Att fiska i Norge har alltid varit mycket högt upp på min önskelista. Efter ett antal timmar dreglandes över reportage i Fiskejournalen och Predator så var det äntligen dags för tre år sedan när jag styrde kosan mot Vaeröy. Det var en spektakulär upplevelse med ett för mig helt nytt kompisgäng. En resa som gav mersmak så det blev en resa till i fjol. Men någonstans i bakhuvudet har Röst legat och väntat på att upptäckas. De mest spektakulära reportagen kom alltid därifrån och både kompisarna och tillika grymma betesbyggarna Martin Brunnberg och Erik Åberg har båda varit på Röst och pratat sig varma i timmar om upplevelserna. Wildwater fishing som vi rest med tidigare flyttade detta år campen till Röst så nu var det dags att riva av plåstret och äntligen resa till Röst! Och vad jag sett fram mot årets resa. Skulle det vara så bra som jag drömde om? Skulle det vara en pyspunka? Förväntningarna var höga och som ni ska få se inte orimliga!!!
Och skulle ni vara sugna på att ta del att följa med till Norge 2023 så finns även den resan väl dokumenterad här på FiskeFürAlle både i text och på film. Artikeln hittar du här https://www.fiskefuralle.se/norgefiske-2023-antligen/ och filmen på vår YouTube-kanal: https://youtu.be/IMxG_Yn6eSg?si=4tqwiNPhnTtRURH2
Röst – Stället där skaparen tappade pusselbitarna på golvet
Röst är en liten skärgård mitt ute i Nordsjön. Om du tittar på en karta över Norge så letar du upp Lofoten – spetsen som sticker ut väster ut i nord/sydlig riktning. Och så tittar du söder om södra spetsen så ser du en liten plupp som ser ut som en fluglort på kartan. Då har du hittat Röst.
På kartan här är det den lilla röda pluppen
Läget gör att den ligger perfekt i golfströmmen som drar med sig en massa plankton och annan föda som gör havet otroligt rikt.
Golfströmmen gör också att vattnet alldrig blir superkallt och fryser.
Detta kombination med det kraftiga tidvattnet gör att det är den perfekta platsen för predatorer att hitta mat.
Läget är strategiskt i havet och när man tittar på sjökortet så ser det ut som någon med väldigt stor näve haft en massa sten i handen, skakat om ordentligt (ni vet… som en norsk kortblandning) och kastat ut allt i havet. Det är sprickor, raviner, grund och stenar precis överallt med härliga sandplatåer mellan och “skallar”, rev eller grundtoppar utanför. Det finns helt enkelt oändligt med fiskeplatser.
Wildwater fishing och Kaikanten
Vi åkte som jag nämnde med Wildwater till Kaikanten. Vi blev omhändertagna av Per, Micke och Jimmy. De var precis som vanligt professionella, koll på läget, säkerhetsmedvetna och jäkligt sköna att hänga med.
Campen funkade bra och vi bodde i en stor lägenhet med sex bäddplatser, stort kök och sköna soffor att hänga i. På campen finns även lite andra bekvämligheter t. ex. En vedeldad bastu som var väldigt väldigt välkommen efter en dags regn. Skönt att tina och torka i en varm bastu. Det blev så varmt att även århundradets badkruka (undertecknad) var tvungen att ta ett dopp i det 11-gradiga vattnet. Det finns också ett “fritids”. Ett lekrum med biljard, tv osv så man kan roa sig lite om man tröttnar på boendet. Det kan vara skönt att ha om man skulle råka bli inblåst (och det är inte ovanligt på dessa breddgrader).
Det blåser ofta till rejält och har man otur går vinden och tidvattnet olika håll vilket skapar svår sjö. Tidvattnet byter riktning var 6:e timme och vattennivån ändrar sig med 2,5-3 meter som mest mellan ebb och flod. Det är mycket vatten och stora krafter i rörelse!
