Mange goes Blekinge #3 – blanken och revanschen – mer fiske med OlaLures och Tommy ”TN-Lures” Nielsen

Lite drygt två veckor av min tre veckor långa vistelse i Blekinge med familjen och tillhörande gädda har passerat. Jag måste erkänna att det har varit förvånande svårt att komma i kontakt med gäddorna runt Karlshamn. Visst – lågvatten och en vattentemp som har varit mycket låg för säsongen (13 grader när vi kom) har säkert påverkat. Men det känns som det är något annat också.

Jag har rekat många platser i närområdet och när jag talat med rutinerade Blekinge-rävar är det rätt platser men de har inte varit där alternativt inte varit på hugget. Förutom mina små-eskapader har jag sen senaste gången också hunnit avverka ett ytterligare pass med Ola ”OlaLures” Rasmusson och det obligatoriska och alltid grymt roliga passet med Tommy ”TN-lures” Nielsen.

Magisk kväll innan fiske. Vitan ligger och drar i förtöjningen. Hon är som en vildhäst som vill ut och springa

Vi tar det i kronologisk ordning. Jag kände efter succén på natten med Ola (fisket menar jag 😉 )  så ville jag ”bjuda” tillbaka på en tur med Vitan. Ola svarade med ”gärna – då kan jag visa mina platser som brukar funka för mig”. Grymt och otroligt generöst! Vi bokade ett morgonpass dagen efter. 05.15 rullade en gäddgul Audi upp till vår stuga och vi begav oss ut på böljan blå. När vi lastar ut prylarna blir jag nästa skrämd av hur lika vi var både i klädsel och prylmässigt. Kepsar, svarta hoodies med våra loggor på, exakt likadana byxor (både märke och färg), grövre boots och exakt likadana BFT-väskor. Spooky – jag har träffat min Bliekinge-spegelbild :-D.

Ola säger redan på vägen ut ”jag har fiskat mycket väldigt lite i skärgården i år efter vårfisket. Det har varit både trögt och konstigt men vi tittar på platser som alltid brukar leverera”.

Och en lika magisk morgon. Det är sådana här morgnar man aldrig ställer sig frågan ”vad f-n ställde jag klockan på 4.45 för?”

Vi susar över några fjärdar och kommer till första platserna. Ola pekar ut tydligt var fisken brukar stå och var stenarna är. Det är tydligt att han kan dessa vatten väl. Det är inte första gången han är här om man säger så. Första platsen bjuder på stenåtång mellan bumlingar. Inga hemma och Ola ser lite konfunderad ut. Vi tar nästa plats som är en större vik innan han pekar ut ett inlopp till en större lervik/lekvik.

Kung Ola guidar för fullt. Där ser du dessutom dagens outfit för både mig och mr Rasmusson, förutom att min hoodie hade en FFA-logo istället

Vi drar igenom hela viken + ett grundflak utanför utan ens en kontakt, följare eller någonting. ”På dessa platserna borde vi haft iallafall 10-15 kontakter… Konstig och vi har ju verkligen provat olika miljöer… Djupt, grunt, lervik, tång, stenar ja allt. Hmmm”…

Vi fiskar oss hemåt via vikar som vi båda provat innan. Vi glider in i en vik och jag säger ”skugga – här kan det hända något” och jag hinner inte mer än säga det förrän jag får hugg som jag bränner. Sen hugger/petar samma fisk en gång till kastet efter som jag bränner igen. Sen är det dött… En blanktur men likväl en fantastisk tur. Grymt sällskap, någon typ av bekräftelse på att jag varit på vad som brukar vara ”rätt” platser och att det inte bara beror på mig att jag inte kommit i kontakt m fisk… Att ha en grym hemmafiskare i båten brukar vara en bra referens och det är Ola, riktigt duktig både fiskare, kan sina vatten och bygga beten. Precis som Tommy Nielsen i Karlskrona som jag fiskade med två dagar senare…

Traditionsenligt blev det en tur med Tommy ”TN-Lures” Nielsen. Tyvärr, (för oss fiskare men inte för min plånbok 😉 ) har Tommy mer eller mindre helt lagt ner byggandet eller iaf försäljningen av beten så vi kallar honom bara Tommy just nu. Vi möts upp hemma hos Tommy för att hämta honom och båten. Fisket ska bli i Karlskrona med Tommys båt. Bara sådär drar Tommy fram ”en liten present”. Jo ja tackar!!! Eller egentligen två… Denna sjukt fina jerk (se nedan) som Tommy gjort enkom för denna turen. En fantastisk skönhet med rött glitter i botten och motoroil-effekt i lacken. En till mig och en till sig + en flaska plastisol-färg med den bästa Motoroilen. TACK!!! Vilka presenter. Själv har jag med mig ett batteri Likaros som visar sig komma till användning under dagen

Easy-jerken. Wow säger jag. Och Tommy själv säger ”den är slarvigt gjord…” Eller hur.. ? 😀

Alla turer vi haft innan har på ett eller annat sätt varit mycket struliga, sjunkande båtar, bortkastade beten, strulande rullar. Ja vi var beredda på det mesta inför denna gång. Dock gick sjösättningen mot förmodan bra, motorn startade och vi kom iväg i tid. Visst regnade det trots att prognosen sa det inte skulle regna men annars så funkade rullarna och beteslåsen hölls så vi undrade ”vad kommer hända idag istället?”. Det skulle vi bli varse. Till saken hör också att jag blivit fullkomligt out-fishad av Tommy de senaste gångerna men liksom krupit lite närmre varje gång (i antal då…).

