Avsaknaden av gäddfiske den gångna helgen bränner i hela kroppen. Det är frustrerande under våren för undertecknad. Jag vet att det är likadant varje år – den heta perioden, när fisken är stor, välvuxen och finns inne på grunt vatten – då är det hett på jobbet också. Otroligt mycket att göra kryddat med många tjänsteresor som gör det ännu svårare att vara borta från familj och helg. Det har gått så långt att jag verkligen har utvecklat en hatkärlek till islossningen. Å ena sidan vet jag att möjligheten att fiska äntligen är här igen. Å andra sidan vet jag att det kommer vara frustration när bilder på den ena fina gäddan efter den andra trillar in, nu äntligen är det dags för mälargädda.
Just denna dag känns det lite lättare. Jag och Tobbe har sedan tidigare en planerad eftermiddags/kvällstur efter gnällgädda i det grumliga mälarvattnen runt Västerås. Det känns skönt. En välbehövlig tur i garaget för att hantera abstinensen. Ni vet den där grunda trösten man får från att plocka med prylarna, sortera och kanske fixa lite. Det hjälper för stunden… Tobbe och en annan kompis, Lolle, har haft finfint fiske två dagar innan i just dessa vatten. Tailar och den klassiska mälarfärgen var melodin. Så detta garagebesök innebar också två Likaros i någon mälarvariant. Fluogul mage och slajmgrön rygg med nytt kameleontglitter från WV-lures. Det blev två stycken, en till mig och en till Tobbebubben.
För er byggarnördar kan jag nörda ner lite mer och informera er om att jag gjorde gummit lite mjukare denna gång för att få en mjukare, ej så slagig, gång som jag upplever funkar bättre på köldstela gäddmadamer
Dagen innan avfärd får jag en fråga från ett helt annat håll – min roomie från Rügen – Johan som i ett desperat tonläge undrar om jag kan och vill fiska med honom dagen efter. Efter snabb koll med Tobbe om vi kan rymmas tre i Tobbes nya brandgula (såklart!) gäddracer så är vi tre som ska åka ut. Oväntat men jäkligt kul. Ibland står bara planeterna rätt uppradade liksom.
Dags för fiske. Med motorhuven västerut och (nästan ;-)) laglig hastighet avverkas milen snabbt i snabb (även om det kändes som alltför länge ändå) takt. Väl framme ligger nya Gulan 2 och Tobbis redan och myser i hamnen. 30 s efter min ankomst kommer nästa bil i rallyfart och sladdar upp. Johan kliver ur bilen. Kramkalas och tugget börjar direkt. Det kan ju alltid bli lite spänt när nya konstellationer ska ut och umgås tillsammans men genom ett delad passion för fiske, några inte så rumsrena skämt och en snabb tur i varandras draghinkar/väskor brukar isen brytas snabbt. Så även denna gång.
Med skön stämning i båten lämnar vi bryggan. Vi tuffar ut, kommer 10 meter och sen hostar motorn till… Och sen startar den inte trots idoga försök från kapten gädda. Hmmm. Ska det vara slut redan? En deppig svartvit film med inte så lyckligt slut börjar spelas upp för mitt inre. Antiklimax kan man säga… Tobbe har pannan i djupa veck i pannan och beordrar i elmotorn så att vi kan iaf lunka över till närmsta vass. Men mästermekanikern (Tobbe är grym mek) har såklart ett ess i rockärmen. Han tror tanken är kass och att den inte får fram bensin. Rätt vad det är börjar blåsan pumpa och alla 70 hästarna i den amerikanska slitvargen vaknar till samtidigt. “We got power”. Mot gäddorna!!!
Vi lämnar gurkstan för att dra oss till det område Lollo och Tobbo hade bra fiske i två dagar tidigare. I med elmotorn och sen börjar vi gnugga. Vattnet är grunt – 0.8-1,1 m under kölen och vi börjar direkt fiska sådär synkat. Som om vi inte gjort något annat. Vi tar alla tre på olika betestyper utan att prata om det. Som en väloljad maskin.
