En klassisk fångstrapport

Jag är bitter. Jag är jäkligt bitter. Jag gillar att vara bitter. Det är skönt att sätta sig på en stubbe och gnälla. Det kräver ingen energi. Man kan bara betrakta och gnälla :-). Jag orkar inte vara filosofisk och analytisk. Jag har inte velat skriva. Jag har inte orkat med mig själv och den värld vi fiskare är i. Jag är utmattad av mängden fiske-media vi bombas med och överallt snackas det klick, sökmotoroptimering och köpta poster. Det är sponsrade fiskare som skriver att just det deras märke som de representerar är bäst. Det handlar mindre om känsla, erfarenhet och på gränsen till idiotisk besatthet av att hitta den där fisken och mer om hur stor skärmen är och hur många hästar motorn har.

Jag har funderat mycket på det och inte kommit fram till någon slutsats mer än att jag inte känner igen mig i något av det där ovan. När vi pratar fiske ser oss fortfarande som de där små pojkarna som längtande tittar från utsidan av skyltfönstret in i godisbutiken. Vi känner oss inte som proffs. Vi ser oss själva som i våra bästa stunder som kompetenta amatörer, men oftast som bara just amatörer. Visst kan betrakta oss som fiskemedia. Vi skriver ju och är med i mediaflödet.

Men att fiska är en passion och en kärlek till både själva aktiviteten och situationen med människorna man gör det med. Samma med skrivandet – att driva FiskeFürAlle har aldrig handlat om att synas och skrika vår åsikt på andra. Vi har älskat att skriva och berätta om allt – framgångar, misslyckanden, klanterier, skratt och gråt. Och vill någon annan läsa det så är det en bonus. Osponsrat, naket, äkta och roligt har varit ledord för oss och det kommer fortsätta så. Allt bygger på passion. Och när passionen och inspirationen inte finns – ja då väljer vi att vara tysta ett tag…

Men tillbaka till storyn… Hur var det nu man började en artikel? Höstfisket har varit igång ett tag vilket syns i flödet på sociala medier. Dock med en mycket viktig och betydande skillnad. Det är fler bilder på abborrar än på gädda. Det pågår ett skifte i fiske-Sverige. Jag älskar abborrfisket men det är något speciellt och extra magiskt med gädda. Hugget från ingenstans. Smällen som nästan får en att tappa spöt och det går en elektrisk stöt längs ryggraden. Det finns ingenting som ersätter den känslan.

Barnledig helg på gång in och suget kommer krypande… På onsdagen ringer jag Peter och frågar lite försiktigt ”skulle du kanske vara sugen på tur på söndag?”. I andan kommer lika försiktigt ”ja det funkar nog – jag ska bara kolla lite här hemma”… Sen går det fort. Även om vi smög runt fisket som katten runt het gröt så var vi båda tokladdade. Direkt på morgonen efter får jag ett mess – ”Japp! Vi kör!”. Sen började det där barnsligt roliga i att kolla sjökort, väderprognoser, spekulerande i taktik och väljandet av beten och spön som ska få följa med.

När mobilen börjar bräka kl 6.15 är jag inte helt sugen på att stiga upp, värma gulasch, brygga kaffe, klä på mig kläder och last in bråten i bilen. Men efter en dusch och en rejäl balja kaffe börjar jag bli på ”speaking terms” med mig själv. När jag sitter i bilen på väg mot Spillersboda inser jag att jag har en själsfrände på andra sidan mobilen som är på väg till samma ställe.

Peter har redan sjösatt när jag kommer på plats så det är bara att börja flytta bohaget. Med undantag av att jag nära sätter mig på rumpan under en av de 20 vändorna med prylar så går det bra. Årets första frost. Inte optimala förutsättningar sluter vi oss till ganska direkt. ”Det kommer bli trögt idag”.

Välkommen till del 1 av programmet ”Mange flyttar in”

Det går ett pärlband med båtar in i Åkeröfjärden och Prästfjärden. Men vi har en annan plan – vi ska prova lite nya spotar utanför allfarsvägarna. Vi sätter kosan mot en vik som slutar med en tarm med en båthamn längst in. På vägen in ser vi tempen sjunka i takt med att det grundar upp. 10,5 grader, 10 grader, 9,5 grader osv. Tanken är att börja längst in och fiska oss ut. Väl på plats så är det 8 grader i vattnet och riktigt råkallt i luften. Den pinande vinden letar sig in överallt. Upp längs ryggen, ner i nacken, upp längs armarna och jag ryser.

