Mange tour de Sverige 2021 – Del 1

En roadtrip med vänner med fiske i fokus har varit på min önskelista länge. Och i år 2021 hände det – på riktigt! En vecka i fiskets tecken!!!

Att åka själv är ju inte så himla roligt – man måste ha bra sällskap också :-). Tobbe, Stina och jag har på något magiskt sätt lyckats synka våra varannan-vecka liv så vi är tillgängliga för fiske samma dagar. Redan tidigt i våras började vi smida planerna och grundtanken var att åka långt norrut för att fiska gädda. Vi ville ha möjligheten att fiska vatten med väsentligt lägre fisketryck än våra egna vatten, hitta kallare vatten där gäddan är på hugget och välmående men vi ville också åka dit för den stora naturupplevelsen.

Nu är ju “Norra Sverige” ganska stort…

Kalla mig gärna outbildad eller konstig men jag har inte varit norr om Gävle på sommaren. Bor man i Stockholm och med släkten i Skåne och Blekinge, ja då åker man söderut de veckor som inte går mot eventuell sol och värme. Men det innebär också att jag fullkomligt ignorerat 60% av Sverige varje sommar så det finns lite att beta av. Drömmen att åka norrut har funnits och nu var det dags…

Vi diskuterade ett gäng alternativ innan lite logistiska utmaningar minskade antalet dagar till fem inklusive resa. Att då lägga två dagar på att resa kändes inte aktuellt. Efter lite sökande landade vi i ett av mina andra vatten på “att fiska-listan” – Dalälven. Logiken var att trots att det var mitt i sommaren så borde vattnet vara lite kallare, mer syrerikt och vi inbillade oss att vi skulle ha det liiite lättare att hitta gäddor i strömlä och bakvatten. Kanske inte så långt norrut som vi tänkt men nästa år?

Klart man måste vila fötterna lite… Den kanske inte hör hemma just här men rolig var den..

Äntligen dags!

Med fyra övernattningar bokade, bilens fönster bågnande utåt av prylar och en släppt knappnål i Google maps som mål rullar min räcer norröver på exakt den planerade tidpunkten. Bara ett problem… Kvällen innan hade jag kollat förväntad restid och planerat avresetid efter det så att jag skulle vara på den plats jag skulle möte upp Tobbe och Stina 20-30 min innan avtalad tid… “Houston, we have a problem…”. Helt plötsligt ska jag enligt min GPS vara på plats 20 EFTER överenskommen mötestid. Vad har hänt nu? Hade jag otur när jag tänkte kvällen innan? Det har ju hänt förr att det blir stolpe ut när jag funderar…

Ännu värre blir det när jag pratar med Tobbe och Stina. De hade också haft otur när de tänkte och tagit höjd för att de inte kunde köra snabbare än 80 och lagt till lite extra. Men vägen de skulle ta från Lindesberg hade ju ingen motorväg… Så de skulle vara framme 40 minuter INNAN! Ja inte mkt att göra – vi möts när vi möts. Som tur är så har min GPS börjat lägga till en massa luft i kalkylen när jag närmar mig mötesplatsen så är jag 15 min före utsatt mötestid. Tobbe och Stina behövde alltså bara vänta på mig en halvtimme

Som du som intelligent läsare kanske räknat ut så lyckades vi träffa varandra… och fiska och ha lite kul

Dag 1 – “Lake day”…

Eftersom första dagen blev korta pga restiden och vi skulle bo körtid en 30-35 minuter från Älven så valde vi att förlägga första dagen i en sjö nära vårt boende. En medelstor sjö, relativt grumlig med ett bra gösbestånd. Den lokala intel vi kan få tag i relaterar till var trollingreporna efter gös brukar gå. Inte så mycket om gädda som vi är efter. Men det finns ett gäng grund ute i sjön som ser spännande ut så vi tänker prova dem.