Röst är en ö full av fiskare. Yrkesfiskare och sportfiskare. Men inte så mycket mer. Den är liten, liten befolkning och exponerad för havet. Räkna inte med att kunna äta på restaurang varje dag. På campen finns en lunchrestaurang. Det ska enligt utsago också finnas en pub och en restaurang men de var inte öppna när vi var där. Det finns en matbutik med norska matpriser och ganska bra urval.
Kaikantens camp manager var en gammal bekantning:
Det var kul att snacka med Frederic igen. Direkt började snacket handla om utveckling. Utveckling av beten, utveckling av fisketekniker och utveckling av marknaden. Spännande för en nörd som jag. Några av de nyskapande leksakerna de testade och utvecklade var beten med ljud som började låta som den tänkta betesfisken när den hamnade i vattnet. De jobbade även med stora jiggskallar för havsfiske med “articulated heads” dvs en krok som inte satt fast tillsammans med jiggskallen utan kunde röra sig mer fritt vilket gör att du tappar färre fiskar. Även ytvattenfisket var under utveckling med propellerbeten. Enkelt uttryckt – kul snack. Jag älskar framåtandan och viljan att hela tiden försöka utveckla fisket
men… nu får det vara slut på det tråkiga… Vi skulle prata fiske eller hur?
Om jag ska vara riktigt ärlig så har dagarna lite redan blivit lite blurriga. Jag har precis kommit hem och jag har redan tappat koll på vad som hände vilken dag för det hände så mycket. Men ni var ju inte där… Så ni har inte heller koll på om jag berättar rätt sak på rätt dag så vi kör väl och hoppas jag kommer ihåg rätt?
Dag 1
Vårt gäng var fem fiskare: Undertecknad (den lille skåningen), Dennis, Måns, Max och Christian. Utöver det hade vi den första dagen sällskap av en ensamresande Daniel. Daniel träffade vi redan i fjol på Vaeröy. Han och hans son kom ut till Vaeröy för att fiska den dagen vi åkte hem. Han fastnade så i havsfisket så detta var redan den andra resan till Röst i år för honom… Beroendeframkallande? verkar så…
Det var elektrisk stämning och liten fniss och nervositet när det provades overaller och lastades båtar. Lite som första skoldagen. Spännande helt enkelt. Vi delades in så jag och Dennis fiskade med Per. Herrarna skägg: Måns och Christian fiskade med Micke som direkt döpte dem till Lufsen och Lafsen 🙂 och Jimmys båt befolkades av Max och Daniel. Daniel hade fiskat några dagar innan och berättade om bra fiske med stora torskar och en jätte-långa… Pulsen steg ytterligare några slag där!
Vi rullar ut alla tre båtarna i parad för att leta fisk. Självklart har jag lite eget fix. Det ingår liksom lite i min uppladdningsritual inför en resa. Vissa gör yoga, andra kollar YouTube. Jag fixar och trixar och shoppar mig till Mojo… Det går ju inte att åka på en resa utan att ha med lite specialare.
Jag har ett mentalt problem med metet efter hälleflundra. Man släpper ner en död betesfisk med en tyngd och låter den hänga efter båten helt livlös. Har du tur så hugger en Hälle. Jag har svårt att motivera mig att göra det längre perioder. Det känns som om jag inte gör något alls. Visst man vevar fisken upp och ner och kollar av den ibland och så men det är väldigt passivt fiske och för mig känns det så tufft att göra det. Så jag hade fixat lite blingbling så jag kunde aptera små spinnarblad på betesfisken. I mitt huvud blir den mer attraktiv då.
