Det är soligt, råkallt och en sån där vind som kryper in genom alla kläder man har på kroppen, även om det är 5 lager. Man kan inte bli varm. Det är en sådan dag vi gäddfiskare drömmer om. En dag när isen fortfarande känns några veckor bort men de stora borde vara på hugget, väckta av den kämpande solens strålar. Just denna drömdag står det dessutom gäddfiske i kalendern så man sitter sitta och tråna på jobbet. Det är repeat på sällskapet från förra årets sista tur. Dennis har bokat en tur med Wildwater-Per. Så det blir Dennis, Martin, Per och lilla jag som huserar tillsammans. Egentligen skulle Måns också följt med men han lyckades bli sjuk så han fick stanna hemma, stackaren.
Med fjädrande steg kliver jag ut ur bilen och möter upp resten av gänget. Det roliga med att fiska med guide är att man ofta får fiska vatten man aldrig varit i och upplever nya platser och miljöer. Denna hamn har jag bara varit i på semester innan så det är helt jungfruliga vatten. Gänget verkar vara lika taggade som jag. När jag kommer ner står Dennis redan och kastar. Det är skönt att umgås med likasinnade!
Per har den fina egenskapen att förutom att vara glad, positiv och ha koll på vad han sysslar med så bjuder han dessutom på glögg i hamnen. Ojojoj vad gott!!!
Soligt och skönt! Men…
Vi drar iväg och provar ett grunt sund. Sund har ju den positiva egenskapen att den ofta fungerar som magnet av betesfisk och därmed och predatorer. Det är ju bra! Men sund trycker även ihop vinden som en tratt som gör att den vinden som finns pressas ihop och ökar i hastighet. Det brallar i rejält. Brrr. Som tur är så hugger inte fisken här för det hade varit väldigt jobbigt att ”tvingas” ligga kvar för att fisken hugger.
Tempen i ytan ute på fjärdarna är 5,5 grader så det är ganska dräglig temperatur. Vi fiskar oss igenom två vikar som ser riktigt bra ut. Fin botten, bra struktur och växter men få kontakter. Tyvärr ligger de också i fel håll vindmässigt så tempen är ner mot tre grader istället. Det varma ytvattnet har dragit och ersatts av kallare bottenvatten. Om det finns gäddor här så är risken stor att de är köldstela. Jag får följe av vad som kan vara Sveriges minsta gädda i den första viken och i den andra har jag ett hugg, Martin drar en och Dennis tappar en men det känns långsamt. Per har en plan så vi rullar vidare mot en mar.
Djungel-maren
När vi åker in i kanalen som leder till Maren så känner jag pulsen stiga. Jag blir varm och känner hur jag bara ”vet” att nu kommer det hända något speciellt. Kanalen är full av löja. Ibland är det så tjockt att man kan gå från sida till sida på betesstimmen. Det står smågäddor och trycker och abborrarna jagar så det skvätter betesfisk åt alla håll och kanter. Men… vad är det där. Åh nej – det ligger ett träd över kanalen. Ska vi inte kunna komma in nu? Det är en bäver som varit och busat till det. Vi kommer inte genom.
Men in ska vi! Efter rådigt ingripande av Dennis med både handkraft och en mini-såg så har vi fått bort tillräckligt med grenar för att kunna komma in
Höstgädda – ja tack!
Maren ser magisk ut. Vi lägger oss vid inloppet och fiskar. Vi pratar lite så där tyst och spänt som man gör när alla känner att vad som helst kan hända. Martin står och dänger sin favorit – McHybrid Ghost Walleye – och undrar hur vi vevar in. Jag står och smeker hem mina tailar så långsamt. Jag svarar ”så långsamt jag kan, betet ska röra stjärten men bara precis så snabbt”. Martin justerar lite. Ett kast senare står hans spö i brant vinkel nedåt. Det verkar vara något av klass som är på. Efter en tuff drill och jobbig landning där gäddan inte kommer i håven men betet fastnar i håvgarnet lyckas Per till sist vältra in gäddan. Den är rejäl och formad som en tunna! Grattis Martin!!! Efter vägning landar vikten på 7,5 kg och längden strax söder om metern! PB!!!
