Expedition Gurkstan – När Mälarens gäddor inte bjuder upp till dans i vassen

Vinden går från snålblåst till kuling i byarna och jag känner kylan smyger sig ner mellan mössan och buffen, nackhåren reser sig och jag ryser till och tänker ”varför utsätter man sig för detta ?”… 

Känner du igen dig? De där dagarna när det inte är lika muntert. Man får ingen kontakt alls, ingen information att gå mer än ”gäddorna har inte velat ha något av de senaste 30 betena jag erbjudit dem” – en kaffe i stugvärmen känns som paradiset. Ändå fortsätter vi. Ändå står vi där och trotsar elementen. Trotsar tjurande utrustning. Trotsar köldstela fingar. Trotsar de trotsiga gäddorna… Detta är storyn om en sådan helg.

Torsdag kväll – kl 21. Det är mörkt som i graven, regnar småspik, jag är trött och framförallt förkyld. Jag förtjänar en varm säng och en jättedos c-vitamin. Som alla läsare vet är ju vi män en mycket finstämd organism. Kommer en atom ur svängning blir det missljud i hela kroppen och en ”mancold” är ett faktum. Dags att ringa ambulansen för snabbtransport till närmsta akutintag för dropp och sista böner.

Men inte idag. Ute i ovädret stannar en bil. Peter kommer in med ett stort leende på läpparna. Dags att åka! Jag studsar ur soffan och min kära hustru skakar på huvudet. Hon undrar hur man kan gå från att ligga på dödsbädden till studsa runt som en boll på en halv sekund. Svaret är lika enkelt som självklart: Gädda!

Vi är på väg till Västerås och två dagars gäddfiske med Tobbe i Mälarens förlovade vatten. Men först ett viktigt stopp – Sportfiskeboden i Täby har kvällsrea och det kan ju inte missas. Det kan ju finnas några klipp och det är ju per definition omöjligt att ha för många beten. Efter förstärkning av ytterligare Wingman Downsizers, några Westin Swim och bästa borre-betet: Berkley Pulse shad i färgen Smelt (fick bli en sådär 17 st) så rockar vi västerut. Resan dit går fort, nästan för fort. Jag och Peter har inte setts på ett tag och vi tjattrar värre än Piff och Puff på Kalle Anke på Julafton och vi är framme innan vi ens lämnat uppvärmningen i snacket.

Men där är vi – vid Tjobas hus och vi välkomnas varmt med kram, en öl, rom och whisky. Tjattrandet fortsätter men nu är vi tre som slåss om sändningstid. Det snackas skrattas och riggas beten om vartannat. Det är skönt att umgås. Till slut tar dock förkylningen och tröttheten ut sin rätt och jag knyter mig med nattsudd och tjatter som bakgrund.

Fredag morgon och vi serveras en kanonfrukost av värden, iförd endast kalsonger och förkläde (True story): ägg, yogurt, mackor, ja allt. Och det verkar som om vissa av oss är extra sugna på det salta baconet och apelsinjuicen. Tobbe och Peter gav sig inte riktigt när jag la mig visar det sig… De är lite törstiga och trötta i mössan. I med alla prylar i båt och bilar och i med båten. Det är kallt – riktigt kallt och redan på vägen ut från hamnen inser jag att jag plockat med mig alldeles för lite kläder. Det här kommer bli en kylslagen historia…

Här är en som inte ska frysa. Peter har dragit på sig det finaste han har – knästrumpor… Och snabb skor. Grym kombo

Vi vet att det kommer bli svårt idag. Kallras, vindskifte, hård blåst och regn som kyler ytterligare och utöver det helt nya vatten för oss. Enklare förutsättningar har man haft. Framförallt det där med nya vatten en utmaning. Vi planerar köra ett område som Tobbe aldrig heller fiskat i. När det är ett känt vatten brukar man alltid kunna leta sig igenom olika miljöer till man hittar rätt. Man vet var fladerna, djupvassarna, växtbältena och betesfisken brukar hålla till. Men även där är kunskap färskvara. Hur är temperaturen – var tror vi då fisken håller till? Var finns växter och var har allt redan dött ner? Har betesfisken redan gått ut på djupet eller håller den till grunt och vassnära? Hösten kan vara svår, även om man läst alla FiskeFürAlles intervjuer med några av Sveriges bästa gäddfiskare. Vill du fördjupa dig kan du hitta en av artiklarna med länk till alla gäddstorheter här:

Gädda på hösten? Hur gör FiskeFürAlle?

