Det här är den gamla vanliga historien, ni har läst den så många gånger förut, och den är helt underbar. Den här historien sammanfattar egentligen allting som är anledningen till att vi startade att fiskeblogga. Vi vill ju förmedla glädjen att vara på sjön tillsammans med andra, och framför allt att få dela med sig av den kunskap som varje pass för med sig.
Det här är egentligen Tobias historia som han skall få berätta själv, så klart, det är ju bara han som vet hur det kändes, hur mycket han sett fram emot den här dagen, hur mycket han har längtat efter den här dagen, dagen då han slog sitt personbästa.
Jag har i ett tidigare inlägg, klicka här för att läsa mer om fishing Passion & Tobbe, inför sportfiskemässan i Kista beskrivit vem Tobias är
Få fiskare är mer hängivna, öppna för att lära sig, lyssna på andra och framför allt få sportfiskare är så in i helvete glada över en lyckad runda, ni vet den där rundan vi på våra sura bompass längtar efter.
Men vad var det som hände i förra veckan när jag satt på jobbet, det var strålande väder och Tobbe drar ut från Västerås för att nöta det grumliga mälarvattnet precis innan leken sätter igång?
Tobbe, vad hände egentligen?
– Jag och en medlem i Fishing Passion, Rickard Andersson som herrn heter är hemmahörande i Finspång och har 3 års fiske bakom sig. En riktigt härlig kille med samma sjuka fetisch för grejor som jag har. Vi hade gjort upp att vi skulle ta en tur på Mälaren tillsammans.
Han var väldigt sugen på att prova Mälaren som för honom var helt ofiskat vatten. Så vad kunde passa bättre än att han hängde med mig ut.
Rickard tjuvstartade lite så jag fick ganska bråttom med att lägga i båten på morgonen.
Givetvis så fanns den traditionella maten med, 1 liter Gulsch. Nytt för den här gången var även kokkorv i termos. Helt fantastisk gott att ha med ut.
Väderexperterna hade lovat fint väder fast kall vind från norr. Detta oroade mig lite faktiskt. Inte vinden som sådan, utan att det skulle bli sol och inga moln alls på dagen. Jag har ingen som helst erfarenhet av vind förutom att de mer inbitna snackar om sydlig vind för att vara nöjda. Men solen har gett mig bekymmer tidigare och tänkte att INTE skulle nordan hindra oss för en fantastisk dag i båten.
Dessutom så var jag även lite bekymrad över att jag haft otroligt mycket strul med min Revo Toro NaCL som jag trasslat bort oroväckande mycket beten på. Jag hade den och spö inne på lagning vid tillfället så jag passade på att införskaffa en ny Toro och ytterligare ett Edge Dynamic Powercast-T 8’6″. Jag skulle ju ändå ha 2 identiska set så jag passade på nu när jag verkligen behövde det.
– Vad hade ni för väder och förutsättningar?
Soligt, 8 grader och 2-4 ms nordlig vind, vinden i mitt tyckte var helt perfekt.
– Hur tänkte ni innan lunch, var det vassryggar – långsamt, djupt, skuggsidor etc?
Planen var att dra till ett ställe jag hade fiskat noll på tidigare. De gångerna var förutsättningarna klart sämre och jag ville verkligen få fisk där då ser ut att vara ett riktigt perfekt gäddställe.
Prickskytte utmed vasskanterna var det vi siktade in oss på först och främst. Då jag inte har Lod så var det inte tal om att fiska av branter och ev. platåer.
Vi var otroligt taggade fram till lunch, sen började vi tappa suget. Men vi hade bestämt att vi skulle fiska till mörkret kom. Rickard hade ändå kört 17 mil för att få fiska på Mälaren. Men vi tappade hoppet skall erkännas när inget fungerade. Första delen av dagen var helt klart en chansning. Det såg bra ut, men vet inte hur det är
– Vad hade ni för utrustning, beten, båt
Båten en gammal Ockelbo B14 Styrpulpet och en Johnson 35’a. Elmotor i aktern.
