Då sitter jag här för 3:e veckan i rad en söndag kväll och försöker summera dagens höstfiske – en oerhört trevlig syssla att försöka sammanfatta tankarna och upplevelserna under det sista som händer denna vecka. Dessa fullmatade höstveckor ger för lite tid till fisket. Ni som följt mig under året vet att jag haft en rak linje med målsättningen att ha mer eller mindre samma beten i hinken hela säsongen . Jag hade 3 startelvor som skulle hålla hela året – eller hur, måste fråga mig själv hur tänkte jag då, skumt. Blir minst en kvart om det på nästa psykologtimme.
Nu måste jag erkänna att jag tagit ett större steg från just den Strategin, det har gått för bra att inte fortsätta med gummibeten, och därför har jag köpt nya, vilket var den stora och viktiga principen, att inte dras med i köphetsen på utrustning som trots allt finns, jag är alltså som alla andra och inte ett dugg unik som gäddfiskare.
Tanken var att jag å sambon äntligen skulle ut på en fisketur tillsammans, första för året, och dagen börjar strålande med att hon frågar om vi kanske kan åka ut lite tidigare, tack för det alla gäddgudar. Totalt blev det 5 timmar på sjön och jag fick en härlig reflektion över mitt gäddfiske och hur det utvecklats vilket jag återkommer till.
Om vi först går tillbaka till Torsdag, som blev Fredag som blev till Lördag morgon, dagar vilka tillbringades på Bomans Hotell i Trosa, konferens med jobbet. Vistelsen med stor frustration eftersom jag inte hade några spön med mig och Jakob kom inte loss för en tur under lördagen. Hade varit kul å bryta av med lite Trosafiske. Men Jakob är förlåten då han tog sin fru med på Mälaren Cup istället.
Så jag hade säkerställt söndagen hemma som tur var. Men innan dess så drog Danne upp till Spillersboda med Oskar från Freewater och Dannes polare Erik och det var tydligen rätt tröga timmar när jag tog en avstämning under dagen men även på kvällen efteråt med honom. Mange å sin sida drog ut i ett gäng båtar på lördagen och delade sin gulan med John från Snejk Rodprotection, ett proppfullt:) inlägg är skrivet av Mange. Samtidigt på lördagen var Pertan ute med sin Tracker & Son för lite abborre och mötte upp HolyBaits med siktet på Vettershagatrakterna – men där verkade Stockholms Fiskeguider ha årsmöte på fjärdarna så det blev extremt stationärt fiske för dem med för Pertan en 6-2 förlust i familjefajten.
Så självklart åkte alla 3, Per, Danne & Mange i intervjustolen när de fiskat färdigt – å jag hade fort ganska klart för mig vilka förutsättningar som erbjöds, och det verkade inte så stor skillnad mot de tidigare 2 söndagarna så att det skulle bli Sniprally på schemat fattade jag ju. Passar bra med sånt fiske när man tar med Sambon och att det inte bara är pannben och 2-3 timmar utan hugg som ligger framför en. Jag går dessutom igång på när nån tycker mina hemmavatten är tuffa, då börjar det klia i fingertopparna. Har insett att vår och tidigt höstfiske är helt underbart här uppe, det har jag hygglig koll på och det gör att jag kan börja lägga tid och energi på det sena höstfisket som jag har svårare för, nu med ett bra självförtroende i bagaget på hemmavattnen vilket är bra.
Vad har hänt reflekterar jag efter 3-4 timmars fiske idag, jag kör nästan uteslutande på Wingman´s från Eastfield hela dagen. Börjar med några Motoroilvarianter som funkar bra då det bara är moln före lunch. Gör i och för sig ett försök med 10-talet kast med Buster Drutten när det är huggvila på gäddorna, för å se om det går att hetsa dem till hugg?
Byter tillbaka ganska snabbt och anar att det börjar komma några ljusstrimmor, så en Outback med guldglitter och grön rygg lockar faktiskt till ett hugg – safehaven på nåt sätt. Tilläggas skall att jag kör utan ekolod eller tempgivare, exempelvis temp i vattnet får jag ju från alla andra som är ute – nu var det ca 15-16 grader i helgen.