Även med deras tips så är det en annan sak att omsätta det i praktiken och hitta fisken på okända vatten. Den enda intel vi har är att ”gäddan gått in grunt”.

Taggade fiskare på väg mot första spoten

In på första stora området och vi tror vi har problem med lodet. När vi var ute på fjärden var vattentempen 9 grader men här visar lodet 6 grader! Det är en otrolig skillnad, 3 grader! Men det visar sig tyvärr vara sant. Övertygade om att gäddorna är kvar i området börjar vi hamra längs kanten. Det är en långgrund kant med 0,8-1 m vid vassen och växter på botten som långsamt sluttar ner till 2,5-3 meter. Vi lägger upp oss på en lång drift och fiskar varierat med olika beten och olika nära vassen/långt ut för att se vad dagens kod är.

Vi är disciplinerade och alla har koll på vad alla andra har för beten. ”Jerkar du? Och du kör gummi? Då kör jag tail”. Vi kör och kör och kör. Förutom ett hugg på ett spinnerbait för Peter så händer lika lite som i en Justin Bieberlåt. Vi byter miljö. Samma område men lite djupare för att se om vi kan hitta stim med betesfisk. Men nope. Allt verkar helt sterilt, dött och slut… Hmmm… Mer platser – några skär med växter? Nope. En vasskant? Nope. En djupvass? Nope. Ett grundflak? Nope… Utanför den potentiella lekviken? Nope. I lekviken? Nope! Men vi fryser iallafall så det är alltid något…

Inte mycket fisk… men kallt är det

Vi fiskar som furier och glömmer bort tiden. På något sätt verkar vi ha en kollektiv tyst överenskommelse ”ingen jäkla lunch innan första gäddan är landad” men till sist tar det slut i tanken för alla och vi börjar leta lite lä från den pinande vinden. Räddningen finns i form av en liten ficka i vassen som leder in till en stålkant där man kan lägga till. Tjoba som är kvartersmästare även för lunchen kliver i land och lämnar båtchefsskapet till undertecknad och Peter. Vi bedömer risken för att G2 ska bli skadad av stålkanten som överhängande och fattar det kloka beslutet att lägga ankare. Peter, som du som trogen läsare av denna eminenta publicistiska skapelse vet, kan ibland vara bestämd i sina övertygelser på ett sätt som ligger och flyter i gränslandet mellan envishet och idioti. 

Ankare på G!!!”Nej inte backa ut. Vi ska kasta ut ankaret, det räcker”. ”Hmm ok visst, jag tror inte på det men kör du” säger jag. Fram med ankaret, kast. Det fäster inte. ”Ska vi inte backa ut?” – ”NEJ” blir det tydliga svaret. Nytt kast, det fäster inte. Jag börjar smågarva lite. Förmodligen tänder Peter lite på det ”det ska f-n funka”. Ett misslyckat försök till sen ryker det ur öronen på mr P. Han tar i för allt vad tygen håller och lyckas få till ett rejält kast. Tyvärr har ankarlinan efter Peters irriterade förra hemtagning lagt sig över styrkonsolen. Och där ligger även några av Tjobas dyrbara beten… Så över relingen far inte bara ett ankare med lina efter sig utan också fyra beten hängande i linan. Mycket vackert och estetiskt – när vi sträcker upp linan ser det ut som en italiensk bakgata med tvätt upphängt på ett tvättsträck mellan husen. Tyvärr var min telefon helt igenimmad så det gick inte att ta några bilder så du får leva med din egna bild i huvudet istället. Nu blir det operation och med gemensamma krafter lyckas jag och Peter operera ut alla krokar ur linan, få ut ankaret och avnjuta den nu varma gulash-soppan. Guld!

