Äntligen dags – den efterlängtade turen till Blekinge med tillhörande gäddfiske! Visst, sommaren är såklart inte den optimala tiden för gäddfiske men ledighet och skön semester-mode gör ändå att man inte kan undvika att böja spön. Det kommer förhoppningsvis bli ett gäng pass i Blekinge i denna vackra skärgård.
Jag befinner mig mellan Karlshamn och Ronneby vilket är helt nya vatten för mig så det kommer bli fantastiskt kul att utforska och lära sig.
Detta år har jag provat ngt annorlunda. Jag älskar att göra nya bekantskaper och fiska med nya människor. Det blir alltid skön stämning och det är otroligt berikande att höra hur de tänker och resonerar. Eftersom vi ska vara här en ngt längre tid la jag upp en fråga i en Facebook-grupp om det fanns några sugna att hänga med på turer. Jag fick flera svar och jag hoppas jag hinner fiska med alla innan vi vänder motorhuven norrut igen för resan hemåt.
Vi har varit här nu i 2 dagar och jag har redan hunnit med ett uppvärmningspass tillsammans med Martin Odd. En av de nya bekantskaperna.Ursprungligen från Norra Skåne boende i Lund men tillgång till fritidshus i Norje så mycket tid har spenderats i Blekinge. Martin bruka förlägga det mesta av sitt fiske under vår och sommar då jakten pockar på uppmärksamhet under hösten. Martin har fiskat ganska mycket här i Blekinge men mer i de västra delarna av landskapet, närmare bestämt Pukaviken. Efterhand som fisket försämrats har målområden flyttats österut och mest fiske från land. De vatten vi skulle fiska av var nya för oss båda alltså.
Fisket började sen eftermiddag med upphämtning i hamnen. Vi tänkte prova lite olika miljöer. Stenområden med tång, öar, lite vikar. Vattentempen var för säsongen otroligt låg – bara 13,5 grader och den hade dessutom sjunkit en grad sen dagen innan. Det i kombination med lysande sol gjorde väl att det inte kändes som de hetaste förutsättningarna. Men det är fiske – allting kan hända med ett spö i handen.
Vi körde 200m innan vi kom till första platsen som såg intressant ut. I snålblåsten har vi dock svårt att få ankaret att fästa så det blir några kast innan vi hittar nästa, och nästa och nästa ställe. Kort sagt det kryllar av platser som ser intressanta ut. Uddar, skär, stenar med tång och ålgräs. Alltså detta ålgräs… vilket jäkla ofog. Det fastnar ju överallt och hela tiden :-D. Vi ankrar vi driftar och gnuggar men det händer ingenting. Inte en följare ingenting. Så kan det vara
Martin uppgraderar snabbt där framme i fören. Från matros levlar han snabbt och tar ansvar för både ankare och drivankare. Själv håller jag mig mest i navigationsrummet och nere i motorrummet. Skönt att dela på ansvaret. Sen kan jag också tycka det är otroligt givande att ha någon i båten att byta idéer kring platsval och taktik med. Det ger mycket.
Vi känner att är dags att byta miljö så vi drar in i en grundare vik istället där vinden legat på så ytvattnet tryckts in och där inne är det 17,5 grader. Kanske tempen får fart på gäddorna där? Vi kör vidare och jag sätter på min nya lill-tail. Tailar har en osviklig förmåga att attrahera fisk när allt annat är trögt. Vi driver med drivankaret över viken och längst inne i längs kanten, i skuggan, kommer det välbekanta knäppet på linan i ett spinnstopp och mothugget följs av sprattel. Äntligen! Efter en kort och intensiv (jag slutar aldrig förvånas över kraften i sommargäddor) fajt landar jag årets första Blekinge-gädda.
Och den ville ha tailen. Om den ville… Med utsträckt tail är betet 23-25 cm. Allt är slukat. Utanför munnen syns bara tafsen. Efter lite kirugi (jag fick gå in via gälen och klippa en krok) simmar den raskt och piggt tillbaka i drickat.
Skön stäming, skönt tugg i båten och vi gnuggar på men gäddorna vill inte vara med att leka. Martin han gräver och gräver i lådorna. Hans 7-kast-beten. Ni vet, sådana beten andra säger ska vara bra men man inte riktigt tror på själv men de åker på när fisket är trögt. Man får inget på 7 kast och så åker de av igen. Japp, vi är där och gräver… Han avverkar både spinnerbaits och McMy innan jag hör ett “DÄR!” följt av (vad jag inbillar mig jag hörde) en lättnadens suck.
Vi hänger kvar på samma ställe igen. Tidigare under kvällen hade vi snackat om hur det kan vara när man i klart vatten ser gäddans hugg och hur man lätt kan bli för het och göra mothugget för snabbt då. Det händer Martin… Några minuter efter fattar en gädda tycke för Martins Westin Swim. Tyvärr vill den inte vara med hela vägen.
Solen går neråt och vi fortsätter prova platser utan framgång men stämningen i båten fortsätter vara på topp och vi har skönt snack hela tiden. Solen börjar gå ner och det börjar bli dags att avrunda så jag skjutsar tillbaka Martin till hamnen. Vi avrundar och skiljs åt, nöjda av att fått spendera ett gäng timmar ihop. Stort tack Martin – en riktigt skön tur :-D.
Blekinge-äventyret fortsätter nu och det blir nya turer om någon dag. Det ska bara klaras av lite Östersjö-festival och besök först. För att citera en känd ganska välbyggd skådis. “I’ll be baaaak”
//Mange
Här är fortsättningen i serien om mitt fiske i Blekinge och grymt nattfiske med Ola Lures
https://www.fiskefuralle.se/mange-goes-bleki…alures-rasmusson/
Ps. Som vanligt - glöm inte följa oss på sociala medier så får du den fulla "FiskeFürAlle"-upplevelsen. Vi finns på Facebook, Youtube & Instagram Ds.
