Det har sannerligen inte varit en lätt höst för mig vad gäller gäddfisket. De två senaste turerna har bara inneburit hugg, ingen landad fisk och det tär såklart på självförtroendet, även jag inte varit ensam. Det har varit enormt trögt. Jag har fiskat med fiskare jag respekterar som kompetenta fiskare och de har haft lika trögt. Rapporter från samma vatten har också pekat på väldigt trögt fiske. Lätt att börja hänga lite med huvudet.
Men samtidigt vet man ju att där runt hörnet kan drömgädda lura, så det är bara att kämpa på. Och fiska vill man ju alltid. Så även i fredags när det var dags för fiske med Johan, min polare från Rügen. Efter lite osäkerhet om ifall mitt jobb tillät ledigt eller ej, bestämde vi på torsdagskvällen att ja – vi kör. Johan bor i Nyköping men brukar fiska vid lantstället i Västervik. I en balansgång mellan att fiska i kända vatten och att maximera fisketiden valde vi det senare. Nyköping, trots bristande kunskap om vattnet.
[wpvideo DLePteQA]
Det är beckmörkt när jag smyger ur sängen, försöker undvika att väcka den lilla krabaten som smugit in i sängen under natten. Smidig som en katt, tyst ner för trappan och sen börjar vanlig “inför-fiske-rutin”. På med den redan laddade kaffekokaren, ut med de färdigbredda mackorna ur kylen. Klä på sig, fyll på termos och smyg ut. Rutinen är som en kär gammal vän. Man vet vad man får och eftersom det vankas fiske ligger en skön känsla och spinner som en katt i maggropen.
Efter en händelselös tur förutom något bekvämlighetsstopp är jag framme i hamnen i Nyköping. Johan har redan sjösatt sin fiskeraket och en nästan stressad ilastning av mina prylar. Man vill ju ut! Sen puttrar vi ut i gäddraketen. Johan har en otroligt skön Buster Magnum. Två fiskare och utrymme som en mindre matsal. Jag visste såklart om det och hade inte brytt mig om att att skala bort saker. Allt var med – fyra spön, hink och väska. Pryl-bonanza! Men jag har ju hela utrymmet framför pulpeten för mig själv 🙂 Jag hade dessutom med lite nytt kul bete jag var riktigt uppstimmad inför – En Whiplash från Headbanger lure. Återkommer till det betet.
Johans plan är att prova något ställe ganska nära hamnen först för att sedan dra ut i skärgården. Han ursäktar med att platserna inte är så “roliga”, dvs platser som inte ser så spännande ut över ytan. Alltså inget fel. Vass och så men lite tråkigt med Nyköpings industri som backdrop. ”Här jag jag fått fiske tidigare. Visserligen har jag aldrig fiskat på hösten i Nyköping, men det har funkat på våren. Vi tar några kast här sen åker vi utåt”. En lång vass med stubb partier som såg het ut. Vi börjar fiska. Tredje kastet är Johan på direkt. En gäddas på 3,7 kg landas. Buster Verk Red Tiger var betet. Hoppet om en bra dag går upp direkt.
Vi kör en drift längs hela vassen utan kontakter. Sen bestämmer vi oss för att åka ut i skärgården. Vi samlas runt GPS:en och diskuterar lite. Med proffsens inlägg i huvudet letar vi efter vikar som ser ut att kunna hålla betesfisk. Även erfarenheter från Blekinge går in i mixen. Vi letar grunda, vindutsatta vikar där det djupar på utanför. Svårt att läsa sjökort när ingen av oss faktiskt fiskat där innan. Vi åker ut och börjar fiska.Vattnet blir ginklart. Vi provar några vikar där det står nate i klumpar i hela vikarna. Ser hett ut men vi ser ingen betesfisk i rörelse. Inga kontakter. Drifter längs en vindexponerade kanter, inga kontakter. In på fladder, inga kontakter. Enkelt uttryckt ingenting. Vi kör in på en lång flad. Inget.
[wpvideo u0a3c5ok]
Dags att byta taktik. Det vi gör nu funkar bevisligen inte. Hmmm vad kan man göra då? Vi tänker vi åker tillbaks där vi hade någon kontakt på morgonen. Vi åker inåt igen. Helt plötsligt får vi feeling för en plats vi åkt förbi förut. En ”tratt” där vägen in mot hamnen smalnar av med en djup ränna i mitten. Vi hittar betesfisk och börjar fiska av det djupa vattnet. Efter några kast har Johan kontakt: ”Vi är på något”. Vi fiskar av både hylla/fladen och det djupa utanför och har flera kontakter. Ingen landad dock. Vi avrundar dagen med en fisk i båten innan vi åker in och drar upp båten.
Man kan säga att det var en frustrerande dag med positiva undertoner. Att åka ut på ett vatten ingen av oss hittar särskilt bra i inte är det enklaste till att börja med. Att dessutom göra det på hösten när fisken står koncentrerad på små fläckar är kanske inte bättre. Jag gjorde dock flera lärdomar:
- Fiska på ställen du hittar på och vet hur botten/miljön ser ut. Försök undvika helt nya vatten (som vi inte valde att göra denna gång). Även om du inte vet vilka platser som håller fisk just dagen du är ute så kan du lättare hitta olika miljöer när du känner vattnet. Räkna inte med stå stor hjälp av sjökort. Alla ställen grundare än 3 m är lika blåa i vilket fall som. Det är dessutom mentalt lättare att fiska vatten du har fiskat förr
- Hittar du huggvillig fisk – häng kvar. Bättre att fiska av ordentligt än att åka på ”det är nog grönare där borta-turer. Det står förmodligen kvar fler och att åka runt och leta platser kostar fisketid. På hösten kan huggperioderna vara mycket tydliga.
- Fungerar inte den miljön du är i – leta inte på 10 likadana platser. Variera och variera gärna ordentligt. Vi bytte allt – från grunda, klara vikar till djup kanal med grumligt vatten och började få action
Avslutningsvis så fiskade jag mycket med som jag skrev innan en prototyp: Headbanger Lure whiplash. Det måste vara ett av de coolaste betena jag fiskat med på ett bra tag. Ni som läser bloggen frekvent vet att ni vi gillar folk som provar nytt, vågar utmana konventioner och tänka annorlunda. Det har vännerna på Headbanger lure verkligen gjort! Direkt när jag så den första bilden på Insta tänkte jag ”de har gjort det!”. Jag har gått lite i funderingar på hur man skulle göra att bete med irrationell gång. Själv blev jag extremt inspirerad av Savage gears ”Crazy blade”. Ett bete som inte beter sig förutsägbart. Det var det jag såg när första bilden och sen ett klipp dök upp!
Nu har vi blivit testfiskare för en av 11 prototyper. Klippet på youtube ljuger inte. Betet har en skön slingrande aktion som ibland rullar och vickar för att sen sticka ut en decimeter åt sidan dvs en irrationell gång, Sånt man letar efter när man försöker simulera skadad betesfisk! Med små spinnstopp och en twitch ställer sig betet rakt ut åt sidan. Finns nog ingen följande gädda som kan motstå det. Sen är betet lätt – jag har inte vägt det men jag kastade bekvämt med min favvo-kombo: SavageGear Bushwacker XLNT upp till 60g och en Shimano Stella. Riktigt skönt. Återkommer med mer rapporter om detta bete, men jag var våldsamt imponerad av första intrycken.
[wpvideo 3C38ZpyI]
Hösten är långt från över. Pannben på! Nu kör vi
//Mange