I klassiskt ”det kommer bli trögt idag”-mode sätter jag på en mindre tail. Det brukar kunna få igång tröga gäddor. Peter gör likadant. Redan efter 5 minuter drar Peter dagens första. Kul! jag måste dock erkänna att det dök upp en obehaglig tanke i huvudet: ”är det en sådan dag – en snabb fisk och sen inget på hela dagen…?” Vi driver vidare längs kanten. Inåt är det grunt (ja det är det ju alltid – vattnet tar ju slut liksom och sen blir det land) – kanske en meter och utåt är det spridda växter och 2-3 meter och kristallklart vatten. Peter får ett pet till på sin tail och gummit blir svårt sargat. Det väcks en tanke i huvudet ”De är inte helt på – bra med trekrok längst bak i betet”. Jag är redan inne på mitt femte bete (som sig bör) men jag börjar leta och rota i lådorna. Ögonen fastnar på en Westin Swim i Röd/Svart. Nu hör det till saken att jag har med den mest för ”att jag har hört” att röd/svart är bra och om jag överhuvudtaget fiskar med den färgen så gör jag det de dagar allt annat fallerat och det är mindre än en timme kvar av turen och jag är desperat. I detta fallet har vi fiskat i en halvtimme. Men min vana otrogen tar jag och hänger på den.

Vackert men oj så kallt!!!

När jag satt på betet kollar jag på botten och ser att den bytt från sand med enstaka små puffar med växter till blåstång. ”Peter – nu börjar botten se intressant ut”. Tre kast senare får jag ett rejält hugg och jag ser fisken i det ginklara vattnet men den kliver av. ”Ja det var väl tur men visst betet får väl stanna på ett litet tag till”. 5 Kast senare får jag ett skönt karatehugg av fisk av lite bättre större storlek men även den kliver av. Båda fiskarna hugger i samma miljö. Grundare parti med vass som går ut som en liten halvö i viken och delar av.

Vi byter kant och vik. Det börjar kurra i magen men på väg in till lunch tar vi en tarm med vass som sticker ut längst ut på en udde. Jag petar in Westinen mellan vasstråna och jag ser direkt rörelse i ytan när betet landar. ”Fisk!”. En mindre fisk kommer upp men action iaf. 5 meter längre ut i ruggen och två kast senare får jag fast en fisk till. OK – nu kan vi äta lunch.

Jag är inte helt övertygad om att denna stil kommer bli populär – Peter kallade den ”Gustav Vasa med öronflärpar”. Jag känner väl inte han hittat rätt riktigt ännu

Efter en god värmande lunch, lite toalettbestyr och en god kaffe bestämmer vädrets makter för att spela oss ett spratt. ”Det regnar, eller nej det är inte regn. Det är SNÖ!”. Det hade vi inte beställt. Nåja – vi väntar en 20 minuter när tramset drar över innan vi börjar fiska igen.

Men vänta nu… Detta had avi inte kommit överens om… Snö? I oktober? När vi fiskar? nej nej nej

Vi prova lite grundare där vi lägger oss i ”tratten” in till en grundare vik. Vi kastar båda in i viken utan resultat. Vi börjar prata om att åka vidare när jag lägger ett kast längst tvärs inloppet mot en vinkel i vassen. Fisk! Kul. På samma bete igen. Snabb avkrokning och nytt kast. Jag trasslar till det såklart och lägger kastet bara 10 m från båten. Jag börjar spinna hem snabbt för att göra nytt kast men betet beter sig konstigt… För jag har fisk! Sen upplever jag något jag inte upplevt innan någon gång. På fem kast på samma yta på fem gånger fem meter får jag gädda på varje kast. Sjukt! Koden knäckt. Gäddorna gillar röd/svart med snabb inspinning och många stopp. Och så var jag tvungen att klanta till det lite. Jag hade köpt ny mindre käftöppnare eftersom jag slarvat bort den förra (över relingen…). I min iver att få i en av gäddorna snabbt tillbaka i drickat kastar jag i gäddan med käftöppnaren i munnen. Vilken j-vla idiot! Som tur är ser jag käftöppnaren åka ur munnen på gäddan när den träffar vattnet. Men det blir till att köpa ny käftöppnare.

Sen fortsätter dagen. Vi letar liknande miljöer och vi får fisk på de flesta ställena men bara av mindre storlek. Vi provar byta miljöer till rev, stenar, friliggande grynnor och flader för att komma till tals med större damer men utan framgång.

Och så var det det med frontning… Det är samma gädda på båda bilderna…

Vinden pinar och vi fiskar på. Det är svårt att fiska i kastvinden. Mitt i ett kast så kommer den en puff som får betet ur riktning och så sitter man i vassen. Det är svårt. Alla fiskar hugger max 2 meter från kanten och 75% inne i vassen så man måste in där och brottas. Det är bara att ta att man betet ibland hänger i vegetationen.

Det börjar bli dags att dra sig hem. Mörkret börjar komma krypande, kylan gör sig påmind och jag längtar efter en uppvärmd bil. Vi fortsätter tugga och tjata ända till vi skiljs åt och summerar en dag som blev betydligt bättre än väntat. Någonstans mellan 15-20 gäddor i båten och ett gäng kontakter över det. En bra dag med vilket mått som helst uppe i Furusund nu för tiden. Men framförallt – vad skönt det är att fiska. Att fiska är viktigare än prylarna. Glöm aldrig det! Ut med dig – leta fisk, njut!

//Pryltoken

LÄMNA ETT SVAR

Skriv din kommentar!
Skriv ditt namn här