Bompasset – Gäddan hugger nästa gång

Adrenalinpåslaget, själva kicken av när det hugger, hur långt är man egentligen beredd att gå för att få känna känslan av att det sprattlar i spöt. Huggen kan se ut på så oändligt många sätt och det är så fascinerande häftiga hugg att man inte blir trött på känslan av ett rejält gäddhugg. Alla man pratar med som fiskar Gädda och som jag frågar vad det är som är så speciellt med just Gäddfisket så skulle jag nog vilja säga att majoriteten svarar – Hugget, ingen fisk är så häftig som när gäddan slår till!

Motsatsen till ett sniphugg, ett metershugg eller ett pet först och sen hugg är ju ett bompass. I Bompasset döljer sig så extremt mycket tankar, teorier och funderingar som jag en längre tid känt att jag måste grotta ner mig lite djupare i.

Jag har börjat året med 5 bompass, och jag måste hålla med om att det inte varit något fantastiskt fiske som jag har inlett den här säsongen med. Då kommer ju funderingarna på om man är någon bra gäddfiskare? Har jag inte lärt mig någonting egentligen? Är jag bara en prylbög som skriver om gäddfiske men inte kan fiska själv? Det är ju en uppsjö av tvivel som kommer upp till ytan när det som finns under ytan lyser med sin frånvaro.

Hur känner ni? Vad tänker ni på? Blir det som jag ibland gör: byter drag vart tredje kast – helt utan någon som helst tanke på teori och att metodiskt jobba igenom olika ståndplatser, utan fortsätter envist gnugga vassar trots det inte varit ett pet de senaste 4 timmarna och det är den 15:e vassen och det tionde betet som sitter där i slutet av tafsen.

Tankarna om ett inlägg om bompasset har funnits där men blev så jätteintressant att fördjupa sig i efter vår fiskehelg i Sörmland, jag hade 2 bompass innan och tänkte att det här kommer gå kanon. Det blir fredag skärgårdsfiske och 2-4 lite bättre fiskar, en lördag med sniprace likt förra året med ett 20-tal i båten och en lite trögare söndag.

Fredagen är trög för oss alla och ingen av de 2 båtarna plockar upp något, men har man en hel helg på sig så är det ju lugnt. Det är vårfiske och det kan när som helst bli jackpot. Varför fundera? Det är ju inte rätt förutsättningar, lågvatten, en knasig vår i Stockholmstrakten. Skitkallt jättelänge – tokvarmt en vecka och sen typ 5 minusgrader i en vecka och sen toksegt med temperaturen, det är klart att det är svårt att fånga gädda när den är så yr av moder naturs nycker, förklaringarna är ju många när jag skall hitta orsaker till några bompass i rad.

Lördagen kommer och det är lite trögt, men såklart så kommer det att hugga snart. Jag kan ju sjön, är kapten på båten och en grym polare står där fram och kan välja vasstrån eller hotspots efter eget önskemål. Jaha lunch och enda båten av typ 5 som inte fått ett pet ens, de andra har mellan 3-5 i båten redan och snackar lite avslappnat, men inte vi inte. Tar nya tag och hittar en perfekt grundflad, grumlig och det måste bara finnas fisk där, vinden ligger på och det finns fisk där. 45 minuter och inget händer. Vi tänker att vi skall vara metodiska och så driftar vi 300 meter längs med vassen för att söka upp spoten där de samlats för där kommer det ju finnas fler än en.

Då kommer såklart Jake och glider in på vår spot, två kast senare har Pertan ett sprattel i vattnet på exakt den plats vi stod på och nötte i 45 minuter. det är knäckande om något. Såklart kul för dem för man måste vara generös när andra får fisk, det är sedan gammalt. Efter att ha driftat i typ 30 minuter så flyttar 100 meter till närheten av en annan båt som har börjat få upp några fiskar över ett gräsflak på 1,5 meter djup. Vi lägger oss med 2 kastlängder mellan, här är vi lite sneaky men är man vänner och de börjar tycka synd om oss så är vi inte direkt något hot. Och vad händer där? Jo de skottar upp fin gädda mellan 2-5 kg och vi har inte ett något. Det är då tankarna kommer om bompasset, eller de dära jobbiga bompassen som man har i ryggsäcken och nu verkar det bli ett till. Dessutom så kör Jake & The Pikefather dagen efter på nästan samma spot som den andra båten drog rejält med fin fisk på  och drar ett 10-tal och vi lägger oss där det var så bra igår, det hade ju alla gjort.  Mentalt fiske är det för oss på alla sätt och det finns ju inget att bli arg över, luften är ju liksom fri. Gäddorna skiter väl fullständigt i att vi blankar, tvärtom det är spott och spe och hånleenden från våra fina gäddvänner. Titta där kommer Peter, skit i hans beten så spelar vi honom ett spratt och så får vi se om han är så där tuff och uthållig som man måste vara för att förtjäna våra attacker.

