Iskall abborre från Stora Värtan

Att kunna fiska abborre mitt i vintern från båt på ett isfritt stora Värtan tillhör inte vanligheterna. Det är första gången sen jag flyttade till Stockholm jag umgåtts med tanken att doppa Gulan i vatten innan april. Med den milda vintern i huvudet väcktes dock tanken under den gångna veckan. Efter en snabb konsultation kring helgens planer valde jag att dra ett rött streck över hela lördagen med texten ”abborre”.

Och innan du läser vidare texten kan jag glädjande berätta att om du, precis som jag, är trött på bilder på jättelika fiskar i sociala medier där fiskarna skryter om sina framgångar så kommer denna text vara sopren från sådana. Jag vill dock skicka upp ett varnande finger för ironi och potentiella klantigheter.

När helgen nalkades började oron komma krypande. Frost två nätter och oroande info om tjock is i hamnen som försvårade arbete gjorde att vi var rädda att vår tur skulle frysa inne. Men som du förstår eftersom det finns en artikel om fiske så lyckades i lägga i båten. Det hade ju inte varit mycket att skriva en hel artikel om ”jag kom ner till hamnen, där var is så jag kunde inte lägga i. Så jag åkte till nästa ramp men där var det också is. Så nu blev det ramp nummer tre men den hade is”… Ja ni fattar. Det hade inte varit så kul. Så ja – vi fick i båten och vi fick fiska

Min partner i crime – mr börshaj himself – Per. Man lämnar aldrig hamn utan minst två lurar… ”Är det Tokyo? Sälj, sälj, sälj! Hallå – London? Kööööp!”

Enkelt är bäst – en plan att följa

Jag var barnsligt uppspelt för dagen. Förutom att jag hade lätt spö-abstinens (och då menar jag att hålla i ett spö, inte att få spö) så gillar jag tanken på att använda teknik och elektronik för att leta fisk. Gillar kanske är en mild underdrift, men ni fattar… Och det verkade jag behöva göra. Planen var att leta fisk lite djupare, i djuphålor. Ytvatten tempen var 2,1 grader. 4-gradigt vatten är tyngst. Alltså borde allt tungt, 4-gradigt, vatten åkt ner i djuphålorna. Hitta djuphålorna, scanna av med sidescan och lod och dropshotta på fisken. Det var planen. Och ha det bra… Att ha tre grader och snålblåst kan ju bli en kall historia så vindlä är att föredra.

Lagom är bäst – tänk på djupet

Det finns dock ett litet problem avseende fiskarnas välmående. Jag gillar inte att fiska för djupt. Det blir otroligt stor tryckskillnad för fisken som åker fiske-hiss från 12-14 meter upp till ytan. Abborren har dessutom sluten simblåsa så de kan inte släppa ut gas och simblåsan expanderar rejält. Tänk själv när du hoppat från ett hopptorn och kommer 3 meter under vattenytan. Det är rejält mycket högre tryck. Nere på 10 meter är det dubbelt så högt tryck som vid ytan. Drar du upp en fisk från 10 meter så expanderar simblåsan till det dubbla i vattenytan. Av den anledning föredrar jag att hitta fisk så grunt som möjligt och vid napp försiktigt ta upp den – ej bara speeda upp. Tänk på fisken vid återutsättning!

Plan B och C och D?

Så mycket för enkel plan. Det visar sig när vi kommer in i kyrkfjärden att halva är istäckt. Visserligen bara med någon cm is, men var ska man fiska? Det spelar ju ingen roll om isen är 1 cm eller en meter. Är det is så är det is. Punkt! Eller hur ska man fiska? Kasta ut riggen genom isen? Alla mina planerade spottar var istäckta. Så det blev bara till att leta på andra ställen. Först tog vi några branter vi haft framgång med på sommaren men utan kontakter. Sen blev det till att puttra runt i 1,5-2 knop med blicken fäst på elektroniken och leta efter fisk. Några enskilda ekon åker vi över men inget större. Vi skippar kyrkfjärden och lägger oss på en plats som funkar bra senare på säsongen.

Vi är inte ensamma idioter

När vi ligger där kommer en båt på väg in till Kyrkis. Det visar sig att de precis som oss var på jakt efter abborre och gillar att det är lugnt och vindstilla. När de får infon att det är islagt i halva fjärden drar de snabbt som en löning i motsatt riktning.

