail långsamts trots att fiskarna med all önskvärd tydlighet berättade “vi är inte sugna på det där fladdret och tempot”. Jag har stått med tinnitus och hörselkåpor när gäddorna skrikit i öronen på mig. Eller jag har valt att inte lyssna. Jag hade delar av pusslet, Dennis och Per mer och jag tittade inte ner på det.
Jag anpassade inte alls mitt fiske efter vad fiskarna berättade utan körde på med vad jag “bestämt” mig för skulle funka… och jag fick resultatet jag förtjänade…
Lektion – 2 Abborre
På vägen ut till dagens fiske hade jag pratat med min andra kompis Per som varit ute och fiskat abborre dagen innan. Han hade haft svårt att få dit abborrarna. De hade varit väldigt tröga. Inte förrän han hade “metat” freerig med ned-beten hade han fått kontakt. Sjukt tråkigt och tålamodsprövande fiske. Kasta ut – låt betet sjunka på slack lina i 10 s. Han kände inga hugg, ingenting. Men när han sträckte upp linan var det fisk på ibland. Så jag hade med mig att fiskarna verkade vara hyfsat inaktiva och kräsna. Men jag tycker ju freerig är tråkigt så jag ville fiska på annat sätt
När vi kom in i viken och började fiska så fanns det abborre direkt. Jag fiskade hem min Ned i motoroil med självförtroende. Jag “visste” att jag skulle kunna lura upp dem på det. Men det var tufft. Jag kände de var där men de ville inte fastna. Jag kände små stötar och nafs. Men varje gång jag sträckte upp linan så försvann de. Det var precis som om de nafsade i toppen på betet men sög inte upp hela biten. Fiskarna berättade något. De sa att “vi är hör och vi kan tänka oss att äta men du serverar inte rätt rätt”. Jag landade någon strö-abborre men bara 2-3 st. Denna gången lyssnade jag och bytte bete till “lilla grodan”. Första kastet fick jag svar. “Bättre – detta tyckte vi mer om” och jag landade några fler fiskar. Men de betedde sig ändå konstigt. De högg när jag började flytta betet. Inte när det stod stilla. Jag brukar hoppa hem mina ned-beten med 2-3 små hopp och sen låta betet stå stilla lite. Där brukar hugget komma. Inte när jag hoppar. Det var precis som om de stod och kollade på mitt erbjudande och inte förrän de blev rädda för att maten skulle försvinna iväg så högg de.
Vi tog vår gädd-lov för att komma tillbaka till nära ingången till viken och jag, lätt frustrerad av min icke-framgångar på gäddfronten, tog fram lillpinnen igen. Samma resultat på lilla grodan. Några strö-abborrar som högg när jag började flytta betet. Inte innan. Jag började experimentera med färger istället, junebug, coppertreuese, smelt. Alla favoriter åkte i förbi fiskarna i revy och alla var iskalla. Hmmm… Denna gången lyssnade jag på fiskarna. “vad säger de?”. Ja de sa att jag inte riktigt gillade det jag erbjudit. Vad har jag. Blicken fastnar i draglådan på några MicroTRD. Riktigt små ned. Jag hade aldrig fiskat med dem eftersom de är så små och min logik har sagt “de är så små så om jag fiskar de i gräs kommer de inte synas”. Men här var vattnet ganska klart och botten kändes ren. “men vad fula de är”. Jag hade köpt dem i färgen smelt men de hade myst m ngt bete i motoroil så de hade blivit lite gröna och fula. “jaja ingen minns en fegis”
Jag riggar upp en och kastar ut. Direkt – i först kastet får jag svar. Ett riktigt svar. Ett rejält hugg och spöt gungar rejält. En fin firre på 35 cm har inhalerat betet. Så kul!!! Sen har jag ett sjukt kul fiske resten av dagen. Jag får 15-20 abborrar. Topp på 44 cm, en på 39 cm några på 38 någon 36:a och ett gäng 35:or. Alltså vilket fiske… Och för att jag denna gren valde att lyssna på fisken och anpassa mitt erbjudande…
Så lyssna på fisken – den berättar för dig genom sitt beteende. Vad den gör och vad den inte gör. Att förstå vad som berättas är sååååå belönande
Ps. Som vanligt – glöm inte följa oss på sociala medier så får du den fulla “FiskeFürAlle”-upplevelsen. Vi finns på Facebook, Youtube & Instagram Ds