Heading out. Alltid tummen upp. Tommy nöjd att vi lyckats få båten i sjön utan tokerier. Men vad har hänt med mössan Tommy? Jäser du bullar på huvudet?

Vi börjar på en plats vi fiskat flera gånger innan. Då har vi haft kontakter men inga landade men vetskapen om att det går stor fisk lockar oss att lägga tid där. Tommy väljer att börja med ”LSFF-jiggen” som hans kompis Jimmy gjort i motoroil-färg och jag något annat bara för att vi ska hitta mönstret för dagen. En 20-30 minuter in drar Tommy iväg ett kast mot kanten och tar två vevtag sen sopar han in ett rejält mothugg och jag ser det är bra böj i spöt. ”Håv?” frågar jag. ”Nej det behövs nog inte” får jag till svars. Sen följer en dans utan dess like. ”Den är nog rätt fin ändå… Jag har inget att sätta emot”. ”Håv?” frågar jag igen. ”Ja det är nog en håvfisk”. Sen kommer du upp till ytan oc då börjar det synas det den är riktigt fin. Efter den längsta drillen jag varit med om håvar vi den i första försöket…

Vilket underbett – vilken fisk!

När vi ser den håven ser vi hur bred den är. En riktig stock. Tyvärr har vi inget måttband med men jag har en skala på spöt. Den är mellan 110 och 112 cm!!! 9,9 kg!!! ”Jäklar vilket hugg… Det tog tvärstopp. Jag trodde det var bottennapp sen började den röra sig”.

Gäddan är inte medvetet frontad. Den är bara så groteskt stor!!!

Tommy myser och skakar om vartannat. I fjol hade han ett grymt, grymt år med många fiskar över metern. I år har det varit trögare och denna kliver upp på första plats över årets fiskar.

Tommy känner sig såklart redan nästan lite färdig för dagen men morgonen har ju precis börjat så vi rullar vidare. Det blir socialt med här. Lite mysigt och trevligt. Andreas ”Nilles” Nilsson dyker upp med sin båt och snackar. Jimmy – upphovmannen till betet som drog fisken ringer och frågar om vi vill komma bort till deras ö och käka korv senare under dagen. Riktigt skön stämning. Vi stannar kvar på samma plats ett tag till och jag har en gädda som fattar tycket för min CL Burt och skjuter upp rakt underifrån. Svårt att få dit dem ibland. Tommy tar en mindre pjäs till innan vi piper iväg.

Vi fiskar vidare, klassiskt stenåtång-fiske. Platser vi provat innan och med taktik jag börjar bli bekväm med:

  • Sikta på stenarna
  • Lägg kasten längs kanterna eller iallafall i vinkel mot kanterna, inte rakt in.
  • Håll båten i rörelse

I en annan vik får jag ett sånt skönt sommarhugg på Likaros i min Blekinge-favoritfärg i KiwiSpecial. Det bara sjunger till i grejorna trots att det inte är den största gäddan men en fajter. Kanske inte minsta gäddan heller men en jäkligt kul gädda. Det börjar bli tydligt att det är paddelbeten som gäller idag. Jerk och andra beten har verkligen fått smaka vatten men helt utan respons under ytan.

Vi börjar röra oss bort mot Jimmys plejs och tänker ta några spots på vägen. På första platsen sätter jag på en av Olas Hooligan Roach i, just det, Kiwispecial igen och pang. Där sitter dagens andra. Samma hårda hugg och intensiva fajt. Då hör vi något muller i bakrunden… Här kommer dagens strul… Åska. Efter att konfererat med Jimmy och väderappar väljer vi att dra in mot hamnen. Det visar sig vara rätt beslut. Det börjar hällregna och åskan kommer närmre och närmre. Man vill ju inte stå med en grafitipinne och vifta när det åskar så vi tar skydd under en bro och provar ny typ av fiske.

Det regnade på bra. Det syns tydligt var brons skydd tar slut. Det strömmade rejält under bron så jag provade på att introducera den nya metoden ”statisk trolling”. Tyvärr ingen leverans denna gång

Vi gör några försök att ge oss ut mot Jimmy igen och fiska men blir injagade under broarna av nya åskfronter. Tommy lyckas lirka upp en fin till på en Likaros mellan varven.

Likaros-gädda och en glad Tommy

Efter tre omgångar åska väljer vi att dra mot rampen istället och ta några platser på vägen. Vi var rädda för att inte komma hem och det kändes skönt att snabbt kunna rymma till rampen vid behov istället. Efter att stannat på ett grund säger vi ”ska vi ta en drift över hela viken vid rampen den borde funka?” och kommer överens om det. Då är det ok väder, 2 minuter senare öppnar sig himlen och det åskar både till höger och vänster om oss och vi bestämmer oss för att det får räcka och vi trailar upp. Men vilken dag. 5 fiskar upp med bra snitt – 2 till mig och tre till Tommy. Inte så slagen i antal denna gång men Tommy tog vikt och längdligan med råge… Nästa år Tommy… Då!!! 😀

Jag återkommer med mer rapporter

//Mange

Ps. Som vanligt - glöm inte följa oss på sociala medier så får du den fulla 
"FiskeFürAlle"-upplevelsen. Vi finns på Facebook, Youtube & Instagram  Ds.
Annons

LÄMNA ETT SVAR