På väg från rampen åker vi längs en lång halv-ö, ett “finger” som leder oss ut huvuddelen av sjön. Den ser för gäddig ut för att inte fiska av. Jag har haft med lite sommarpresenter till Tobbe och Stina – några “swim-jerks”. Tobbe sätter på sin present och nästa direkt får han fisk. Kul! Ganska snart har jag också fisk på mitt spinnerbait.

Inte riktigt motljusbild men fin ändå…
ok, ok, ok… ni får en motljusbild också då… vad ni tjatar

Det är riktig högsommarvärme, nästan tropisk värme och det känns nästan dumt att fiska gädda. Ingen gädda vill hugga i klarblå himmel och får vi någon fisk måste vi vara extremt försiktiga så att fisken överlever: kort hård drill och helst kroka av i vattnet utan att en röra fisken. Men nu är vi här… Borreprylarna hade Tobbe och Stina lämnat hemma och gös kan åtminstone inte jag fiska alls.

Vi gnuggar på allt vad vi orkar i värmen. Runt grunden, på grunden, runt öarna. Vi får någon sprallis. Eller Stina får någon sprallis (hon är en riktig mink)… Vi badar och försöker få ner temperaturen. Då vi tror fisket kanske kan vara bättre i skymningen tar vi båten till hotellet och checkar in på em.

Vi gnuggar ända in i kaklet utan några större leveranser så vi trailar upp, åker till boendet och hinner få två kalla innan de stänger baren. Magiskt

Dag 2 – Älven

Nu är det allvar – Älven!!! Planen är att jobba oss upp och ner längs huvudfåran och hitta bakvatten att fiska i. Platser där både betesfisk och gädda kan vara utan ansträngning och maten flyter förbi precis utanför. Det är planen…

Nu ska skiten i!!! Ja det en riktig fin båt. Men visst ser det ut som om Stina håller den i ett koppel?

När vi kommer ut så är vi mitt i ett jättedelta. Superhäftigt. Små vassruggar överallt, små prång och kanaler där gäddan kan stå. Det är en massa gräs på platser där sjökortet visar vatten. Men det är klart – det är en älv, vattnet rör sig och det bli sediment överallt och det rör sig lite. Jag känner mig dock nästa nedslagen… Det finns så många spotar att gäddan kan stå precis överallt. Överallt. Det känns som att leta en nål i en höstack. Första spoten ligger intill fåran och har gräs och näckrosor. Följare och hugg. Detta kan bli bra!

Värsta träsket! (ska läsas med Stockholmsaccent som jag inte klarar av att härma)… Det ‘r nästan så att man hör banjospelandet eller hur?

Nu åker vi ut i strömmen och letar platser! Allt ser så annorlunda ut i verkligheten än vad vi tänkt det skulle vara enligt sjökortet. “Men Tobbe – ska vi inte åka ut i huvudfåran?”. Jag tycker vattnet inte rör sig alls. “Enligt sjökortet är vi i fåran… och det är sju meter djupt” får jag till svar. Ojdå – vattenflödet är så lågt att det nästan är stillastående… inte alls den fart på vattnet vi tänkt oss.

Vi skrider till verket med vår plan ändå – vi åker nedströms och fiskar varje bakvatten och gräs vi hittar. Men gäddorna vill inte vara med. Vi åker ner till vad som nästan blir en sjö, eller en fjärd med ett gäng djuphålor. Mitt i står en sten som inte är utmärkt. Vi letar enligt bästa förmåga men lyckas inte hitta fisk.

Värmen och avsaknad av fisk sitter sig ibland i huvudet…

New balls – vad kan man göra nu? Vattnet rör sig lika snabbt som sirap och vattentempen är för hög. Jag tar en funderingspaus och kollar på sjökorten.

Ju smalare älven är desto mer vatten borde trycka igenom, eller hur? Var är den smalaste passagen? OK uppströms verkar det bli en riktig getingmidja. Ska vi åka dit? Vi är alla överens om att det är dags att bryta mönstret och prova något annat så vi drar dit.

