Det där med abborrfiske har legat och gnagt i mig en ganska lång tid nu. Jag antar det började med en kombination av de grymma produktionerna Perch Pro från Kanalgratis.se. Sjukt spännande, initierade och duktiga fiskare som gärna delar med sig av sin kunskap. Det i kombination med Dannes passion för,på gränsen till sjukliga besatthet faktiskt, av FLW och andra bass shower på youtube med tillhörande bomardemang om Ike hit, KDV dit, länkar och annat tokigt. Det gjorde att det tändes en gnista. Sen har man ju det med alla coola tekniker, variation, riggningar och beten att experimentera med. Och allt får plats i en lunchlåda, inga hockeytrunkar á 40 kg och värkande ryggar av dängande av 200g-beten. Och fisken.. Den finns överallt (nästan) i stort antal.
När vi se fick möjlighet att intervjua teamen i Perch Pro kände jag “NU!!!, NU är det dags”. Sen hände… Ingenting… Jag hade en idé redan för två år sen att jag skulle börja fiska borre. Jag köpte bra spö, lite jiggar mm och spöt har liksom pliktskyldigt fått följa med i båten många gånger. Utan att användas. Det har bara åkt fram och tillbaka som en jojo mellan spöstället hemma och spöstället i båten.
PB på borre. Förmodligen mer respektabelt än mitt gädd-pb egentligen, men tagen som bifångst under gäddfiske – 1,3 kg
Sann materialsportare som jag är så började jag i samma ände som förra gången. Utrustning först… Fiske sen… Såklart 🙂 Fast jag började inte direkt med spö och rulle (det kom ganska omgående men jag tar det i rätt ordning). Jag började där så många av mina äventyr börjar nu för tiden: i garaget.
När jag bestämde mig för att börja göra mjuka beten för några år sedan så köpte jag ett begagnat kit av en som gjutit själv men bestämt sig (av oklar anledning) att sluta gjuta själv och sålde iväg hela sitt paket. Där fanns plastisol, en massa färg, mjukgörare, härdare och… formar. Inte vilka formar som helst utan borre-formar. Det fanns två aluminiumformar: ett swimbait på ca 8 cm och en creature-form. Där fanns även två sorters worm- (eller mask på ren svenska) formar, en grub-form och någon form av jigg. En vanlig shad (ser ut som en Relax-kopia) samt ngn form av vertikal-forktail typ bete. Och de har alla legat oanvända i garaget.
Samma kväll som jag landat hemma från Blekinge skred jag till verket med ganska intressant resultat får jag säga. Jag provade alla formar och några olika färger… Och sen fick jag feeling igen och band upp två klassiska bucktail-jiggar också!
Hmmm betes-sidan fixat. Vad behöver man mer? JOOO ett nytt spö och en ny rulle SÅKLART! Är man materialfiskare så är man… Jag ville ha ett specialiserat jigg-spö. Snabbt, lätt och roligt. Efter en tur till pojkarna i på Sportfiskeboden (igen) och en snabb bytesaffär (jag lämnade pengar och i utbyte fick jag spö, rulle och lina, typ) så gick jag hem med ett spö Albin Sharghi designat som kändes löjligt skönt: BFT Perception Light Jigging and Dropshot 5-15g. Jag må sakna många skillz i Abborrfiske (det blev jag snart varse) men jag vet vad jag gillar i spöväg! Lätt, snabbt, balanserat. Underbart skönt – i kombination med en Shimano Sedona i 1000-strl så är det en dröm.
Jag köpte mitt spö på sportfiskeboden i Täby. De är sköna killar. Du hittar Micke, Mange, Mange, Jocke och de andra här. Spöna finns såklart tillgängligt på fler platser. Kanalgratis har den här, Willys här och Dogger här. Rullen är verkligen superskön. Haspelnörd som jag är har jag ju klämt på en och annan rulle ;-). Den kan du hitta på Skittfiske här, Sportfiskegiganten här samt Snäjk här
OK… Beten, spö och rulle fixat. Vad var det mer nu då? Jo just det – fiska! Jag och Danne bestämde oss för att en fredagskväll på Värtan efter borre är det bästa sättet att fira helg. Kanske våra familjer inte höll med men så blev det iallafall. Efter ett mycket frågande SMS från Danne:
så bestämde vi oss för att det enda sättet att faktiskt fiska borre vara att lämna jerkpinnarna och spinnerbaitsen hemma. Om vi plockar med gäddprylar så kommer vi fiska gädda… Inte borre…
Ut på böljan den blå och det är skitväder. Lågtryck och blåsigt. Kanske inte nybörjarväder. Ut ur hamnen och efter 3 minuter är vi dyngblöta och börjar direkt leta efter vågskyddade platser. Första planerade stoppet och botten ser lovande ut. Mycket skräp och struktur på botten så glada i hågen börjar vi fiska. 2:a kastet drar jag fast min bucktail i något… Något hårt… Som inte rör sig… och PJONG så är jag en bucktail fattigare. 5 kast senare händer samma sak igen. När Danne drar upp en bit bark inser vi att strukturen vi sett på lodet förmodligen är ett träd eller något annat som säkert är bra för att attrahera fisk men inte så bra för våra plånböcker så vi drar iväg – in i Kyrkis för att leta.