Sen var det det där med Temu. Förra året dominerade slow pitch jigging för oss. Väldigt kul med plåtbitar. Det är aktivt fiske och riktigt roliga hugg. Självklart hade försommaren ägnats åt att beställa stora mängder beten från Temu… Till bagagepersonalens stora glädje. Väskan blir lite tung 🙂
Vet du inte vad slow pitch jigging är så har du en artikel här som går igenom det: https://www.fiskefuralle.se/norge-2024-slow-pitch-jigging-i-kallvatten/
Och slutligen hade vännen Erik “Holybaits” Åberg skickat lite specialare – tailspinners för havsfiske som skulle testas… Och oj vad jag är glad han gjorde det! För det levererade…
Vi kommer till första spotten – en grundtopp. Både jag och Dennis vill börja med plåtbitar så vi gör det. Vi har liksom köpt det där lite “ihop”… Eller jag har köpt beten och Dennis kompletterade med krokar när han var i Kroatien. Jag tar en silver/självlys variant på 150 g som jag tror är rätt. Både jag och Dennis har under våra två tidigare resor utvecklat en ganska stor tro på rosa beten så han rycker till sig ett rosa och vi börjar fiska. Två minuter senare står Dennis med spöböj… på rosa… Vi jobbar vidare och ganska snart står Dennis och drillar fisk igen… på rosa. Och så är det under början av turen. Min plåtbit är iskall och kombon Dennis/Rosa fungerar lysande. En liten tveksamhet om mitt betesval börjar komma smygande som det kan göra när man inte får kontakt men det bevisligen finns fisk. Jag bestämmer mig för att byta spår och tänker på Eriks lilla röda sak.
Jag riggar upp den på 400 g skalle med hemmagjord stinger och skickar ner. Jag hinner inte ens dunka betet i botten innan jag står med spöt i djup böj! Upp kommer en fin torsk på 5-6 kg. Ner med betet igen och samma sak igen. En lättare knyck i linan på väg ner, i med bromsen och djupt spöböj och en härlig drill. Så skönt!!! En kvart senare har jag landat 5 torskar! Så avgörande kan färg och betesval vara. Vi trummar på och Dennis klipper en riktigt fining! Och det är inte en Lubb! Dennis var mr Lubb i fjol men denna gång lyckas han ducka lubben dag 1!
Vi vet att vi bara kommer kunna fiska en halvdag då det ska bli stark vind på eftermiddagen så det känns som om vi verkligen vill få en bra start trots den kortare tiden på vattnet. Dagen fortgår och vi får fisk lite här och där. Det märks att fisken är där men inte riktigt på ändå. Det är tufft väder på ingång och fisken var tydligt påverkad. Men vi jobbar på fokuserat och taggat och vi gör vad vi kan allt medan vågorna blir högre och högre. Vi får meddelande om att båten med Lufsen och Lafsen som Micke snabbt döpt dem till går in inomskärs och letar Hälle istället. Vi och båten med Max/Daniel kämpar på i vågorna men till slut måste vi ge oss då det kulingen börjar komma så vi rullar in mot hamnen tidig eftermiddag.
Väl i hamn summerar vi fisket på lunchrestaurangen över torsktunga. Maten är utmärkt och det är ett trött gäng som sitter ganska tyst och tuggar i sig maten. Det visar sig varit tufft överlag och vår båt har haft lite mer fiskelycka än de andra båtarna. Max och Daniel hade fått upp några fiskar medan det var tomt i Lufsen och Lafsens båt. Men de hade ändå haft lite framgång: tre kontakter med Hälleflundra varav en följt hela vägen med upp till båten och när Måns droppade ner betet så högg den på vägen ned men ville inte fastna. Och Christian hade haft en tuff dag – ingen van fiskare och han upptäckte att hade anlag för sjösjuka… Stackare..
Vi provianterar på den lokala matbutiken och planerar middag. Per och Micke gör oss sällskap i lägenheten och hela gänget avslutar på dagen på bästa sätt med bruschetta, fantastisk pasta signerad Christian “Lafsen” och lite god dricka till. Note to self: Nästa gång jag åker iväg på fiskeresa – se till att ha med en kock, gärna italienare. Det ska man alltid ha!
Dag 2
Om jag ska vara helt ärlig så börjar det redan bli lite luddigt exakt vad som hände under dagen. Daniel lämnade oss efter middagen dags 1 och åkte hem så vi var fem fiskare. Jag och Dennis fortsatte m Per och Max, Måns och Christian fiskade med Micke.
