Att sjösätta en båt – lördag i gäddans tecken i Furusund

Så som det ska vara. Piff å Puff redo för avfärd. Fulan står och drar i kopplet i bakgrunden

”Att angöra en brygga” är en svensk klassiker, en riktigt skön komedi från 1965 med HasseåTage, Monica Zetterlund, Birgitta Andersson och såklart Gösta ”papphammar” Ekman. En fantastisk film i Skärgårdsmiljö med mycket klanterier och ”papphamrande”. Känns det som FiskeFürAlle?

Vi på FiskeFürAlle tänkte att vi måste hylla denna film och göra en fristående uppföljare, signerat MangeåPeteråDanne istället. Självklart måste den vara lite mer modern, det har ju gått ett par generationer mellan då och nu och självklart måste det vara lite mer action. Det är ju trots allt FiskeFürAlle vi talar om. Så sänk ner belysningen, sätt datorn i helskärmsvisning, ta fram popcorn och vrid upp volymen i max. Nu kör vi den rafflande uppföljaren!

Vi hade verkligen dragit fram alla Hollywood-trick för att få denna blockbuster att flyga. Dramatisk musik, slow motion, action-packade scener. Lite Top Gun, eller hur? Vi får be om ursäkt för vår otroligt skruvade humor. Hoppas det är någon annan än vi själva som uppskattar det! Så kan det blir när passionerade gäddfiskare får alldeles för lite fisketid och hjärnan börjar koka över och dra iväg. Det är lätt att man smäller några säkringar… Allvarligt talat så har vi alla tre fått alldeles för lite fisketid, alldeles för lite tillsammanstid och alldeles för lite bloggtid här under våren som ni kanske märkt. Galna arbetssituationer och utmanande hemmasituationer kanske man kan sammanfatta det med. Vi lovar dyrt och heligt allihop att vi kommer fiska mer, hänga mer och blogga mer framöver!

Nu till det egentliga ämnet – en tur gemensam fisketur. Undertecknad (Mange) och Peter hade hade fått den otroligt smakfulla idén att vika lördagskvällen åt gäddan. Efter en avstämning med respektive började detaljplanering. Eller, planering och planering. Väldigt enkelt: Magne åker till Peters stuga. Mange blir bjuden på mat och dryck av Peter och Karin. Mange och Peter tar Fulan och fiskar gädda. Inte mer avancerat än så. Och vi lyckades följa planen.

Sen em styr jag kosan norrut mot Peter. Dagen till ära hade jag dessutom valt att utmana mig lite extra – att bara fiska med egna beten. Man har ju alltid någon nödraket, beten man tror lite extra på när allt annat failar. En huggförsäkring liksom men denna gång fick alla CL, TN, Buster, Zaltar, SZ mfl snällt stanna kvar hemma i garaget. Nu var det bara hemmamek som gällde.

Väl där möts jag av Peters och Karins kokkonster. Grillat lamm, potatis, kål, fantastiska såser och en gryyyyym efterrätt. Ojojoj proppmätta satte vi oss i bilarna och åkte mot rampen. Där möttes vi av två kända herrar som höll på att plocka upp sin grymma nya Alumacraft med det coola namnet ”Airwolf”

Visst är de gulliga? Om du inte vet vem det är så kan vi väl säga att de har svart bälte i att hälla Plastisol och limma ögon. Detta är två av pojkarna bakom Eastfield, Mackan och Mattias

Det utbryter ett litet spontant kramkalas och den vanliga och nödvändiga genomgången av respektive fiskares beten och spön. Tyvärr var Mackan och Kocken på väg upp när vi var på väg ner. Dessutom hade de tyvärr lite beska besked. De hade haft ganska bra fiske på morgonen men sen hade det dött ut mer och mer över dagen… De sa ”det dra säkert igång ikväll igen”.

Vi rullade ut och fiskade både djupt, grunt, öppet och stängt, strömmande och stilla men det var segt. På en plats vi har haft bra fiske innan låg vi och nötte lite. Jag kände jag hade två puffar på min spinnare. Peter hade en bättre fiske som följde hans lilla CL-shad 5 meter bakom och vände i en stor virvel när den såg båten. Segt alltså…

En del strömming…

Det plaskar överallt i vassen. Det verkar vara Braxen eller Rudor som leker. Någon form av karp-art med hög kroppsform iallafall. Samtidigt har vi enorma strömmingsstim bakom ryggen (Ja kanske inte direkt bakom ryggen. Lite mer i vattnet bakom oss liksom men ni fattar). Så föda för några hungriga efterleksdamer saknas det inte… Men det vill inte vara med och leka riktigt.

Lite nötande senare på samma plats ser vi faktiskt en gädda som jagar lite. De brukar (enligt vår erfarenhet) sällan hugga men undertecknad drar ett kast i den riktningen. Det blev en 10 m förbi jakten och säkert en 5 m sidoled därifrån och jag börjar jerka. KABOM!!! Karatehugg deluxe och jag svarar med mitt bästa ninja-mothugg. Fisken kämpar rejält och är tung. Det är dock svårt att avgöra på dessa efterleksgäddor. De kämpar som attan. Upp kommer en lång smal sak som fick mig att le rejält. Ingen bjässe men en fin-fin fisk.

Snygg! Och gäddan är inte så illa den heller! Man kan ställa sig frågan om Mange och Gäddan har färgmatchat?
Såhär kan gäddan också se ut. Samma gädda, olika vinklar. Vilken är rätt??? Båda? Ingen? Bli inte lurad av alla fina bilder susar runt i flödena

Sen rullar vi på, nöter, gnuggar och tjatar. Det är hela tiden skönt tugg i båten. Vi snackar fiske, vi snackar livet. Vi mår bra helt enkelt. Planen var att köra till vi inte orkade längre. Tyvärr fick vi avbryta långt innan det inträffade. Någonstans i skymningen kom förklaringen till det vansinnigt sega fisket (tror vi). En rejäl väderförändring. Från några enskilda regnstänk slår det snabbt om till tokregn. Ett sånt där riktigt blött regn ni vet. Och blixtar… Ett rejält åskväder var på intågande. När Peter hoppat i havet två gånger för att torka sig valde vi att åka in och dra upp.

Blöta, kalla och otroligt glada säger vi adjö och rullar åt olika håll. Det är så skönt att fiska!

//Mange och Peter

Annons
The League

LÄMNA ETT SVAR