Då sitter man här igen, vid datorn. Jag har velat skriva detta inlägg ganska länge men liksom inte hittat rätt ände på nystanet att börja dra i så jag har skjutit upp det och skjutit upp det och hoppats att rätt vinkel skulle komma som en blixt från klar himmel. Men det hände inte. Inte denna gången heller. Men jag vill skriva det, för jag känner att jag har något spännande att berätta. Jag fick göra som Hemingway – har du inget att skriva. Skriv! Och det jag vill berätta om är fisketeknik som väldigt få fiskare provat på och ännu färre använt i Norges kalla näringsrika vatten – slow pitch jigging!
Norge 2024
Ganska nyligen la jag upp filmen för Norge 2023. Målet var då, precis som i år, att komma i kontaktmed stor Hälleflundra, tunga gungningar från stortorsk och skrikande rullar när bättre sejar kliver på. Jag kommer inte upprätthålla mig för mycket här fIör fisket fungerar precis på samma sätt som 2023 och vi fick samma kaliber på fiskar. Kanske tyvärr svårare med Hälleflundra men fler stora torskar. Vi var också precis på i fjol på Vaeröy och Vaeröy brygga med Wildwater Fishing. Resan och arrangemanget var precis som 2023 i toppklass.
Men två förändringar hade jag bestämt mig för. Jag ville prova att göra fisket efter betesfisk lite roligare och jag ville se om jag kunde få sej på lite lättare utrustning. Valet föll på ett av mina abborr-spön för betesfisket och min tyngre gäddpåk upp till 240 g med en rundgavlad amabassadeur för sejfisket.
Betesfiskandet
Jag kan bara säga – jäklar vad kul det var att släppa ner mina hemmagjutna jiggar med 30g-skalle ner bland småsejen och makrillen. Vilket spöböj – vilken fajt!!! Och jag lyckades ganska ok med mina betesfärger och storlek med. Detta är vad småsejen spottade upp – småsill (det är den till vänster)
Slow pitch jigging
Jag är som många av er intresserad (vissa skulle säga besatt) av att lära mig, utvecklas och hitta nya sätt att fånga fisk på. Och kan jag inte fiska så kammar jag youtube efter spännande fiskefilmer. I slutet av sommaren hittade jag en för mig australisk fiskekanalsom heter ”Mick’s gone fishing”. Först fastnade jag för hans fiske efter Barramundi i tidvattenskanaler men han åkte också ut på utsidan av reven och fiskade djupare. Där använde han en konstig teknik som såg ut som att han jerkade, fast vertikalt. Han släppte ner pilken på botten och sen pumpade han upp den med ryck i spöt. Jag hade aldrig sätt det innan och blev fascinerad. Jag lärde mig att det hette slow pitch jigging och jag läste på lite.
Slow pitch jigging verkar vara vanligt i Australien, Nya Zeeland och där nere i det hörnet av världen. Men också på amerikanska östkusten. Det verkade vara ett väldigt teknisk fiske. Tekniskt i så måtto att man pratade mycket spön med rätt aktion och betesvikt, lintjocklekar (så tunn lina som möjligt) och anpassa jiggen (betet) efter strömförhållanden och att kunna fiska så långsamt som förutsättningarna tillåter
Eeeeh – men det är väl en vanlig pilk, eller?
Betena såg väldigt ”glada” ut. För mig vid första anblicken såg de ut som torskpilkar (som jag fiskade mycket med i Öresund under min uppväxt) men i glada japanska kläder med mycket glittertejp och färger. Men oj så fel jag hade. Men plötsligt så förstod jag. I mina tidiga dagar som torskfiskars i Öresund såg i princip alla beten likadana ut. Droppformade metallbitar med tyngden längst ned så de skulle sjunka snabbt och snurra lite. När jag fiskade kände jag att det fanns ett bete som utklassade alla andra: Wiggler.
När jag läste mer om slow pitch jiggarna så förstod jag också varför Wiggler var så överlägset Elbe Torsk och Abu torsk. Wiggler hade tyngde fördelad över större delen av kroppen och i kroppen, centrerat. Inte som en plåtbit med droppformat bly fastnitat på baksidan. Det gjorde att Wiggler singlade långsammare ner mot botten, som ett löv, fram och tillbaka och jäklar vad jag drog fisk. Och Slow pitch jiggar ska göra samma sak. Falla så långsamt en metallbit i 200g-klassen kan göra. Singla ner i zig-zag, och snurra och blänka.
Kroatiskt Tingel Tangel
Jag messade lite med guide-Per veckan innan vi skulle fiska i Norge och det visade sig att han, som alla fiskare, inte kunde hålla sig borta från fiskebutiker när han var på semester i Kroatien. Så han sa ”ja du gillar ju att testa nytt Mange, och jag har med mig lite Kroatisk Tingel Tangel vi ska prova på fiskarna i Norge.