Det känns lite läskigt för här uppe ligger det stenar både här och där. Vi pratar om risken med att gå på. Vi går långsamt och Tobbe säger “det är lugnt – vi har aluminium propp. Det är bara proppen som tar stryk då, inte växelhuset. Visst, det finns någon sweet spot där det kan bli värre men det är helt osannolikt”… Det känns tryggare.

Helt annan miljö… eller hur? Det är inte långt mellan…

Strömmen (i vattnet) ökar så vår analys verkade vara rätt. Jag tar stenspaningsposition i fören och Tobbe kryper uppåt i mot strömmen. Här känns det bättre! Här har vi bakvatten, här har vi turbulens och syresatt vatten!

Redan på första spoten, en pool bakom några stenar, har Tobbe kontakt! Äntligen! Med förnyad energi och fiskar vi av alla platser där vi tror det kan bo fisk. Men med begränsat resultat. Vi tar en fika och precis där har vi en jagande gädda. Efter några kast får jag ett rejält hugg och drillen börjar. Den fajtar ordentligt. Vi ser fisken bredvid båten i strömmen. En 80-85 cm älvgädda som är stark som en tjur. Precis vid båtkanten kliver den av och det var nog det bästa som kunde hända så vi slapp klydda med avkrokning mm…

Vi har trögt fiske men grym naturupplevelse! Wow vilken miljö. Klockan börjar närma sig kvällning och vi väljer att ta oss ner genom strömmen när vi fortfarande kan se stenarna. Ett sista försök i bakvattnet längst ner och Stina krokar på en 80-fisk. Kul fajt!

Man vet att fisket varit trögt när man börjar prata om naturupplevelser… Men kolla alltså..

När vi trailar upp får vi besök av en lokal fiskeguide som frågar hur det gått. Själv hade han haft bra med abborre när han varit ute med kunder under dagen längre upp i älven. Vi enas om att bromsarna varit rejält envisa och att gäddfiske är trögt. Vi får tips om lite spotar att prova under morgondagen innan vi blir uppätna av myggorna.

“Älskling… Jag slog i stortån lite så det började blöda. Vill du plåstra om?” Tobbe väljer det mest avkopplande sättet att hålla fram stortån. Prima ballerina…

Dag 3 – Krasch boom bang

Dag 3 – fulla av förnyat förtroende njuter vi av en god frukost innan vi äntrar fiskmobilen, tränger ihop oss med allsköns fiskeprylar och trailar mot rampen. Väl där upptäcker vi ett “litet”problem. Elmotorn är inte med… Efter gårdagskvällens fiske hade vi stuvat in elmotorn i min bil. Och där låg den vackert kvar… På vårt boende… Bra start… Inte mycket att göra. Den måste vi ha. Vi gör den självklara arbetsfördelningen att Tobbe åker och hämtar den medan jag och Stina börjar fiska i närområdet :-). Deras Volvo är en dold tidsmaskin. Jag lovar… Det är 35-40 minuter enkel resa till vårt boende och Tobbe är tillbaka på 55 minuter… Eller så har det kanske gått snabbare än vad farbror blå skulle uppskatta?

Oavsett vilket så monteras elmotorn. Solen bakar rejält när vi åker till vår första spot. En plats vi noterat dagen innan som guiden nämt som en bra spot. Vi åker dit direkt. En sten (självklart inte utmärkt på sjökortet) som sticker upp 1 m över vattenytan. Vi börjar cirkla runt i större och större cirklar. Jag lyckas nog sätta mitt bete på samma ställe minst 5ggr där vi får åka och rädda det varje gång. Till sist sitter det så dåligt så att vi får hoppa i (inte jag såklart, när jag pratar “vi” så menar jag Tobbe)… Men ingen fisk. Vattnet är helt stillastående och varmt… För varmt…

Duktig ponke… Jag kastar ut igen så kan du hämta den igen… ???

Vi sitter och svettas, funderar och tar ett bad. Det här känns inte bra. Fiskarna står förmodligen bara och flämtar av värmen. Och skulle vi få en på kroken så är sannolikheten stor att den dör pga värme och syrebrist.