Det är jäkligt intressant. Jag kan vattnen ganska bra men helt plötsligt letar jag på ett annat sätt. Jag läser vattnet annorlunda. Vi åker till platser jag aldrig fiskat Gädda på… Och hittar betesfisk och bågar på botten. Vi letar andra tecken – hoppande löja, dyk, indikationer på att jakt är på gång, stim med betesfisk. Så spännande.
Vid en av stoppen hittar i också på en äldre herre och hans fiskekumpan. En 70-årig fiskenörd! Förmodligen en sådan jag kommer vara när jag är så gammal. Han berättade att han haft fiskar precis under 2kg i Värtan, att han fiskat där i 40 år osv osv osv. En så skön herre med andra ord. Om vi då använder hans erfarenhet och kunskap om vattnet som riktmärke för val av bra platser så var vi inte helt ute och cyklade.
Både jag och Danne känner att tekniken inte riktigt sitter och bestämmer oss att fokusera på “enkla” tekniker eller iaf två som vi tror oss behärska OK. Att kör små-wobblers/lipless cranks och att jigga. Att jigga är inte så enkelt som man tror när bådas erfarenhet sträcker sig till några kast från en brygga med 2 m djup. Att då ligga i tokblåst, fiska på 7-9 vatten och försöka ha kontakt med betet, känna när det är på botten och ha rätt “knyck” i handleden var inte så enkelt som det verkade i teorin men under kvällen blir vi mer och mer bekväma och känner till slut att det känns ok.
Resultatmässigt då? Ja inte så strålande… En landad borre och några hugg. Var det bra eller dåligt? Ingen aning men precis innan vi skulle in i hamn mötte vi vår äldre kompis igen… för femte gången… De hade fått en 3-hektos… Gädda… Ingen borre alls. Med det som indikation kan vi väl säga att vi inte valt det enklaste förutsättningarna för ett riktat borrepass.
Summa summarum – hur kändes det då? Ja lite obekvämt sådär. Som om man tar på sig ett par nya jeans liksom. Det stramar, känns trångt och spänner både här och där men i slutet av kvällen kändes det som jeansen hade börjat att gås in. Det var spännande – mer använda elektronik, leta struktur och betesfisk än att kolla vattentemp och hur högt gräset går. Sen gör det ju inget att utrustningen både är lätt och liten. Det blir inget stort projekt att ta med sig sin lilla väska och två spön… Jag är helt övertygad om att fiska med olika metoder, på olika sätt, på nya ställen utvecklar en otroligt mycket som sportfiskare. Så att fiska Abborre kommer garanterat att göra mig till en bättre gäddfiskare också. Förhoppningsvis med många fler strängar på min lyra.
Danne och jag var rörande överens om att det var det första men definitivt inte sista gången vi riktade in oss på Abborre. Så du som läsare kan se fram mot en breddning av materialet här på FiskeFürAlle med de vanliga tokerierna, misslyckandena, framgångarna, fisken och framförallt kamratskapen och stämningen bara fiske med riktigt goda vänner kan skapa. Vi hoppa du vill följa med oss in i våra framtida äventyr
Borrar – here we come!
//Mange och Danne
Skulle du vilja läsa intervjuerna med teamen in Perch Pro från i år (där finns mycket grym kunskap att ta del av) så hittar du dem här: –
Team CWC https://www.fiskefuralle.se/perch-pro-team-cwc-albin-sharghi/
Vision/FlyDressing https://www.fiskefuralle.se/perch-pro-team-visionfly-dressing/
Gunki/Illex
Team Stockholm Fiske & Fritid
Ps. följ gärna oss på våra olika kanaler för att hålla dig uppdaterad Direktlänk Facebook hittar du här Direktlänk Youtube hittar du här På Instagram hittar du oss under fiskefuralle Ds.