När vi kommer in från första dagens Hälle-safari sitter vi på bryggan, klämmer en öl och pillar med utrustning. Då klämmer Per fram sina nyförvärv och jag ser direkt att det är slow pitch jiggar. Då kommer Toni (kocken på brygghotellet som är kroat) dit och börjar pilla och drar fram sina beten. 100% Slow pitch jiggar, endast. Och han pratar om stora Hälleflundror, torskar och sej som han dragit på det. ”Jag fiskar här på samma sätt som jag växt upp med i Kroatien”
Betena väger 200-300 gr och är olika breda. Toni förklarade att de långsmala är för att komma ner snabbt men han använde så breda han kunde för det djupet han fiskade på för ett långsamt fall. Så jag riggade upp några beten med de enkelkrokar på snöre Per också köpt, med tydliga instruktioner från Toni. Två uppe, riktade utåt från varandra och en där nere.
Ingen minns en fegis…
Dag 2 var det dags för lite annat än Hälle-mete. Vi provade meta torsk och vi provade fiska med gummibeten men det gick sådär. Fisken var liksom inte riktigt på. Och kelpen är tung och lätt att fastna i så vi försökte svepa över kelpen men det funkade inte.
Jag ryckte fram mitt gäddspö och häktade på en rosa/silvrig historia och började fiska. Jag hade ingen aning om vad jag pysslade med men jag hade ju sett på Mick hur han gjorde. ”Hur svårt kan det vara?”. När jag efter några drop fått till samspelet mellan att rycka i spöt och vevandet på rulle så kändes det bättre. Toni och Per hade pratat om att enkelkrokarna var lättare att dra genom kelpen så jag släppte hela vägen ner till botten och började dra upp. Ganska direkt smäller det på en torsk på några kilon. Sjukt kul!
Mr Big kliver på
Slow pitch jigging blir inte min ”go-to” men en del i arsenalen. Jag fiskar mest mete med död betesfisk och stora gummijiggar. Men när kroppen börjar bråka av att hålla i rejält tung utrustning eller jag börjar bli uttråkad så slow pitch jiggar jag. Jag får sprattel men jag känner att det är ingen storlek. Men det är ändå kul på det lättare gäddspöt.
Vi fiskar på 60m djup och jag dunkar i botten och börjar köra uppåt. Men istället för att som innan släppa ner igen efter 10 m så fortsätter jag uppåt. Och på 30 m djup smäller det till rejält. Pang! Och det är tungt. Rejält tungt. Den knakar i spöt och jag kan inte göra något när fisken bara tar lina. Trots full broms kan jag inte stoppa besten. Den bara rullar vidare. En rejäl kamp tar vid. Det går uppåt, det går nedåt och det går fram och det går tillbaka men till slut så ser jag en rejäl torsk på väg upp. PB eller iaf nära på.. På min gäddpåk och ny teknik! Jag är frälst! Och helt plötsligt är det inte bara en teknik för när allt annat är trögt. Det blir en riktigt rolig teknik jag lägger mycket tid med!”
Sista kvällen…
Efter många dagars fiske är vi trötta, det värker och vi är trötta. Men det är sista kvällen och jag, Dennis och Måns känner oss inte riktigt klara med Norge ännu. Per hade hämtat upp nya gäster på eftermiddagen och vi borde packa. Men vi ville fiska. ”Per – vad gör din båt ikväll?”. ”Inget, varför då?”… Vi tar lillbåten och åker ut till en spot som är ganska nära som vi känner till väl.
Väl där kör jag bara Slow pitch jigging och de andra kör gummin. När jag lyft upp femte eller sjätte fisken över relingen utan att de fått något så börja de tänka… ”kanske ska jag med?”. Det tar inte lång tid innan boysen också börjar dra fisk. Vi får dock ett problem. Vi sitter tre fiskare på en mindre båt som fladdrar åt alla håll och kanter och sejar och torskar som vill åt många håll. Faktiskt alla håll utom upp i båten. Det blir ofta trassel… Och det är ju det bästa man vet… Trassla upp…
Så… Slutsatsen är att slow pitch jigging fungerar alldeles utmärkt, inte bara i azurblå tropikvatten utan också i Norges mörka djup.Och det är en väldigt rolig metod. Du känner verkligen att det är mer upp till dig, mer teknik mer pill med spö och bete. Det är DU som fångar fisken. Inte din betesfisk du släpar efter båten.
Slow pitch jigging – tekniker
Om du blir sugen att prova på slow pitch jigging så rekommenderar dig att kolla på youtube. Både Micks gone fishing och kolla efter slow pitch jigging tutorials. Det är ett ganska tekniskt fiske och ska du gå all in så finns det såklart en helt ny pryldjungel att gräva i. Spöna är speciella med en viss typ av aktion med rätt ”kick”, t o m spön där spöringarna snurrar runt klingan så de slutar på undersidan vilket så klart är logiskt då allt fiske sker rakt nedåt. Det är rätt rulle med hög utväxling, så tunn lina som möjligt för att inte fångas av strömmen osv. Och såklart rätt beten… Det är skönt att det finns nya saker att fullt nörda ner sig i vad gäller fiske ;-). Men min begränsade erfarenhet är att för att prova behöver du inte gå hela vägen. Köp några jiggar (någon bred, någon smal, någon mittemellan) och använd din lite tyngre gäddutrustning så kommer du långt!
Prova säger jag!
//Mange
Ps. Som vanligt – glöm inte följa oss på sociala medier så får du den fulla “FiskeFürAlle”-upplevelsen. Vi finns på Facebook, Youtube & Instagram Ds