Tips till er alla där ute – testa synkat i båten. Har så stor variation som möjligt när ni håller på att knäcka koden. Prova olika betestyper hos all fiskare. En kör tail, en ett swimbait, en kanske en shad, wobber eller jerk. Stå inte alla och kasta åt samma håll. Prova både utåt och inåt. Då samarbetar ni för att knäcka koden snabbsre
Vi rullar på. Johan verkar ha bestämt sig för att rensa botten lite. Här och där ligger träkvistar och jag tror Johan fiskade lite djupare än jag och Tobbe – han drog upp fem-sex kvistar. En riktigt pinn-konnässör ;-). Det känns som om vi fiskar effektivt. Alla fokade, bra kast, träffar rätt fickor och garage, inte många felkast och alla står framåtlutade, spända som fiolsträngar för ett blixtsnabbt mothugg. Men efter någon timme utan kontakt börjar man slappna av. Man kan inte stå så redo hela tiden…
Då händer det. Det suger tag i spöt. Jag undrar först om jag gått fast i någon växt för det blev bara tungt. Men sen börjar bottennappet röra sig. Inte intensivt alls utan sådär lite lojt men det är inte något snack. Det är fisk. Ganska omgående vältrar sig fisken i ytan och även om vattnet har måttligt bättre siktdjup än ett grustag så tror jag mig se en ganska respektabel fena. Johan undrar om det är håvläge och jag säger “det kanske är lika bra” lite lojt. Jag fajtar på och till slut är linan rakt under båten och jag ser änden på tafsen i vattenytan men ingen fisk. Då försöker fisken dra rakt ner men det är svårt att dyka djupt när vattnet är 1 m. Direkt dyker det upp en jäkla skalle. Johan håvar snabbt och snyggt! Stor fisk i båten!!!
Sen händer det där som får mig att undra om alla fiskefilmer är trickfilmade. Mina gäddor är aldrig lugna i håven. Trummans gäddor ligger alltid stilla och väntar snällt på att bli avkrokade. Mina rullar och busar som riktiga värstingar och krokarna går fast i håvnätet. Så även denna gång. Jag tackar mig själv för att jag sett till att ha med en kraftavbitare i standardsortimentet som alltid följer med ut när vi snabbt bestämmer oss för att klippa kroken så att fisken inte ska riskera skador. Sen kan vi lyfta in en respektabel dam för några snabba foton och en vägning.
Mätning kunde vi inte göra på plats. Vi hade inget måttband så referens på spöt togs och sen simmade hon hem igen.. Gedda… Kvar är bara andrenalinet och den fantastiska känslan att tagit en stor fisk på eget bete. Grymt!
Vi rullar vidare och jag är riktigt på hugget. Inte långt efter känner jag den omisskänliga känslan av tyngd simmande rörelser i spöt igen. Johan frågar om det är håvläge igen och jag svarar likadant. Det är nog bäst… Hahaha LURAD!!! Denna lilla krabaten gav mer fajt än metersfisken en kvart tidigare.
Tobbe ätandet med lite fiske. Ja Tobbe sitter i kaptensstolen och myser. Alltsom oftast hörs det någon muttring där bakifrån om att “jag är hungrig” och så tittar man bak och där sitter Tjoba med en skål Österrikisk gulasch och myser. Många outredda frågor seglar upp i huvudet: “hur mycket rymmer den där termosen egentligen?”, “går det en slang med gulasch till termosen?”, “hur mycket får det plats i Tobbes mage” osv. Men han myser på, glad, skämtsam och avslappnad trots avsaknaden av kontakter för hans del. Han är sådär avslappnad man bara kan vara när man landat stor fisk tidigare. Två dagar tidigare hade de Tobbe och Lolle haft väldigt bra fiske ochTobbe klippte en på 7,4 så han levde nog på ångorna från den firren.
Vi fiskar på och fiskar på och fiskar på utan mer kontakter förrän Johan gör ett svepande mothugg och landar… en gädda… knappt… Och sen en till
Vi gnuggar på bra – ända in i kaklet och solnedgången. Innan vi väljer att lägga ner tar Tobis in oss downtown Gurkstaden för att se city i motljus (motljus är ett måste). Mycket vacker stad med ett litet hotell mitt på fjärden. Galen idé! Vi trailar upp och är överens om att det varit en fantastisk dag. Vi vänder kosan hemåt, jag med en riktigt god och glad känsla i magen. Likaros levererade 🙂
Ta hand om er och gäddan!
//Magne
Här hittar du fler fångstrapporter från Mälaren
https://www.fiskefuralle.se/category/gaddfiske/fangstrapporter/rapporter-malaren/
Ps. Vi finns såklart på Facebook, Instagram och Youtube. Följ oss där för den senaste informationen om vad vi gör och våra kommande inlägg Direktlänk Facebook hittar du här Direktlänk Youtube hittar du här På Instagram hittar du oss under fiskefuralle Ds.