Neeej!
Huggen kommer i omgångar. Direkt efter Martins fina fisk får jag två OK firrar på nästan samma ställe. Sen hojtar Dennis till. Det är tydligt att en kloss till gett sig till känna. Denna gång rakt ut över ”frivattnet” på fyra meters djup. Den har fattat tycker för Dennis favvo: Pigshad Guld/Fluo orange. Den kör på rejält och Dennis drillar som en chef. Bra jobb och han lägger lagom tryck på fisken. Men rätt vad det är så slaknar linan och upp kommer tafsen utan bete och beteslås. Tafsen hade gett sig! Och Dennis tänker så rätt – han formulerade mina egna tankar så väl. ”Jag bryr mig inte om så mycket om att jag tappade gäddan, men det gör ont i magen att den ska simma runt med en pigshad i munnen. Jag hoppas den trillar loss snart.”. När jag sitter och skriver detta inser jag att det är ytterligare en anledning till att köra hulling-löst. Det blir lättare att kroka av gäddan eller en själv om man lyckas kroka sig i en kroppsdel men det är också lättare för gäddan att tappa ett bete om det går som med Dennis gädda
Huggperioder
Det smäller på lite här och där och när det smäller på så kommer det 2-3 st i snabb följd för att sedan följas av en period av tystnad. Det är spännande hela tiden och man känner att det kan hända när som helst. Helt plötsligt står Dennis med spöböj. Två kast senare har jag, Martin eller Per kontakt
Uppeldad av att de stora verkar vara på jakt tänker jag att jag börjar fokusera på stor gädda. I min arsenal har jag två beten som jag litar lite extra på att sålla ut de större individerna – McTail med bigtail och Miuras Mouse, denna gång apterad med en Abstain Swimmer motoroil. Miuras ser såklart kul ut och Per som inte sett en innan undrar om jag står och kastar en toaborste hahaha!!!
Bara en fem kast efter jag bytt till Miuras lägger jag ett kast rakt ut i ingenting, vevar långsamt och gör ett spinnstopp. Då kommer ett drömhugg, ni vet ett sånt som bara smäller och nästan rycker spöt ur handen. Jag sätter mothugget och det svarar bara med en tung gungning. Sen rullar fisken och jag tycker den ser inte så stor ut. Per frågar ”är den större?” Och jag säger ”nej tror inte det”. Jag ville ju verka cool och inte en sån soIm står och skriker ”bättre fisk, håv, håv!!!” för en 65 cm fis. Men Per tyckte den såg större ut när den rullade. När den kommer närmre inser att Per har rätt och jag fel :-). Igen en fisk runt metern. En slarvig mätning sa 97 cm så vi kallar den det
En helt ok dag 🙂
Jag bränner en fining till och huggen fortsätter komma stötvis. På eftermiddagen blir det väsentligt trögare men en annorlunda hugg gör ändå eftermiddagen rolig. Jag vevar och det blir bara tungt, ni vet som om man gått in i växter. Men det är fyra meter djupt och jag fiskar 50 cm ner och ryggraden säger “gör mothugg” så jag gör mothugg och då blir det rock’n’roll.
Men det oundvikliga slutet närmar sig snabbt som det gör på hösten…Det börjar skymma tidigt som det brukar och dags för en kall båtfärd hemåt över fjärdarna. Vi summerar upp dagen till sådär 20 gäddor med tre fiskar runt metern och ett fint gäng efter dig. Själv hade jag typ 97, 85, 80, 80, 75 och 3-4 till så ganska bra facit.
Jag måste tacka Per för bra val av platser. Och vilken skön tur. Dennis, Martin & Per: Magisk stämning i båten. Det är alltid kul att vara ute med sköna människor och kompetenta fiskare. Underbart!
//Mange Haukinen
Ps. Som vanligt – glöm inte följa oss på sociala medier så får du den fulla “FiskeFürAlle”-upplevelsen. Vi finns på Facebook, Youtube & Instagram Ds
