Västervik Pike Open (closed)…

Jag måste erkänna en sak. Jag är inte så förtjust i fisketävlingar. Boom, nu var det sagt! Nu har väl 95% av alla läsare redan lämnat texten och Danne och Peter är på väg över för att ge mig ett rejält kok stryk men det är som en tandkrämstub – när det väl är ute går det inte att få in igen 🙂

Det är inte ur moraliska perspektiv jag inte gillar fisketävlingar. Jag har hört alla möjliga funderingar om när, var och hur det är fel med tävlingar för att det är skadligt för fiskbeståndet, fiske på lekande gädda, fiske på utmattade efterleksgädda, fiske på varm sommargädda. Sannolikt har alla en poäng och att vårda fiskebeståndet vi har är en självklarhet, men det är inte därför. Jag gillar helt enkelt inte tävlingsmomentet och hetsen! Jag kör stenhårt varje vecka, varje dag, varje timme på jobbet för att få så bra resultat som möjligt och det tar rejält på krafterna. Fiske är liksom min säkerhetsventil, platsen där jag kan hämta andan. För mig är fiske sköna vyer, härligt snack med kompisarna och mycket skratt avbrutet med lite hugg då och då. Då mår jag riktigt bra! Danskarna ord för sportfiske är “lystfiske”. Det är en bra beskrivning på vad jag är – en lustfiskare 🙂

Det var därför med lite kluvna känslor jag tog emot inbjudan från Johan. Johan och jag träffades på min Rügen-resa i höstas. Han var en skön kille och vi kom överens om att fiska tillsammans i Sverige. Då kom frågan om jag ville hänga med på Västervik Pike open. Johan och hans bror Viktor skulle köra i en båt och det fanns en plats över. Efter lite övervägande och diskussioner om ambitionsnivå kom vi överens om att köra.

Det avgörande var deras sköna ambitionsnivå: “vi kör, har kul och så får vi se hur det går” – ambition i min nivå! Inget hets och stress. Och två dagars fiske i Västervik tackar man ju inte nej till.

Fredag förmiddag rullade jag söderut efter en riktigt tuff arbetsvecka som inte ville ta slut. Den fortsatte på vägen ner med telefonkonferenser som pågick hela vägen ner till startområdet. Lite lätt förvirrad av allt det kliver jag ut ur bilen och ser ngn stå vid bilen bredvid som var hyfsat lik Johan – Japp! jag hade rätt.

Fortsatt förvirrad ger jag mig iväg på jakt efter en toalett. Lyckats i mitt förvirrade tillstånd göra vad jag skulle, går ut, tvättar händerna, lyfter på locket till papperskorgen, lägger i pappret och går iväg, med locket i handen. Jag tar mig ut ur toaletten och går tio meter innan jag kommer på att jag håller något i handen och jag blir lite påmind av de som står utanför som undrar varför jag går runt med ett 50 cm stort lock i handen 🙂 Humor! Ja det visar att jag kanske inte var helt 100% där…

Efter att återlämnat locket som jag tydligen inte fick behålla går jag ut igen och träffar på mr Svartzonker. Kul! Ett kort snack senare lämnar jag av honom hos hans team-kamrat gädd-Joel. De hade samma ambitionsnivå som vi – hänga, lyssna på reggae och fiske i dagarna två.

Västervik Pike Open är upplagt som så att man börjar kl. 13 på fredagen och man får fiska fram till kl. 20. Sen är det fiskeförbud fram till kl. 04. Då börjar dag två som pågår mellan kl. 04-16. Summan av längden på de fem längsta vinner (minimimått 70 cm).

Startdax! Man kunde start på två sätt – antingen med båt från Lysingsbadet i Västervik (där vi var) eller rulla iväg med bil. När starten gick var det… masshysteri. Folk började springa till sina båtar eller vrålåk, det tutades, dammades och hjul spann när signalen gått. Själv kände jag mig lite som tjuren Ferdinand. Vi lunkade upp till våra bilar för transport till vår transportbåt. En kvart senare var vi i hamnen, i med mina prylar i transportbåten och över till nästa hamn, på en ö där Johans båt låg (och också skulle vara övernattningsplats familjens fritidshus).

Nu kände vi oss taggade, kanske inte för tävlingens skull utan för att vi var sugna på att fiske. Kort stopp för att kolla av ett ställe, ingen hemma. Vidare… Det planerade stället upptaget, vidare till en jättefin mar. Inget där. Vidare in i en vik (nu har det gått ett antal timmar). Äntligen händer det något. Jag har några pet, fler följare men ingen vill bita. Så till slut lossnar det – Viktor har en. Det är sannolikt året minsta gädda. Något längre än hans 20 cm bete… Vi gnuggar vidare och konstaterar att även om miljöerna känns heta så levererar det ingen fisk. Ny taktik – lite öppna djupvassar m rörelse i vattnet. På vägen ut ser jag några stenar ligga öppet och som sen blir en grundflad. Vi provar där och där börjar det hända saker. Jag landar nån och Viktor har två på som kliver av precis vid båten men ingen över 70 cm. Iaf fisk…

Tiden börjar gå… Snart 6… Vi började känna oss stressade (som vi inte ville) för att vi inte fiska mer än två timmar till. In i ett sund och snart har jag landat en på 69cm – stolpe ut! Vi spekulerar hej vilt i huruvida alla har det så trögt eller det bara är vi som inte hittar rätt. Ett litet tag senare tar Johan vår första reg-fisk på 70 cm. Några händelselösa timmar senare håller vi kväll och lunkar mot Västervik för rapportering dagens (dåliga) resultat och snack med andra fiskare. Det känns som om ingen egentligen vill berätta hur det gått. Antingen mörkade de för att de inte vill avslöja hur de ligger till, eller skämdes för det tröga fisket. Tävlingar brings out the worst i många :-).

Nattvila på ön. Vilket underbart ställe! En snabb pasta, nån öl och snack senare dunar jag in helt utmattad av dagen. 

[wpvideo k9YG2Fyi]

04.15 rullar vi igen förberedda oss på lite tuffare väderförhållanden men med förhoppningar om bättre fiske. För att sammanfatta en lång dag och inte gå in på detaljer. Vi bytte plats, miljö och dagen började med fint väder men 7.30 öppnade sig himlen och den ville inte stänga sig. Dagen förlöpte i princip utan fisk. Nån kontakt för mig och en landad mätfisk. Det regnade så mycket att jag ett tag funderade på att hoppa ner i vattnet och torka sig. Helt otroligt! Men vi körde på ända in i kaklet. Diskussionerna fortsatte i båten om huruvida några andra hade haft ok fiske. Dyblöta packade vi ihop kl. 15.30. Jag lastade in mina saker i bilen och Johan satte av mot Lysingsbadet för att lämna in resultatet.

När jag rullade norrut lite matt på väg mot en rejäl baluns så satt jag och funderade på det här med tävlingar… Jag tror jag vidhåller min position, tävlingar är inte min grej. Men fiske med sköna människor, vara på vattnet och se vackra miljöer – det går jag igång på och det fick jag gott om förra helgen. Hoppas det blir fler turer tillsammans!

Hur gick det för oss då? Ja det verkar som om alla haft det vråltrögt. Självklart fanns det flera team som fyllt protokollet men att inget lag var över 5 m visar hur trögt det var. Vi hamnade i mitten av 150 lag i gott sällskap med Svartzonker, Wolfcreek mfl m två godkända fiskar. Men vi gjorde vad vi sa – ha det bra och trivas tillsammans när vi fiskar 🙂

//Mange