Gårdagens tuffa vindar hängde kvar och vi kom ut lite senare. Guiderna har full koll på vad som händer på havet och även när vi väl kommer ut är det lite skumpigt och tufft. Men både Max och Christian hade fått i sig sjösjukepiller så nu var alla fit for fight! Härligt!
Vi gnuggar på men vi upplever fisket i vår båt som trögt. Det här visar kanske både på hur bortskämda vi blivit men också hur bra fisket faktiskt kan vara i Norge. Efter vad vi upplever som en trög dag har vi med oss 13 Torskar och 5 Sejar in i vår båt. Vi har under dagen hört att Måns fått en stor torsk så vi är nyfikna på vad andra båten fått. Det visar sig att de haft det tufft mängdmässigt – “bara” fem fiskar men det det saknar i kvantitet kompenserar de med kvalitet. 18 kg Nordnorsk Torsk!!! Grattis Måns!
Dag 3 – proppen ur!
Äntligen en full dag – det ser bra ut och vi ska komma ut på de yttre “skallarna”. Det ska regna men blåsten har lagt sig och strömmarna är förmånliga. Planen är Hausen och några andra toppar på norra sidan. Mycket spännande område som ibland kan vara svårt att komma till pga sjö och strömmar. När jag kliver ut från mitt rum och gör mig redo för att gå ner ser jag vad jag tror är min spegelbild. Likadan mössa, likadana glajjor – är det jag?
När vi kommer ut vill Guide-Per göra en liten intervju på vattnet om vad vi tror om dagens förutsättningar och vilka beten vi tror ska funka. Jag säger plåtbit och Dennis visar upp Wiggler Pink lightning. Vi börjar precis där vi sagt med de betena. Per laddar upp filmen och en kvart efter intervjun kan lägga upp dessa bilder som “follow up”. Fiskarna var med på noterna kan man säga:
Vi gnuggar på och har bra fiske. Det dör ut och Micke ropar på radion att vi borde byta ställe. Vi åker vidare och kommer till ett ställe som känns som om tvättmaskin. Det guppar, strömmar och är i mycket svårfiskat. Vi ger det en kvart och jag hör på Pers röst att han inte har känsla för feeling för detta ställe. Jag säger “vill du vidare Per så kan vi åka redan nu”. Han säger OK, funderar lite och väljer en annan plats. Och vilket val av Per! Ja du ser själv vad den levererade…
Min första landade Hälle! Ett gäng andra fina fiskar. Dennis metar upp en fining och denna enorma torsk klippte Pers mete. Wow!!! Och det röda lilla betet från Erik får bada mycket och drar mycket och fin fisk. Den är redan söndertuggad och jag jobbar febrilt med gummilim och superlim för att få den lilla stackaren att hålla ihop.
När vi ligger och fiskar som bäst ser jag 30 från båten en rygg och en fena som sticker upp. En val!!! Per kallar det en vågval vilket vi tror heter Vikval på svenska. En liten sak som kan bli upp till 10 m lång. Och andra båten hade tumlare runt sig. Vilken natur det finns här!