När vi kylt våra hjärnor och fått tillbaka tankekapaciteten (visst, den är begränsad, men ändå…) så sluter vi oss till att ta oss längre upp och leta ström och syresatt vatten.

Vi åker förbi gårdagens platser och de förrädiska stenarna och fortsätter uppåt. Vi kommer till en plats som ser magisk ut. En ö delar fåran. Utanför ligger det stenar det “forsar” runt. På höger sida sticker det ut stenar och det är fart i vattnet.

Nämen oj – något som nästan kan kallas gädda

Jag hinner tänka tanken att “det är nog bra att ta det lugnt här eftersom det ligger så mkt sten här” men hinner inte få det ur mig förrän det säger pang och båten stannar abrupt. Vi har gått på med motorn. Jag stod och spanade efter sten men vattnet är så mörkt att det inte går att se en sten 70 cm ner. Vi driver av stenen och startar motorn igen. När vi kör känner vi vibrationer i båten. OK proppen har fått stryk. Vi går in i bakvattnet och ankrar med elmotorn. Tyvärr vibrerar motorn även på tomgång, när proppen inte går. Vi har fått “jackpot” och lyckats få den osannolika lyckan att förmodligen har drivaxeln fått sig en törn… Stämningen sjunker rejält i båten. Vi äter, samlar krafter och fiskar lite. Några mindre gäddor kommer upp. Det börjar skymma och vi bestämmer oss för att ge spoten med stenen en sista omgång. Utan resultat.

När det är trögt måste man skratta mycket… Och skratt var det gott om

Det är lite låg stämning i bilen när vi åker hem. Inte kul att få en förstörd motor. Visserligen går det att reparera och den är försäkrad. Men båten kommer behöva vara inne på reparation, förmodligen ganska länge då alla semesterfirare brukar uppta verkstäderna med sina sönderkörda båtar. Och kan vi fiska imorgon? Jag hör mig själv säga något jag aldrig trodde skulle komma ur min mun: “vad tror ni om att fiska gös imorgon i sjön? Där kan vi ta oss till spotarna med elmotor och gäddan är inte på hugget ändå”… WUT? Va sa jag? Tydligen något bra för stämningen ändras och vi börjar planera morgondagen istället.

Det finns en butik i stan – vi köper lite prylar där sen sjösätter vi vid badplatsen. Kanon. Vi kör

Dag fyra – Hollywood kunde inte gjort det bättre

Sista dagen – skön frulle och iväg. Denna gång lite senare. Tobbe har lagt lite tid på att prata med försäkringsbolag och verkstad. Stormotorn har körförbud för att inte skada den mer än vad som redan skett. Efter ett snabbt besök inne på den lokala butiken lämnar vi med nya prylar och lite tips på hur vi ska lyckas med gös fisket. Och det kan behövas. I motsats till Tobbe så har jag ALDRIG fiskat gös. Jag har råkat få några gösar när jag fiskat gädda men aldrig riktat fiske så min kunskap är ytterst begränsad. Jag har liksom aldrig lockats av gösfisket och de gösar jag fått har varit otroligt tråkiga att drilla. Bara följt med lite tungt utan fajt.

Vroom vroom… Ja denna bild är faktiskt från en tidigare dag när motorn funkade…

Vi lyckas sjösätta utan incidenter, elmotorn är med och stämningen är på topp. Vi sjösätter våra beten och börjar trolla med självförtroende. Efter en ganska kort stund lyckas jag landa en (liten) gös. OK – det funkar. Vi fortsätter. Men hettan börjar ta ut sin rätt så jag “råkar” slumra till lite.

“Köp Turmat, den är jättegod… Jag lovar!”

