Själv är bäste dräng… Eller? – Söndagsfiske i Furusund

Våren är en extremt intensiv period. Det har alltid varit det för mig och i detta fallet verkar det som om vi i FiskeFürAlle, tyvärr i detta fallet, blivit synkade på det också. Både jag, Peter och Danne har haft det sjukt intensivt på alla fronter: jobb, familj, kringliggande aktiviteter och fiske. Vi har alla legat som grönsaker och snyftat som små spädbarn i soffan på kvällarna mellan varven :-D. I de lägena blir tyvärr bloggen lite lidande – att skriva utan ork och inspiration går liksom inte…. Vi skriver ju för vi älskar det och är man glad  blir det ju bra. Med låg energi… Inte lika bra.. Men det är klart – med 50 poster hittills t o m maj så har väl du som läsare fått lite matnyttigt ändå…

Men nu till det viktiga… Har vi fiskat då? JAAAA! Vi har fiskat till höger och vänster, ibland tillsammans, ibland inte, Danne har hunnit dra PB och Peter har blivit med ny båt. Vi får säkert möjlighet att komma tillbaka till alla dessa rafflande episoder men just här och nu tänkte jag foka på min och Peters tur i söndags.

Preview av Peters nya gäddräcer i den faschionabla färgen "televerket-orange". Peter har trogen vår namnnomenklatur på FiskeFürAlle valt att åtminstone tills vidare kalla sin nya kärlek för "Fulan"
Preview av Peters nya gäddräcer i den faschionabla färgen “televerket-orange”. Peter har trogen vår namnnomenklatur på FiskeFürAlle valt att åtminstone tills vidare kalla sin nya kärlek för “Fulan”

Med en svår släng av fiskeabstinens (finns det antabus för fiskeångest?) så möttes vi upp i Grovstanäs hamn, Peter och jag. Och min lilla vapendragare Gulan var med också såklart. Dagen till ära hade jag laddat upp med “endast” 5 spön och en hink bara med egna beten. Kanske låter lite överambitiöst att ha fem spön men är man nörd så är man. Jag vill ha “rätt spö” till “rätt sorts fiske” med “rätt klass” för grymt fiske. Dessutom byter jag spö snabbare än att rigga om med nytt bete om jag känner jag vill byta. Mer tid i vattnet ger mer fisk och allt det där…

På något konstigt sätt ser jag mig inte alls som betesbyggare. Jag ser mig på sin höjd som betesfifflare som ibland lyckas mer pga kraft och vilja än skillz. Men jag kanske får ompröva det lite. När man kan fylla en hel hink med skönheter som Likaros, Valen, Lupus, Korven, SuperA Tail, SuperA paddel, Bleakdancer och Bleakdancer spinnare (ja jag vet jag måste jobba på namnen :-)) så får man väl kanske rannsaka sig lite och fundera på om man inte bygger beten ändå…

En av de nya skapelserna. En SuperA (efter Astrid min dotter som ritat formen) som efter gå-bortkostymen i gäddfärg även fått en guldig paddel och börjat sin nya karriär som gädddomptör
En av de nya skapelserna. En SuperA (efter Astrid min dotter som ritat formen) som efter gå-bortkostymen i gäddfärg även fått en guldig paddel och börjat sin nya karriär som gädddomptör

Iallafall – tillbaka till ämnet – en hink bara med egna beten (nästan, ett SF spinnerbait och ett TN jerk var med också). För att utmana mig själv liksom… Peter var laddad som vanligt med ena hinken fylld till bredden med fingummi från Eastfield, Piggking mm och den andra med lite hårda finbeten och någon spinnerbait

Bleak dancer inline spinner
Bleak dancer inline spinner-prototyper

Det brallar i ganska bra redan från början, tvärdrag mellan öronen, så det blir en kort blöt resa till första stoppet. En vass intill ett sund med en lite klippa i mitten. Sen börjar vi dänga. På något sätt kände jag mycket i magen för att bleakdancer inline spinner skulle funka bra (eller så var det bara gas… men spinnare blev det)… Men jag slängde på en av de två prototyperna vi hade med på mässan i våras och på tionde passet sitter en fisk – good one! Betet funkar! På samma plats gör Peter en quick release på en liten snipa och vi tuggar på. Inte så där hetsigt och krampaktigt utan mer lugnt, bekvämt och avslappnat. Nöjda med att hänga med varandra, tugga och fiska…

En klassisk "hoho här är jag... titta ner i kameran istället för på långeman som håller kameran"-moment
En klassisk “hoho här är jag… titta ner i kameran istället för på långeman som håller kameran”-moment

Mina kast börjar bli för långa och Peter påminner som vanligt (Peter har utvecklat ett sjätte sinne för när jag behöver fika pga lågt blodsocker, lite kusligt faktiskt) om att en fika kanske skulle sitta bra. Så vi hittar lite vindlä, låter utrymmet mellan öronen vila från vinden och hämtar andan innan vi börjar fiska igen.