Båda körde med Edge och Westin spön med Tracer Braid lina påspolad på en Toro NaCL 51’a med veven på rätt sida.
Jag minns inte vad Rickard körde med. Men det som levererade åt mig va Redhawk Mälarn, Redhawk Papegoj, Scartzonker Tail Åland. Men såklart testades det även med SF Spinnerbaits, Westin Wobblers etc innan vi såg vad som fungerade och var facit för dagen..
– Men berätta nu,vad hände efter lunchen?
Ska väl säga att inget hände varken före eller efter lunch direkt. Började seriöst tvivla och satt ofta tom i huvudet och visste verkligen varken inte in eller ut. Jag hade testat igenom det mesta i betessamlingen.
Men jag bestämde mig för att köra på det som hade levererat tidigare i Mälaren. Vi bestämde oss för att fiska hemåt och jag drog för Rickard vad som flera ggr hänt mig tidigare i Mälaren. Halv 3-hugget. Har hänt flera ggr och vi tog en fika klockan 2 för att inte missa mitt berömda hugg. På med en av mina favoriter, Redhawk i Mälarfärg. 14:30 PANG, hugg !
Det va helt otroligt, både jag och Rickard blev otroligt förvånade. Ändå va det skönt att nollan va spräckt och vi hade kanske hittat dagens kod. Även om det va en pinne på kanske 1,5 kilo så kände vi båda otrolig lättnad och vi kände båda att nu hade det släppt. Rickard spanade in mitt bete och slängde på något liknade och vi körde på. In i en vik och fiskade av och inget hände.
Jag bytte till Redhawk Papegoj och vi lät elmotorn ta oss runt viken på steg 1. Sakta gled vi och jag kastade in betet i en vassvik på kanske 2X3 meter. PANG igen. Större denna gång med ändå kändes det inte stort. Gäddan visade sig och den var fet. Började fundera på om det kunde vara PB, 4.75 va mitt PB men väl i båten så visade det sig vara en tjockis på 3.96 kilo.
Rickard började bli klassiskt frustrerad, vad gjorde jag som inte han gjorde. Diskussionen var igång i båten. Klockan började ticka och jag ville att vi skulle fiska av vassen som levererat mest för mig sen jag började fiska i Mälaren.
Vi drog dit för allt vad min gamla motor orkade. Ville inte förlora tid, min gäst måste ju få fisk innan han åker sina 17 mil hem.
Inget hände efter halva vassen och jag bytte till min Svartzonker tail Custom Åland. Vi hade nästan fiskat av 3/4 av vassen och då gick det något stumt på. Kändes som en lugn fisk. Inte alls så stor som förra fisken på 3.96. Då visade hon sig och jag kände att mitt PB va äntligen spräckt. Rickard hjälpte mig upp med firren och vågen stannade till slut på 7.02 kilo. Inget vidare pigg tjej så här innan leken. Men några bilder togs och vi la tillbaka henne så fort det bara gick. Hon simmande tillbaka utan att visa tecken på syrebrist. Tog senare en pinne till som fick gå tillbaka med bara ett foto som minne.
Jag vill slutligen ge er en bild från vår Whatsapp-grupp hur känslan var, och man blir ju glad över feedbacken som vi På Fiskefüralle (FFA) får, och det är nog så att snart är det Tobbe som kommer få lära oss att fiska, framför allt i Västerås, okända vatten för oss alla.
Tack Tobias för att du delar med dig av den härliga härliga turen strax utanför centrala Västerås & bl a Björnöborg, och jag tror vi alla känner igen oss i din berättelse, och inte gör den fiskesuget mindre, jag har inte haft min premiärrunda ännu, herregud, men på söndag så kommer det om allt går vägen att ske uppe i Furusund.
Stay tight lines
/Peter