Vi käkar lunch och sen så “råkar” jag slumra till igen och sover tydligen 2 timmar (klart överdrivet säger jag, jag bara halvsov lite ju).

bara vilar lite
ok jag vilade lite till

Jag vaknar till och vi trollar igen (ja inte jag då – jag vilade ju). Tobbe och Stina säger att Tobbe fått en gös. Jag tror dem inte men de står på sig. Finns det fotobevis? Ja säger de utan att visa det…

ok… den fanns visst på bild

Vad pysslade vi med? Just det – vi fiskade gös. Jag sätter på min trogna Pulseshad som får simma efter båten. Efter 5 minuter får jag ett hugg. Inget jättedramatiskt hugg men en smäll. Sen blir det lite tungt. Inte mer än så. Som vanligt (GÄSP) jag hoppades att jag skulle få uppleva det dramatiska med gösfisket alla pratar om. Tobbe stänger av elmotorn och vi börjar driva. Jag säger “vi kan väl iallafall håva denna så vi får en bild på att jag fått en gös”. Fisken gör inte mycket. Det är lite tungt men inte mer. Jag börjar undra om jag verkligen har fisk på eller det varit botten som lurat mig.

Sen börjar det spralla lite mer och mitt Berkley Skeletor som jag vanligtvis använder till Abborre får jobba lite mer. När fisken är mer eller mindre under båten börjar den röja på rejält. Det är tungt, tunga knyckar och en rejäl fajt. Pulsen stiger rejält. Denna måste vara lite större än ett kilo iaf. Det känns lite större än en abborre. Min Stella får jobba och fisken tar lina. Ja den är kanske lite bättre. Jag får pumpa upp fisken men jag ser den inte. Den tar lina igen. Pumpa igen. Jag borde se den nu… Åh nej den går in UNDER båten. Fasen också. Ja nu är det nära. Stina står redo med håven. Helt plötsligt dyker den upp från under båten. VILKET MONSTER!!! Den går knappt ner i håven ju. Hög, bred och lång. Vilken firre!

Mäktig fisk. Ni kan ju notera att jag börjat använda solhatt för den ser inte ut att sitta lika snett som min keps brukar…

Vi mäter och väger den. 86 cm och 5,5 kg. Så värt resan!!!

Vi väljer att hålla ut hela vägen till mörket och in i mörket. Det är då gösarna ska vara mest aktiva enligt lokalkunskapen. När solen går ner kommer det en front. Det börjar blåsa lite. Sen mer, mer och ännu mer. Nu går det vita gäss. Och det fortsätter öka. På tio minuter går det från en supervacker, helt vindstilla kväll till meterhöga vågor på denna lilla sjö. Vi väljer att avbryta och vägen tillbaka blir dramatisk där vi gång på gång blir översköljda innan vi lyckas lägga till och ta upp båten. Upptagningen är grym. Trots att det blåser och gungar rejält går allt perfekt. Teamwork när det är som bäst!!!

Från detta…
till detta… på tio minuter. Det ser ju nästan ut att vara skräck i mina ögon

Detta var en så härlig resa. En resa jag längtat efter att göra. En fokuserad fiskeresa i Sveriges vackra natur med sköna människor. Tobbe och Stina är så sköna, roliga och enkla att vi hade kunnat vara ute hela tiden utan en fisk och det ändå hade känts som en superlyckad trip. Tydligen var det mer än jag som kände så för redan på vägen hem till hotellet började vi prata om att styra upp en “riktig” Norrlandsresa nästa år. Att börja planera den redan nu. Så grym trip!

Och det bästa för mig – När vi skiljs åt och Tobbe och Stina ska hem och ha barnen så åker jag vidare norrut till Ö-vik och fiske med mr “Trassel lures”: Mattias Löfdahl. Den delen återkommer vi snart till

Stay peeled
//Mange

Här hittar du mer läsning om hur det är att upptäcka nya fiskevatten
https://www.fiskefuralle.se/nytt-vatten-nya-tekniker-och-ny-fisk-lardomar-fran-spricksjon/

Ps. Som vanligt – kom ihåg att följa oss på sociala medier så får du den fulla“FiskeFürAlle”-upplevelsen. Vi finns på FacebookYoutube & Instagram

Föregående artikelBuster båt – nya dynor, termoplast
Nästa artikelBaitlove is Back – din guide i betesvärlden