Förhållandet är som mellan fiske och familj kan som många känner till vara… Ansträngt ibland. Fiske kan kräva väldigt mycket tid samtidigt som det är enormt kul och belönande. Men det innebär också mycket tid borta från familjen. I en optimal värld skulle man ju vilja kombinera familjetid och sin andra kärlek – fisket.
Jag har två döttrar och jag skulle gärna se att de blir intresserade. Inte ur det egoistiska perspektivet utan för att jag vill de ska få uppleva naturen, lära sig om naturen och lära sig uppskatta naturen istället för att sitta inne vid en dator och låta livet utanför passera. Jag tror att all tid i naturen är bra tid och fiske ger mycket närhet med djur och natur. Ekosystem, fågelliv, fiskar och däggdjur finns alla runt båten. Fisket är det bästa sättet att njuta av natur och fisket har gett och ger mig otroligt mycket, både stillhet, action och fantastisk social samvaro med sköna människor. Jag vill väldigt gärna att mina döttrar också utvecklar ett intresse för att vara ute, och om det vill sig riktigt väl, också för fisket.
Idag skulle jag provkasta några nya varianter av Lupus – min jigg när tjejerna och deras kompisar var med. Huvudsyftet var att åka till en lekplats men eftersom det fanns vatten i närheten så tänkte jag man kanske kan kombinera sakerna. Då jag vet att den äldsta tjejen Astrid gillar att kasta så åkte hennes rosa spö och inkaplsade rulle med också.
Efter avslutad lek och korvgrillning var det dags att provkasta. Sen skulle tjejerna kasta. Vi hade inga flytvästar så det blev två kast var tillsammans med mig på bryggan med Astrids spö och en 5-cm jigg för borre i linan. Det gick riktigt bra. Imponerande hur snabbt 6-och 7-åringar lär sig. De kastade riktigt bra!!!
När kompisen Tuva gjorde sitt andra kast sa hon “det går trögt att veva”. Först trodde jag det var vass precis som kasten innan. Men spötoppen rörde sig. Mycket riktigt – en lite gädda på ett halv-kilo hade fattat tycke för den 5 cm långa relaxjiggen.
Fisken landades efter lite stök (ingen tafs, ingen utrustning, hade ju inte räknat med hugg :-)) med ett hjälgrepp och lyckan var total. Alla tjejerna fick se en levande gädda för första gången. Det var stora ögon när gäddan simmande tillbaka igen. Se var de taggade. I trädgården hemma ville de fortsätta kasta och jag fick leka fisk för att det skulle sprattla i toppen. Det gör jag så gärna. Vilken härlig glädje och stolthet barn kan uppbringa. Dessutom kända alla att de varit bidragande till fångsten så alla var glada.
Vi får se om tjejerna vill svinga spön igen – då ställer jag upp direkt 🙂
//
Mange
