En härlig helg har avslutats och ja – FiskeFürAlle har varit ute och framgångsrikt testat lyckan i vattnet och NEJ, det var inte jag. Rapport kommer från de lyckliga fiskarna….
Själv har jag också haft en bra helg, även om den har fått spenderats på land. Jag har iallafall kunnat njuta av solen, börjat på projekt kastdäck för Gulan (en cliffhanger för kommande inlägg 🙂 ) samt gjutit upp två valar.
Detta inlägg tänkte jag dock i all sin enkelhet ägna åt några för mig bra och underlättande, om dock inte nödvändiga, kamrater jag har har mycket nytta av när jag gör mina gummibeten: IR-termometern och lödstativet (eller “helping hand” som det heter på utrikiska)
Först och främst IR-termometer – behöver man det? Nej, det behöver man inte, men efter att ha doppat fingret i 150 gradig plastisol för att kolla tempen hela dagen (det är ett skämt, allvarligt, nej jag har inte doppat fingrarna i plastisolen), kan det vara skönt med avlastning. Man kan köra på känsla – det har jag provat och min känsla för när tempen är rätt är tydligen inte väl utvecklad för jag har mer än en (oftast faktiskt) kört plasten för varm så den börjar bubbla. Vad som är rätt temperatur, samt lite andra tips om gummigjutning hittar du här: Om dina, precis som mina, vibes inte är helt i samklang med plasten så rekommenderar jag en IR-termometer. Det finns lite olika att välja på och de är inte så dyra. Du behöver inte en vrålexakt mackapär så de ligger på 200-300 kr. Biltema, Clas O, Kjell mfl har såna i sortimentet. Unna ditt finger lite lyx och köp en IR-termometer!
Den andra är en lite nyare vän. Du som läsare av FiskeFürAlle är såklar välutbildad, välutrustad och har full koll på alla prylar. Grattis – det har inte jag. Jag var olyckligt ovetandes om denna fenomenala pryl fram till någon vecka sen. Jag har pillat med mina valar, försökt får riggarna i dem att komma på rätt höjd, centrerat mm samtidigt som jag står och häller 160-gradig plastisol ngn centimeter från fingrarna. Ja det säger sig själv – med en klant som jag (jag är ju P2 eller papphammar nr 2 i FiskeFürAlle) är det ett högriskprojekt varje gång det ska förlösas en val. Och det har inte blivit vackert varje gång :-). MEN nu har jag införskaffat ett lödstativ.
Först när jag såg det på en bild så tyckte jag det såg perfekt ut, men visste inte vad jag skulle söka på. När jag satt och slökollade på Youtube på någon britt som bygger beten och har samma sensuella bildspråk och hållning till sin beten som Nigella (ni vet hon brittiskan som alltid klämmer i mer smör). Där drog han fram ett sånt igen och han kallade det sin “helping hand”. Google och se – där hade vi det! Det visade sig att kärt barn har många namn men om man kollar inom lödning och lödtillbehör så brukar det stå under rubriken “stativ”, “lödstativ” eller “helping hand”.
Det är en billig investering – Mitt köpte jag på Clas Ohlsson för 69 kr. Jag gick igång på deras – jag börjar ju bli till åldern och förstoringsglas kan ju vara aktuellt snart 🙂
Så här använder jag den. Riggen blir centrerad och i rätt höjd, utan att jag äventyrar mina känsliga kontorsfingrar. Denna helg förlöstes två nya valar i nya färgsättningar, användandes denna förlossningsteknik.
Och jag får väl avsluta med resultatet också: Disco-Kaj och Glitter-Gurra. Båda viktade för djupt fiske…
Nu fortsätter jobbet med att färdigställa kastdäcket och kroka på några av de 20 beten jag råkat köpa i vinter. Jag skulle inte köpa några. Det är ju inte så att jag behöver något… Men ni vet, ibland hittar man saker man inte kan motstå 🙂 Kanske kommer i ett “vinterns beten-jag-inte-skulle-köpa-men-köpte-ändå-för-de-var-så-fina-inlägg”
//Mange