Gott om spön och dubbel elektronik. Precis som det ska vara när en nörd är i farten. Gärna dyrt också såklart

Vi gnuggar på ett tag utan kontakt. Min hjärna går på högvarv och bläddrar igenom kartoteket av platser. ”hmmm trädet – ska vi prova trädet Per?”. Jag fastnade i tanken på ett stort träd under vatten. Ungefär som en gigantisk risvase. När vi puttrar dit – vem hittar vi på samma plats? Våra kompisar såklart…

Och när man sitter där i båten och känner sig cool och hardcore som är ute och fiskar i rugget så ser man detta. Den vita pricken där borta är en laserjolle. För er som inte seglat laser – det är en jolle där däcket är 10 cm över vattenytan. Man hänger över relingen för att hålla båten upprätt. Den har inte någon köl så den tippar enkelt och den stänker rejält. Det är lite mer hardcore än att sitta med 5 lager kläder, powerbooks och fika

Fisk på lodet

Här börjar det hända lite spännande saker. Vid trädet är det dött. Kanske inte så konstigt då träd brukar ha en tendens att vara döda under vatten. Men jag tänker på fisket. Inga fiskar hemma. Så vi börjar scanna av sundet. Och vi hittar en lite klump med fisk. Verkligen en liten klump och i vanliga fall skulle jag aldrig lagt tid på den. Men nu känns det som stekhett jämfört med allt annat vi provat än så länge. Ner med prylarna. Och nästa direkt drar Purra fisk. Och vilken fisk!!!

En Iskall abborre! Rejält frontad. Ok, javisst, den är inte stor. Men det är en fisk. Efter några timmar i snålblåsten blir man glad bara av att se liv

Ett riktigt monster – säkert 50 gram. Sen toppar han den med ytterligare en fisk som är ÄNNU mindre. Dropshot är hett. Men – va fasen. Om vi ska vara riktigt ärliga så hade vi redan skrivit upp oss på blank-listan så vi är redan över målet. Kanske inte så höga mål men ändå…. Jag står och kör en lite röd/guld jigg och Per kör en halvtransparent sak med lite blått och silver i. Han håvar upp fisk (iaf två stycken) och jag känner inget. Så jag kör på något liknande och i första kastet har jag sprattel i ändan

Ja visst… Det är samma fisk som i början av artiklen. men vadå – får man inte så många fiskar får man ju se till att visa de man får så många gånger som möjligt

Vi puttrar runt och ser lite små stim med fisk som vi tror är abborre på lodet. Även betesfisken är i rörelse här. Det finns liv här

Houston – we have fish… Här borde det finnas hungriga predatorer

Huggsexan är över

Vi nöter, och fiskar och nöter och fiskar. Det drar snålt runt nacken. Vinden ilar och man är lite sådär huttrig. Om jag ska vara ärlig så är jag uppspelt som ett litet barn att ägna mig lite tv-spelsfiske. Att leta fisk med elektroniken. Det är ett fiske jag sällan bedriver. Kanske borde jag lägga mer tid på det men i mina vatten har fiske i gräs på 2-4 meter med hårdbeten varit enormt framgångsrikt och jag har liksom aldrig riktigt känt att jag har tid eller ork att leta på andra ställen. Jag har begränsad tid att fiska, jag vet var fisken står. Den fisken som går där är stor. Då lägger jag hellre tid på de ställena med tekniker jag gillar än att lägga tid på båtåkande och rekande. I detta fallet känns det tvärtom. Meningslöst att stå och dänga någonstans om jag inte vet det finns fisk. Så jag myser. Tar en kaffe, snackar strunt med Per, käkar en macka och har det bra. Jag har det riktig bra helt enkelt.

När vi känner att vinden tagit musten ur oss så åker vi in helt enkelt. Trailar upp med stora leenden och känner att en trög dag på vattnet slår vilken annan dag som helst.

Så ni som kan – plocka pressen på båten. I med den i drickat och kör. Glöm inte flytvästen bara…

//Mange

Ps: om du är sugen på att läsa om en tur som både var varmare, skönare och med lite bättre fisk så kan du kolla in här: https://www.fiskefuralle.se/stora-vartans-stora-abborrar-dagen-nar-allt-stamde/ Ds.

ps2: Som vanligt – kom ihåg att följa oss på sociala medier så får du den fulla“FiskeFürAlle”-upplevelsen. Vi finns på   FacebookYoutube & Instagram Ds.2

LÄMNA ETT SVAR

Skriv din kommentar!
Skriv ditt namn här