Det blir inte bättre än en varm gulash på en kall dag

Vi ger området några misslyckade försök till och rullar ut mot det varmare vattnet. Väl på plats börjar vi fiska igen men jag märker att gårdagen tagit ut sin rätt på Peter och Tjoba som fiskar oengagerat. Själv tar jag upp borre-utrustningen och börjar jigga borre efter ett tag då vi såg rejäla stim med betesfisk. Jag lyckas (nästan) kroka en borre på massiva ja säkert 50g. Den kliver av i ytan och simmar hem igen och vi inser att det är läge att ge upp. Det blir inte bättre idag – mörkret är på väg och vi får se sanningen i vitögat – vi blankar allihop denna dag. Blankade, frusna och lite nedstämnda tuffar vi hemåt. Samtalet handlar mycket om värme, stuga och mat. Inte riktigt lika mycket om fiske…

Ja du ser själv engagemanget i båten på sista stoppet. Nattsuddarna vilar och Mange fiskar borre…

På kvällen över lite sportdryck smids nya platser. Peter och Tjoba vill åka till ett område de haft bra fiske på i september som de kunde lite. Själv är jag inte lika övertygad. Det finns enligt mig mycket mer intressanta platser på sjökortet – men jag säger OK under förutsättning att vi kan vara flexibla och flytta mycket för att se var det finns fisk.

Dag två – i med båten och iväg. På väg till nya området vill Tobbe stanna på en av hans ”säkra” spots. Han har enligt egen utsago aldrig blankat där. Men vi lyckas hålla i gårdagens trend och spräcker nollan där! Nu är det blankat även på denna spot! Men fiske är fiske – det handlar om att hitta en aktiv fisk och få igång de andra runt omkring – men var är den där fisken? Vi anländer till det utspanade området och Peter säger mitt ute i ingenting – ”här börjar vi”. OK men varför är vi här? Ingen betesfisk på lodet, inga ekon alls faktiskt, klinisk botten. Ganska snabbt känner jag att det inte är rätt och tycker vi ska dra. Jag får ingen respons, Peter och Tobbe vill fiska på. Jag börjar komma med buttra och tjuriga kommentarer halvt på skämt och halvt på allvar. Att stå halvvägs ute i en fjärd i halv storm på hösten med 4 m under botten och helt fritt från liv på fisk-TV:n gör inte att jag tänder till riktigt. ”Vi hade bra fiske här sist och det var fullt med växter här”. Ja men det var då. Nu är alla växter borta, betesfisken har flyttat och därmed gäddorna också framför jag.

Glöm inte fylla på kolhydraterna. Garanterat högt GI och fullt av tillsatser. Och kaffe är precis som beten, man kan inte få för mycket

Efter ett tag lyckas jag få herrarna att ändra sig och vi flyttar oss en bit till ett vindstilla sund istället. Om inte annat är det iallfall bekvämare att fiska här är vi överens om. En kaffe, en dammsugare och vi börjar fiska igen och se… Snart landar Tobbe en gädda modell mindre. Men vad gör det? Det är ju en gädda!!!  Vi kanske har knäckt någon form av kod, tror vi iallafall. De har gått in och tjurar i vindlä idag? Men nej, den blir den enda kontakten där. Vidare längs kanten och fler platser. Dessa med lite växter dock, men inga gäddor… Sen åker vi genom ett nytt synd och kommer in i en stor mar/vik som ser magisk ut. Men nu ska vi inte fiska – nu ska vi äta lunch!!!

Efter lunch och fiskar av grundområdet precis vid lunchbryggan. Helt plötsligt känns allt bra igen. Här kommer det hugga. Det är gott om växter, friska, gröna växter. Gott om plats att gömma sig på alltså. Tobbe fortsätter med sitt gummibete, Peter fiskar också gummi och jag kör ett hemmabyggt tailbete med motoroilsvans. Vi fiskar fokuserat och rätt vad det är: PANG. Mitt spö står och niger och jag fajtar fisk. Den landas och en fin 85:a får syna insidan av båten. Äntligen!

En gädda

Vi forsätter fiska av fladen och kommer bort till inloppet där det ligger en liten stenö och lite annat bröte. Helt plötsligt börjar löjan sprätta till både höger och vänster om oss. Jakt! Tobbe har två hugg men ingen landad där men pulsen gick upp.

En gädda som blir fotograferad

Vi tar en sista spot innan vi ska åka hem. Jag och Tobbe fiskar men Peter har gett upp. Han ligger på tvären i båten och vilar. Det ser onekligen kul ut. En 4m lång man på tvären av en 1,70 m bred båt. Som en korv som sticker utanför korvbrödet liksom. Av bara farten klämmer jag en liten sprallis på en McPike innan vi åker hemåt lite besvikna på resultatet.

