Heldag med abborre i sommarvärmen

Sommaren har Sverige i ett järngrepp när jag och kompis Matte Fors ska ut och fiska abborre. Det blir heldagsfiske (och kanske hela natten). Det kan bli magisk.

Bara för att ge lite bakgrund så har ju jag (Mange) Stora Värtan, bräckt vatten utanför Täby, som hemmavatten. Matte är en mycket duktig, dedikerad abborrfiskare som nu lägger en stor del av sin vakna tid på streetfiske. Han har dock under en lång period i sitt liv haft Värtan som hemmavatten. Kunskap om vattnet man fiskar i är ju som alla vet A och O förutsättningarna är goda. Utöver det så är vi båda pannbensfiskare utan dess like, lägger aldrig ner och kan man så fiskar man ända in i kaklet. Just idag har vi inga åtaganden varken under fiskedagen eller dagen efter Det enda smolket i bägaren är att er käre skribent är precis hemkommen från en herrhelg nere i Skåne (och en blöt och sen sådan därtill) vilket kan utmana orken något.

Dags för abborre, eller?

Fiskedag och jag går, som vanligt när det vankas fiske, med lätta, fjädrande steg mot båten och bilen. Ingen stress, gott om tid till vi ska träffas. Det är så skönt att fiska abborre. Ingen tung utrustning. Allt är liksom så enkelt. Det är som att klä sig eller packa för en solsemester kontra gäddfiske som är mer som att packa för att åka till fjällen. Allt är bara enklare. Båda är fantastiskt roliga och givande, men det är enklare att packa shorts och tandborste än skalkläder, underställ, fleece, mössor, handskar, skidor pjäxor osv osv.

Självklart måste något stöka. Denna gång papphammrar jag inte själv utan överraskas av ett getingbo storlek honungsmelon i båten :-). Andra på två veckor!!!

Lösningen var lika enkel som självklar. In i bilen och köpa spray. Jag slog till på två bara för att vara säker. Men hade jag läst att den första heter “kill master” så hade det räckt. Mer självförtroende i ett insektsgifts-namn har jag aldrig hört

Äntligen abborrar – nu kommer vi!

Ut på havet. Vi är lugna i själen, fullt medvetna om att det sannolikt kommer bli trögt ett antal timmar när vi glider ut mellan hamnens vågbrytare och sista brygga. De är som armar och det känns som man får en sista kram innan man lämnar.

Vi kommer snabbt till första fiskeplatsen och jag börjar ivrigt kasta. Även om jag fiskat mycket så går det aldrig över. Glädjen över att komma ut på sjön. Jag är som en liten barnunge när det gäller fiske, även om jag passerat 40-strecket. Men jag njuter och jag vet det är många som känner igen sig i den beskrivning.

There she is. The one and only Gulan – redo för fiske

Matte micklar lite provar ett bete i vattnet. Verkar inte nöjd och byter till ett blade bait. Första kastet. PANG. “Gädda”! Eller – nej det är en abborre. En bättre abborre. En STOR abborre. 42 cm abborre! I första kastet – helt galet. Detta kan bli en magisk dag!

En riktig fining. Abborren är ganska bra med :-D. 42 cm Värtan-ränder

Verkligheten gör sig påmind

Vi kör vidare över fiskeplatsen. Matte är lugn, avslappnad och mjuk som man blir när man dragit en bättre fisk. Det känns bra helt enkelt. Själv är jag glad att jag “guidat” upp en fin fisk och klipper några abborrar. Sen testar vi fler platser. Flera av mina “säkra” spotar. Inget. Några okända, nya. Inget. Några andra gamla bekanta spotar. Inget. Jaha – var det bara de fiskarna på största spoten vi skulle få? Ingen panik. Vi visste det skulle bli segt mitt på dagen och det är många timmar kvar.

Nygammal favvo fixar biffen

Analys, tänka, fundera. Hmm var har jag fler platser som liknar den första? Vind, vågor, mycket nate? Vi åker en bit till en plats jag hade OK fiske på några dagar innan. “A whole lotta nothing going on”. Vi provar jerks, lipless cranks, blades, spinnare. I princip allting men inget biter. Sen sätter jag på min gamla favvo som fallit i glömska – den goa Strike Pro Crankee X-deep. Valet faller på guldfolie med svart rygg och orange buk. Även känd under det sexiga namnet #613 eller “böckling”

Böckligen – en rögad någonting… Gryyyymt bete

Kast, snabb hemtagning, spinnstopp. I första kastet så har jag abborre på. Och sen fortsätter det. Jag drar en 15-20 borrar. Visserligen inga mega-fiskar men det är liv. Några bättre, några sämre. Under tiden jag dragit alla dessa abborrar har Matte inte känt ett pet, inte ett liv.