De flesta varit med om liknande fisketurer, bompass som man inte berättar för någon. Bomturer tillsammans med andra och där man finner tröst i att alla var lika dåliga eller att den där jäkla gäddan var som försvunnen och det blir bättre imorgon.

Jag känner däremot att alla de här bompassen och de erfarenheter som det skapar och alla de situationer som jag lägger på hög i minnenas arkiv på hjärnhyllan Gäddfiske, de skulle jag inte vilja ha ogjorda. Självklart krävs det lyckat fiske för att orka hålla på och orka ha ett så hängivet intresse och även ha något att skriva om. Jag tycker också just att kunna erkänna ett trögt fiske är en mognadsfråga, att kunna erkänna sina brister och fel. För hur kul är det att vara ute med en riktigt dålig förlorare i 8 timmar? Som inte kan se det sköna och fina i att vara ute och få ta del av en underbar hobby – Gäddfisket. Lika enerverande kan det vara att hänga med fiskaren som aldrig haft ett dåligt pass, bara pratar om hur bra det gått genom åren och huuuur kul det är att fiska gädda och igår så….som inte har några nyanser och som man inte kan skapa en samhörighet med då det verkar vara en helt annan hobby än den som du håller på med, där ett bompass eller en seg dag på sjön är en del av njutningen.

Jag vet att det inte är många som går och tänker på nästa bompass men jag tror det är bra att vara förberedd på att svackor kommer. När man går där på sportfiskemässan så är det ju inte bompassen man pratar om.
-Shit vilket läckert spö, ett sånt vill jag nog ha! – Du funkar det för ett bompass, jag kör mycket gummi och gärna lite tyngra grejjer, men tror du det tåler ett bompass? Det är ju inte riktigt så man går fram och kör snacket med utställarna.

Tänk dig en säljare hos lokala båthandlaren: – Den här jollen är rikgtigt vass, med 100 hk så kommer du först ut till spoten, +40 knop med 3 i båten och ni kommer  vara så mycket gladare i efter ett bompass än din gamla styrpulpetare från 80-talet. Det händer ju inte, det är ju extremt kontraproduktivt när du går in i en fiskeaffär:
-Vilket är ert bästa gäddbete? Och så har de bara ett!
Alla affärer jag har varit i har hundratals med beten och jag är säker på att alla är lika bra vid rätt tillfälle med rätt förutsättningar.
– Du , jag skall ut på ett bompass i helgen har du något vasst gummi på hyllan som de garanterat har sett förut?

Det är ju med bompasset som så mycket annat, en erfarenhet alla varit med om men inte pratar så högt om. Det här året har faktiskt börjat med många bompass för egen del, inte för båten som helhet men för mig som gäddfiskare så är det ett sämre år i år. Kanske inte tillräckligt desperat?

Det där hugget som gäddan ger, det är så mäktigt och svårt att förklara för de som inte är gäddfiskare, så det är värt att göra ett och annat fiskepass utan utdelning för att få uppleva ett tokrus i sidled. En stöt som skjuter betet så du står där med slaklina,  linan tappar kontakten med betet och du fattar inte att det är ett hugg förrän du försent gör mothugget. De är mäktiga djur med olika personligheter och olika sätt att jaga sitt byte på och det gör att gäddfisket är något som jag gärna sprider till fler.

Det är så många bottnar på att stå där i båten och inte lyckas, det är knäckande för många men det tillhör ju fisket, alla har det då och då. Vad kan man göra för att komma ur zonen och in i rätt zon när man inte behöver fundera så mycket, det vill säga allt som man redan funderat på innan turen bara slår in. Rätt bete till förutsättningarna, första stoppen bär fångst. Inget trasslar och livet leker.

Här är några sätt att tackla bomrundan:

  • Rätt förväntningar, sänk kraven på dig själv. Du vet ju att du kan .
  • Kör inte monsterpass på monsterpass för att nöta upp gäddisen. Du nöter bara ut ditt eget psyke. Bryt i förtid, gör något annat som du tycker om istället.
  • Kör kortare turer istället, en hög frekvens av turer men kortare under olika förutsättningar ökar på chanserna till ett bättre fiske och du får en ”känsla” för vilka förväntningar du bör ha varje gång och samlar kunskap från varje gång
  • Ta med någon som du har kul med och låt fångsten vara en bisak, njut av naturen och sällskapet.
  • Ta en paus och få suget tillbaka, under tiden läser du inspirerande berättelser och byter trekrokar och lägger tid på att hålla utrustningen i toppskick. Stöder din lokala fiskehandlare med en ansenlig summa.

Nu till helgen får jag ny chans, en kompisguidning där enda pressen är att se till att gästerna inte får ett bompass. För egen del har jag redan ställt in mig på ett, ja just det ett nytt bompass och ytterligare en anledning till att ge mig ut igen för att hitta den där perfekta fisketuren när allt stämmer och man verkligen känner att ”fan vad jag är grym på att fiska gädda”

Skitfiske kära läsare så hör vi snart igen

Peter

 

Annons
The League

LÄMNA ETT SVAR