Då slår Murphys lag till. Allt som gå åt skogen gör det… Plus några saker till. Vi ska in i ett smalt sund mot vinden med hjälp av Motorguiden. Först lägger Peter till sig med the Professional overrun from hell. Sen fixar jag the botttennapp from hell åt andra hållet samtidigt som båten håller på att dra upp på land pga vinden… Lite kaosigt och svettigt sådär… Vi lyckas reda upp situationen (eller iaf jag, Peter står fortfarande och svär åt PO:n) och jag lägger ett kast i en liten ficka i vassen med mitt SF-spinnerbait. Rakt under båten kommer hugget Allan rakt nerifrån. Lätt chockad lyckas få till ett halvhjärtat mothugg men det spelar ingen roll — den välkonditionerade fisken har inhalerat hela betet.

Se där vad glad man kan bli när man får andrenalinpåslag av en liten hungrig gäddis!
Se där vad glad man kan bli när man får andrenalinpåslag av en liten hungrig gäddis!

Jag beslutar mig för att egna beten nog är bäst igen. Efter ytterligare en fika får jag ett karatehugg på en Likaros i Menthol-färg. Denna gång svarar jag med ett ninja-mothugg och fisken drillas in. Fasen va kul – de egna betena levererar idag ju… Även om vi inte har direkt något mängdfiske så kommer det fisk på garage-skapelserna

Just det... duktigt ponken... nu tittar du ju in i kameran
Just det… duktigt ponken… nu tittar du ju in i kameran

Dagen avslutas inne i en stor vik där Peter haft våldsamt bra fiske tidigare. Men idag vill grönisarna inte leka… Vassen vill hellre vara med och leka… Den suger tag i mitt hemmafixade spinnerbait och släpper inte taget. Tyvärr ger min lina upp till slut och bete och tafs försvinner :-(. Jaja – jag kan göra fler… Efter att gråtit blod i två timmar börjar jag fiska igen och sätter på dräparen, det ny betet “korven”. Ett klassiskt kvastskaftsbete. På andra kastet mitt i det hårda jerkandet tar dagens minsta snipa betes så hårt så jag håller på att tappa alla prylar. Sen kommer fisken ut och ser ut som den försöker röka korven. Otroligt roligt!

söndagsfiske med dagens minsta gäddciggar?
dagens minsta utan tvekan som vill puffa på korven

Ska vi summera ihop turen så var det en ganska trög tur. Svåra förutsättningar och absolut inga mängder… MEN – tre av fyra fiskar på egna beten varav två var den första på respektive beten. Betena verkar funka… Sjukt kul faktiskt. Belöningen att dra fisk på eget garagebyggt är riktigt skön. Sen kan jag inte låta bli att tycka att Peters hinkar med tysta finbeten och lågutväxlade rulle blev krossat av Täby finests handgjorda beten, framsmidda ur svett och kvastskaft. Sjukt kul tur – bra stämning, mycket hugg och slag. Precis som det ska vara 😀

Det var väldigt tydligt att nu när tempen börjar nå 17-18 så är det fart, fläkt och reklam som gäller. Peters stealthiga finbeten infiskad med lågutväxlad rulle verkade inte leverera så mycket… Nu är strömmingen här så nu blir det ut att leta efter damerna pelagiskt innan det det blir sommarplatser som kammas av. Kul!

Nu är vi tillbaks på banan… Nästan… Undertecknad har hunnit med ett sjukt kul fiske till sen denna turen så du kan lugnt invänta nästa rapport om grymt gäddfiske… Då från vårt östra grannland 🙂

Mange

Här hittar du fler fångstrapporter från Furusund

https://www.fiskefuralle.se/category/gaddfiske/fangstrapporter/rapporter-furusund/

Ps. Som vanligt – glöm inte följa oss på sociala medier så får du den fulla ”FiskeFürAlle”-upplevelsen. Vi finns på FacebookYoutube & Instagram  Ds.

Föregående artikelHar alla fått pippi? Fågelbeten högt och lågt eller grunt och djupt
Nästa artikelBlåst, blod och stor Hauki Gädda i Finland med Pyry Granlund