Den andra båten har också finfint fiske och både Christian och Max får några fina firrar
Det går från fuktigt till regn till hällregn men ingen av oss vill sluta fiska. Men till slut så måste man ju…
Det är också Måns, Max och Christians sista dags fiske. De ska hem på kvällen så vi äter middag och vinkar av våra fiskekamrater när de kliver i campens van. Planen är att på kvällen flyga till Bodö och bo på hotell för att på morgonen efter ta sig vidare mot Stockholm. När jag och Dennis kliver upp till en bild som inte riktigt motsvarar det vi trodde SAS Radisson Blu erbjuder:
Det visar sig att det gått något larm i Bodö så planet lämnade inte Röst förrän mycket sent och när de väl landade så fanns ingen taxi eller annat sätt att ta sig till hotellet så det blev till att mysa i terminalen i Bodö
Dag 4
Ytterligare en tuff dag. När vi väl kommer ut så tänker vi för första gången prova sydsidan och då framförallt inomskärs på jakt efter Hälleflundra. Det finns oändligt med drifter att göra och vi gör tappra försök men driften är hela tiden för långsam. Vinden och strömmarna jobbar inte med oss så vi åker ut på en topp och tar ett gäng fina torskar och sejar. När vi åker in kan jag trots detta (bortskämd, jag vet) inte låta bli att känna mig lite nedslagen. Vi gjorde ju så bra försök och fiskade så fokuserat. Men det är fiske antar jag – you win some you loose some
Dag 5 – Nu …
Om dag fyra var seg så var dag 5 precis tvärtom. Vi åkte ut norrut igen och till de platser vi hade haft så bra fiske på två dagar innan. Vi fiskar med gummin, vi metar och vi drar fisk. Eriks lilla röda leverera big time! Den kämpar för att hålla ihop men den vägrar att ge sig. Fisk efter fisk kommer upp. Rätt vad det är har Dennis bara ett stort spöböj och sen drar det iväg… Efter en lång kamp, en massa mjölksyra och vevande så kommer resans tredje Hälleflundra upp. Denna på en aktivt fiskad jigg. Och inga krusiduller. Den bara smällde på!
Vi har otroligt bra fiske. Stortorsk efter stortorsk smäller på. Jag kämpar febrilt för att få en Hälle men utan framgång. Per känner att det börjar bli dags att dra in men känner även han min önskan så vi tar en drift till. (bara en till)… Fiskarna verkar inte vara på, vi driver vidare. Jag känner ett pill, tappar kontakten med betet – ett slackhugg – jag sträcker upp linan sen blir det åka av… Och rejält åka av. 15 s senare har även Dennis böjt spö och vi dubbeldrillar. Vad är det? Det är tungt, rejäla gungningar i spöt och väldigt mycket fart. Storsej!!!
Den lilla röda har levererat igen. Men nu är den trasig… mycket trasig. Det är precis som om den känner att resan är på väg att ta slut så den ger upp.
När Per föreslår en drift till (bara en till) så protesterar vi inte direkt. Vi hoppas sejen ska kliva på en gång till. Men där tar det slut för den lille röde. En torsk senare så har den gjort sitt – det finns inget fiske kvar i den och den förpassas till de sälla jaktmarkerna och troféhyllan hemmavid. Vilket fiske haft på det betet. Och vilket avslutande fiske vi haft. När vi väger filéerna efter sista dagen har vi på två spön fått ihop 35 kg filé. Helt galet
Summering
Nu när jag sitter här hemma och skriver om resan så inser jag ännu mer vilken fantastisk resa det var. Sköna resekamrater, grymma guider och vilken potential det finns. 3 hälleflundror mer än 12 torskar över 10kg med två på 18kg och två storsejar. Det är inte mycket mer att säga… Jo just det… En lubb med. Dennis ”Lubbmaestro” kunde inte låta bli – han tog lubben med. Såklart. Var ska sleven vara om inte i grytan
Visst – flera dagar blev korta eller stördes av väder men det får man räkna med i Nordnorge. Det känns iallafall skönt att jag och Dennis faktiskt hade fem fiskedagar så att vi kunde uppleva några riktigt bra fiskedagar. Dag 3 och Dag 5 är båda på mina topp 5 fiskedagar någonsin. Visst är det svårt att jämföra gäddfiske och abborrfiske med fiske efter Hälleflundra och stosej. men ända…
Jag kommer tillbaka – var så säkra. Resa redan planerad i Juni nästa år… och då kommer jag ha med fler av Eriks grymma spintails!
Ta hand om er fiskekamrater!
//Mange Torsk på Norge
Ps. Som vanligt – glöm inte följa oss på sociala medier så får du den fulla “FiskeFürAlle”-upplevelsen. Vi finns på Facebook, Youtube & Instagram Ds
