Att sätta rubriker är inte det roligaste, jag får oftast gå tillbaka när inlägget är färdigskrivet för att få någon relevans till själva innehållet. Men nu har jag i alla fall försökt vara lite ordlustig för första och sista gången. Nåja, det var i söndags som vi över chatten bokade en eftermiddags tur ute i Furusund. Det har ju varit kokhett i vattnet och det var fortfarande 20-21 grader ute på fjärdarna och jag hade lite stukat självförtroende efter några bomrundor där mina vanliga knep och fångstplatser inte levererat. Ni vet känslan, man börjar grubbla och speciellt när man hör grannar som rapporterar efter fantastiska kvällar med +50 st gäddor på en kväll etc
Efter att ha laddat bilen och matsäcken för att möta upp Pertan och hans Tracker (separat inlägg om den underbara fiskemaskinen kommer) så beger vi oss ut. Äntligen skall vi få 3-4 timmar en söndagkväll för lite njutningsfiske. Men som alltid måste man ju hitta koden. Förutsättningarna ger sydliga vindar, lätt regn tidigare under dagen, tungt lågtryck, svalorna slickar vattenytan och ett analkande molnfront vid horisonten. Det känns helt enkelt som rätt okej förutsättningar, vi kanske skulle gett oss ut tidigare men vi får ta det som det är.
Vi tar sikte på lite ställen runt Furusundsvägen, vassryggar där vinden ligger på, det klassiska men ingen respons. Jag tänker om de kanske gett sig in på lite grundare för att jaga betesfisk, så vi ger oss in i en mar med 80-120 cm djup. Problemet är ju bara all denna växtlighet som formligen exploderat i år. Det är ju skit på betet i varenda kast, men jo rå, en liten rackare fanns det allt, och hugget är hur skönt som helst – pust och stön nollan är spräckt.
Aha, är det här dom är, typ ett höstfiske mitt i augusti? Man lär sig aldrig trots alla experters tips och erfarenheter, varje runda är unik. Men inte ett hugg till så stressen kommer tillbaka, jag byter beten så det heter duga. Per kör sitt Storm Seeker Shad som levererat hela sommaren. Okej vi förflyttar oss i våra 20 knop till en längre vassrygg som nästan alltid levererat men det är samma visa där, 1 timmes avnötande resulterar i ingenting så jag föreslår en ny mar som var grym i våras och faktiskt levererat lite storlek också.
Men innan vi kommer dit så kan jag berätta att Pertan har fiskat i hela sitt liv, och det är alla möjliga former. hans Pappa har fiskat i hela sitt liv så det är en väldigt erfaren herre – men ett litet aber bara, ett alldeles för dåligt personligt Gäddrekord. Dessutom är han en av de skönaste att ha med sig ute på sjön, det är verkligen hans rätta element.
Då vi är i princip grannar på landet så hänger vi ju en del annars också, men det är ju bara fiskesnack då med, eller båtsnack. (Och när du läser det här Pertan så är jag fortfarande väldigt på för att hänga med på en helg i din segelkanot när det blåser en 5-7m/s varma sydliga vindar.). Och något som jag tyckt varit lite jobbigt är att jag aldrig lyckas i gudningen hitta det där stället som ger en skön fajt och en lite större slem-madam. Som min och Manges tur i Våras där jag kan ta åt mig lite av äran att hitta rätt ställe, men Mange hade skickligheten att hitta rätt bete = koden för dagen. Förra året på våren hade Pertan ett fantastsikt hugg som släppte efter nån minuts fajt, det var nära den gången men ändock inte….
Så när vi kommer fram till den andra maren så vet vi ganska precis var hotspoten är, jag fångar en lite rackare till
Vi kör väl en 15 minuter och fiskar av i en radie, det går ett bälte och runt eller bakom det så brukar det hugga, och nog fan gör det så även ikväll, ett rejält hugg och Pertans haspelspö från Zalt har en skön böj. Det ser stort ut, inget monster men i vattnet klart större än de vanliga sniporna runt 1-2 kg. Det rä en rätt rejäl fajt med 4-5 rusningar, och jag försöker få upp den men missar några gånger och det är lite spänt mellanoss, men inte ett surt ord, utan den sitter ganska bra i Stormens trekrok, men man har ju inte hur många chanser som helst. Men med en erfaren fiskare så håller han linan spänd och parerar med slirbromsen.
Snabbt snabbt upp med vågen, vi har båda en rätt skön adrenalinrush, och nog är det ett pers alltid. Det är ett fins exemplar på 4,7 kg. Dock ingen måttsticka så jag vågar inte lova någon längd. I de här lägena är det ju grymt skönt med Trackerns iPilot och ankringsfunktionen. båten står där den står och man kan lägga fullt fokus på fisken, avkrokning, syresättning, fotografering, high fives och lite sköna kramar.
Så äntligen, ett guidat personligt rekord den här säsongen känns riktigt bra. Vi som bloggar vill ju kunna visa upp lite resultat ibland och inte bara ordbajsa. Men med ödmjukhet då jag vet att det finns så många fantastiskt duktig människor som slår oss på fingrarna 10 av 10 turer i mina hemmavatten. Men med våra mått mätt så tror jag vi är på väg. Vi har ju familjer, arbeten, hus och andra intressen som konkurrerar om tid på sjön och betet i vattnet.
Så jag hoppas ni tycker att vi ger er lite sköna historier, förhoppningsvis en hel del inspiration. Många kommer till oss via olika sökmotorer och kanske inte slaviskt följer oss och varje inlägg utan söker efter något specifikt. Så en utmaning är ju att vara lite bred i innehållet men ändå inte sväva ut för mycket.
i morgon fredag = snart söndag och kanske en liten tur i Furans arkipelag
Och kom ihåg – varmt i vattnet kort tid uppe ur vattnet.
olja rullen så möts vi snart igen
Peter