Runt 10-snåret är vi på väg till Pertan för å slanga lite soppa och säga hej, nu är vi på väg, äntligen det är ju en hel vecka sen sist, först en förmiddagsfika med banan hahahaha
Vi tar nästan samma tur som med Fredrik förra söndagen, men det är trögt. Första vassen levererar ett pet, på´t igen och visst där sitter den. Vi tar en drift lite längre västerut med pålandsvind, och som jag kallar dem “sommarställen”. Ingen hemma. Jag märker att jag är på lite dåligt humör. Jag märker att jag kör en tråkig attityd och är stressad. Inte bra. Nästa stop, och nästa stopp och inget där heller.
Kör en favvovik som grundar upp i en flad, sätter på Motoroilen med en med röd stjärt och visst så får jag ett ryck i trollspöt, men tappar, gör ett nytt identiskt kast och jag är beredd, gäddan är beredd och visst “FISK” ropar jag och det är en sprallis. Skönt det är lite liv ändå. Börjar hitta facit, de börjar gå in grundare men inte alls på så tydliga sommarvassar som förra helgen. De tar dessutom 3-5 meter utanför.
Och om vi stannar upp nu så vill jag resonera om en fördel med gummibeten, som ökar på mitt snitt på antal fisk med över 50% över tid, beror tror jag på att när de missar första hugget så är det förvånande ofta som de gör ett nytt försök på mjuka beten. Det händer nästan aldrig på jerkbetena. Dessutom så krokar Wingman så fantastiskt bra att det är sällan man inte får med sig firren in till båten, de har liksom inget hårt att bända av kroken mot. Håller ni med eller är det bara min egna upplevda sanning kanske.
Det stämmer som Pertan sa från lördagens fiske, att de står i klunga, när man väl får kontakt så är de bara å ta 2-3 drifter så smäller det varje gång.
Det är full fart och som vanligt här i Furursund efter lunch, runt 13-15 så är det bra huggperiod, det blir en bra dag helt enkelt när jag till sist summerar.
Det som blev så kul med den här turen är att jag blev så övertygad om att det är gummi som gäller nu framöver. Inget jobbigt jerkande timme ut och timme in som sliter lite på kroppen och psyket, slaklina och missade fiskar. Hade ett hugg som missade betet idag, jag stod och såg att det kom en raket från höger. Den simmar efter och efter 3-4 sekunder tar den ett bett till, som ett munspel över gummit ungefär 2 meter från båten, djupet är ungefär 1 meter och solen ligger på så jag har perfekt sikt i vattnet. Men det är trist nog över ryggen och mellan krokarna, rätt häftigt att se det så nära och att den faktiskt gör ett nytt försök, hade inte funkat på ett hårdbete, men gäddan släpper den nu när märker att det inte är ätbart och drar med rackarns fart ner i dyn och vegetationen. Och det är så lärorikt att se att alla gäddor är individer som agerar på olika sätt även under samma förutsättningar – bara älskar gäddfisket och gäddornas nyckfullhet.
Jag erkänner, jag har blivit en riktig Eastfieldnörd, kanske lite tråkigt tänker vissa att han är en sån trygghetsnarkoman, men jag har haft alla de där tröga sega passen i så många år att jag tycker det är så fantastiskt roligt att nu få fisk varje tur och äntligen knäckt nån sorts kod. Skall snart ut med Henke Sandahl från Söders Sportfiske på en guidad tur och då tror jag att jag kommer testa lite av deras utrustning men ändå ta med egen för att jämföra. Såg att han vann Mälaren Cup i lördags så det finns massor att lära av den killen – skall bli helt sjukt roligt helt enkelt. På lördag är det Guidning med Danne & Mange – kommer garanterat ett inlägg från den turen…så kul att det är högsäsong, högtryck och mycket gäddkärlek.
Nu är det läge för att kapa lina, byta tafsar, mer Mend-it time och kolla stingers så tills vi ses här nästa gång.
Så ha det bäst tills dess och jag önskar er alla allt gott så länge
Peter
Manges proppfulla ångestinlägg från i lördags läser du här
Läs gärna mina tankar inför 2015-års säsong med en salig gäddfärs och vilka beten jag valde ut