Ja det var en trög tur. Skulle jag vilja ha den ogjord? Nej verkligen inte! Fiske handlar för mig om att lägga pussel. Då jag tyvärr inte har möjlighet att fiska varje vecka så får jag försöka kompensera min bristande mängd av tid på vattnet med hjärna istället. Jag lägger pussel och varje tur är en pusselbit som gör att jag känner mig lite starkare nästa gång. Var fann vi fisk? Var fann vi inte fisk? Varför? Vad var förutsättningarna? Allt går in i det mentala kartoteket för framtida användning. Sen att jag fick hänga två dygn med två av mina bästa kompisar, helt ostört, gjorde inte saken sämre. Men vad tar jag med mig från dessa dagar då? Ja ganska mycket faktiskt. Det var samma helg som King of Mälaren gick av stapeln för er som vill ha en referenspunkt i hur förutsättningarna var under de 2 dagarna vi nötte på annat håll i Mälaren, de resultaten om något var en tröst i efterhand. Men vad gick in kartoteket denna gång?

Tro på vad du gör. I fiske handlar allt om självförtroende. Om du inte tror på plats, din teknik, bete och dig själv så fiskar du ofokuserat. Det är så enkelt. Kasten kommer inte där du vill ha dem och du missar alla heta spots. Du sover när hugget kommer och du hamnar i byta betes-träsket. Du fiskar inte bra helt enkelt. Vad gör man när man kommer en ond cirkel då? Svårt… Men jag brukar sätta på det bete jag tror allra mest på och byter plats.

Lyssna på hjärnan, inte pannbenet. Med facit i hand lät vi nog våra val styras lite för mycket av pannbenet. ”Men va f-n de MÅSTE ju vara här. Nu SKA de upp” och så låg vi kvar på den inproduktiva driften för länge. Vi borde förmodligen bytt område i halvtid dag ett istället för att stanna kvar och gnugga. Men det är svårt. På hösten handlar det också mycket om att komma in i/skapa en huggperiod. Hitta den där lite halvaktiva fisken som hugger så de runtomkring vaknar. Men vi borde kört mer ”running and gunning” snarare än att mala på men det är lätt att vara efterklok.

Skydd, skydd, skydd. Gäddan är en bakhållsjägare. Den finns där maten är och det finns något typ av skydd. Skugga under ett träd, en sten, växter, vass (ja, jag vet vass är växter men du fattar vad jag menar eller ett språngskikt. Finns det inget skydd finns det sannolikt ingen betesfisk och då finns ingen gädda. Och det är svårt att veta på hösten. Var finns växter och skydd? Informationen är färsksvara. Men att gäddan gillar skydd gäller iallafall fram till gäddorna går in i ”vinter-mode” och lägger sig på den soprena botten för att övervintra.

Lokala förutsättningar. Förutsättningarna på ett vatten kan variera enormt på hösten som vi fick erfara. 6 grader på ett ställe, 9 grader på ett annat. Växterna såg helt annorlunda ut, gröna och fina, där det var varmt. Betesfisken var fortfarande inne grunt medan den förmodligen gått ut djupt i området dag 1. Det är viktigt att veta vilka områden som är grunda och kyls på snabbt när det fryser och vilka områden som inte påverkas lika mycket. Tänk dig själv – ställ dig i en iskall dusch. Din kropp spänner sig och du börjar huttra, du är inte så sugen på mat. Så känner gäddorna det också när tempen sjunker snabbt.

Ligger det några tailar på bordet tro?

Fiska tail. Jag har de senaste åren fiskat mycket mindre med tail-beten. På något sätt har de fått en oförtjänt 4:e plats i prioordning i hinken. Långt efter gummi, jerkar och cranks. Men tailar levererar, mycket och ofta. Nästa år blir det mycket mer tailfiske!

Sist men inte minst – Klä dig efter förutsättningarna. Visst låter det självklart? Och ändå går jag som vill gärna ser mig som nästintill normalbegåvad ut dag ett med alldeles för lite kläder för ”jag inte orkar släpa med mer”… Korkat! Dagen blir därefter. Och ett ytterligare tips: ta med inte ett par utan 4-5 par torra, varma vantar. Det är gott att stoppa händerna i något torrt och tina lite…

Så alla gäddlovers – ta hand om er och glöm inte långkalsongerna!

//Mange

Ps. Som vanligt – glöm inte följa oss på sociala medier så får du den fulla ”FiskeFürAlle”-upplevelsen. Vi finns på Facebook, Youtube & Instagram  Ds.

Annons
The League

LÄMNA ETT SVAR