Sommar sol och abborre eller Peter gör en ”Peter”

Abborren är på hugget här uppe i Furusund. En dryg veckas sommarvärme har drivit abborrarna till galenskap. Solen har fått naten att sträcka sig som långa fingrar efter den sköna värmen. Abborren som älskar högtryck går upp på grunden och är enormt aktiva då. Att detta samtidigt sammanfaller med semester är både osannolikt och trevligt.

Då den där sjukdomen som börjar med C ställt till allt i år och gjort att det inte varit lönt att planera innebär en massa oplanerad ledig tid (läs fisketid). Dock kan ett miljöombyte vara lite najs. Jag sträckte ut min hand mot Sgt Hightower (Peters) stora dasslock, bjöd in mig själv till deras gäststuga och sa ”tack för att ni tar emot mig”. Svaret blev lite ansträngt ”det är ju alltid trevligt med gäster…”.

Med en bil proppfull med fiskesaker, öl, fiskesaker, spön, öl, fiskesaker, båttaket, öl, några par kalsonger och Gulan på släp anlände jag under söndagseftermiddagen. Peter var på äventyr på annan ö men resident Borre-master Purra var (som alltid) ute på sjön.

The man, the myth, the concept. Mannen som spenderar mer tid på vattnet än jag på att sova.. Och är det segt fiske… ja då kan man ju zooma ut med en cigg…

Han mötte upp mig i hamnen, vi sjösatte Gulan och rullade med våra två båtar mot lite platser i närområdet. Purra hade haft det tufft på förmiddagen. Grundfladsfiske hade bara gett några strö-abborrar. Är de hemma här då? Svaret kom i första kastet – ja det är de! En finare borre på kanske 500g tar min Deracoup. ”De är hemma”:-).

Om du undrar vad Deracoup är. Ett dyrt men jäkligt bra bete från Illex. 14 g modellen är det som funkar (eller 1/2 ounce som den heter på jänkarspråk)

Vi rullar runt på ett gäng platser och det är fisk på de flesta ställen. Vi provar olika beten: Jerk, bladebaits, cranks, men det enda som driver hugg och landad fisk är Deracoup. Den är helt överlägsen. Konstigt att det blir så ibland.

De är så grymt vackra de där abborrna, eller hur?

Ibland hör vi ett ”slurp” och inser att borren tar i ytan. På med förra årets favorit Berkley Choppo, ett propellerbete. I ett spinnstopp 3 m från båten säger det pang och årets första abborre på ytbete är landad. Det är varmt, riktigt varmt och vi letar vind. Inte för fisket skull utan för vår skull. Vi kämpar på och har ett bra fiske hela kvällen.

Berkley Choppo i min favoritfärg

Måndag. Jag väcks av åska kl 5.30. En rejäl smäll som skakar om huset så rutorna skallrar följt av ett muller och rytande regn. Grått på förmiddagen men efter lunch spricker det upp. Långeman säger att han kan tänka sig följa med ut på kvällsturen. En tidig middag senare så är vi på väg ut till samma ställen som dagen innan. Vis av gårdagen laddar jag ett spö med Deracoup och tycker Peter också ska sätta på den typen. Det blir ett självklart ”nej”. Trots att jag försöker sälja in det som att betet fångar ”huuur stor fisk som helst” så blir det ett enkelt nej.

Som sagt… Huuur stor fisk som helst 😀. visst var jag också i barnkammaren och härjade. Men en fisk är en fisk är en fisk

Mr Tjurskalle vägrar lyssna på någon annan utan ska såklart även denna gång gå sin egen väg. Även om det innebär en jobbigare, tråkigare och fisklösare väg, så är det Peters väg.

Även om han är tjurig så är han bra fin i sitt Gustav Vasa-skägg, eller hur? Numera kanske lite mer vältrimmat än tidigare. Då var det mer ”Gustav Caveman”

Jag börjar dra fisk och Peter börjar dra beten. Än det ena än det andra. Jigg, cranks, andra cranks, jerks, lite mer jigg men ingen fisk. ”Sätt på den där nu Peter”, ”NEJ”. Vi rullar runt på ett gäng platser jag drar fisk på alla utom en. Peter på ingen. ”Byt Peter!”. Självfallet ”NEJ”. Han gör helt enkelt en Peter. Och står fisklös. Man måste beundra princip-fastheten och viljan att gå sin egen väg. Det måste man ändå respektera.

Ingen dum kväll att vara ute och fiska

Vi väljer en ny plats för oss båda. En sten som ligger precis i ytan i slutet av en grundflad med djup utanför. Det är ett sånt klassiskt ställe man bara kör förbi, gärna med distans för att undvika kontakt med hög botten. Vi smyger fram och upptäcker att det finns fler stenar, strategiskt placerade precis under vattenytan. Kast mot stenen ”fisk”. Lite bättre storlek och bra fajt. Jag drar en sådär 4-5 fiskar till. Sen händer det oväntade – Peter är trött på att inte säga ”fisk” och byter till tall-spinnern. I första kastet ”fisk”, såklart…

När man lägger prestigen åt sidan och fiskar med de beten som borrarna vill ha så får man lite bättre fisk. Eller?

Sen har vi ett hejdlöst roligt fiske, båda av oss med Peters fining (japp, landad på en tailspinner) i topp. Grattis Peter till att du äntligen tog ditt förstånd till fånga och till en fin fisk.

Så, om du vill tjura och stå fisklös. Var som Peter. Vill du ha abborre? Var den nya Peter: lyssna, kolla och ändra. Var inte tjurskallig. Abborren belönar inte det beteendet…

Kvällen är ju inte över bara för att fisket är över eller hur. Nu är det tugget kvar

Vi åker hem när det nästan mörknar (för mörkt blir det aldrig), sätter oss på verandan, dricker en kall (nåja, kanske någon till), snackar, lyssnar musik, snackar och sen är kl. Zzzzzz. En sån dag man vill ha många av. Skönt häng, roligt fiske och bra musik. Tack för en skön dag!

//Magne

ps: Som vanligt – kom ihåg att följa oss på sociala medier så får du den fulla“FiskeFürAlle”-upplevelsen. Vi finns på  FacebookYoutube & Instagram Ds

Vill du läsa mer om hur vi fiskade våra tall-spinnets, kolla in denna: https://www.fiskefuralle.se/antligen-hugger-abborrarna/

Och vill du läsa lite om abborrfske från andra vatten, mitt hemmavatten stora Värtan kan vi rekommendera den här lilla goingen: https://www.fiskefuralle.se/stora-vartans-stora-abborrar-dagen-nar-allt-stamde/

LÄMNA ETT SVAR

Skriv din kommentar!
Skriv ditt namn här