Vi har alla varit där – båtkompisen drar fisk efter fisk. Själv står man där med en stor nolla. Man går igenom beteslådan, man tror inget funkar. Det kanske inte stämmer på dig men på mig stämmer det ofta hahahah.

Utan att veta tror jag det är så Matte känner för jag hör ibland lite morrande “amen ta den nu då”. Till slut kommer det ett glädjevrål från aktern av båten. Jag springer bort (båten är bara 4,70 lång) och ser Matte stå strålande med en fisk i handen. “DEN ska med på BILD!!!” säger han bara. Även en sjukt duktig och rutinerad fiske som Matte får sina downs och precis som alla andra dödliga så får han en kick när han lyckas igen. På något sätt känns det skönt och det är väl det som driver oss alla sportfiskare. Jakten på just de där kickarna – när det funkar.

Ja den kom med på bild och här är den. Den är inte stor, men det är en abborre och det är Mattes! Undrar ni om buffarna upp i ansiktet så är det det bästa solskyddet utan tvekan. och mycket sol var det

Vi kör lite olika ställen och Crankee X-deep fortsätter briljera. Visst byter jag ibland och visst får jag någon fisk, men inte varken med frekvens eller aggressivitet i huggen som jag får från Crankee.

Bonanza – abborre – äntligen!

Efter att lackmus-testat ett antal spotar väljer vi att åka tillbaka till dagens första plats där Matte drog en bättre fisk. I första kastet får jag rejält hugg. Den fajtar bra och går rakt neråt. Även in i naten. Tungt. Men jag lyckas landa den och den är någon cm kortare än Mattes, men likväl en fisk.

Sk reverse grip på abborren… Alltså jag kan inte hålla fiskar på ett fotovänligt sätt. Men jag får vara nöjd med att jag lyckades (nästan) ha kepsen rak på huvudet

Det är startskottet på de roligaste 15 minuterna fiske på abborre jag någonsin haft. Jakt. Stor abborre. Galna hugg. Varje kast. Pang, pang pang. Vi dubbeldrillar, vi skrattar och ler. Helt magiskt. Det är denna typ av fiske man drömmer av. Direkt efter man krokat av en fisk kastar man ut, tar tre vevtag och det smäller direkt. PANG. Håll-käften-hugg varje gång.

Tyvärr måste allt gott ha ett slut så även denna jakt. Fullpumpade med adrenalin efter denna huggsexa rullar vi vidare. På vägen passar dagens bete på att även fånga Matte

Crankee X Deep är het denna kväll. Den fångar ALLT. Inklusive Matte 🙂

Vi jobbar på, ända in i skymningen. Mitt pannben viker ner sig samtidigt som ljuset försvinner. Veckans övningar nere i Skåne gör sig påminda. Det i kombination med att jag har inte haft så bra abborrfiske efter mörkrets inbrott på Värtan gör att vi bryter upp.

Väl upp kan vi summera en mycket bra dag. Trots stiltje ett antal timmar under eftermiddagen lyckades vi peta upp en 70-80 borrar. Fisk över 40 cm. Inte så illa!

När vi summerar dagen så lyckades jag peta upp någon fiske mer än än Matte. Är jag bättre fiskare. Absolut inte! Jag bockar mig för Mattes kunnande. Men det är mitt hemmavatten. “Mina” fiskar. Min betesbox är full av beten som “mina” abborrar gillar och jag vet ungefär vad de brukar vilja ha.

Men skulle vi fiskta inne i stan hade Matte fiskat brallorna av mig. Det är dagar som dessa som jag ännu mer lär mig uppskatta och bli imponerad av våra sportfiskeikoners mångsidighet. Jag tänker på alla dessa fantomer vi alla känner till och ser upp till som ställer upp i Perch Pro och Perch Fight eller andra tävlingar. De kan heta Fränstam, Holgersson, Larsson eller Julian. Vansinnigt skickliga fiskare. Det finns självklart många, många fler som inte är lika namnkunniga.

Jag kommer på mig själv att tänka på varför jag fastnat i abborrfisket. Att fiska abborre är inte lätt. De är ibland riktigt petiga små rackare som bara stänger munnen och vägra att hugga. När man då dessutom fiskar och tävlar i storlek i tidigare nästan eller helt okända vatten är ännu mer imponerande. Det krävs enorm kunskap att hitta fisk, knäcka koden och locka dem till hugg. Hatten av! Själv är jag bara i början på min inlärningskurva!

//Mange

Ps. Som vanligt – kom ihåg att följa oss på sociala medier så får du den fulla“FiskeFürAlle”-upplevelsen. Vi finns på FacebookYoutube & Instagram 

Vill du läsa om ett tidigare äventyr med Matte hittar du det här: Ps. Leta efter St Croix-kepsen och en buff 😉

Föregående artikelGästkrönika FürAlle: Patha Eriksson i fiskets våld
Nästa artikelSjöräddningssällskapet – frivilliga hjältar och du bör vara medlem!