Storm i Furan – året första gädda

Det var länge sen jag fiskade gädda. Ända sen i November och den inte så fantastiska turen till Rügen. Sen har det varit lugnt. Jag har vegeterat runt och samlat krafter, byggt beten och fixat kastdäck till Gulan (rapport kommer). Så äntligen är den här – perioden då Facebook, Instagram och alla bloggar fylls med bilder på stora gäddor och isfria vatten och de som bor lite längre norrut i landet går ut och börjar damma av spinnprylarna samtidigt som de sista två månadernas ispass kan inledas. Och vi på FiskeFürAlle gör självklart vad vi kan för att föda strömmen med gäddposer och ladda upp våra vänner i norr med ännu mer ångest!

I måndags var det dags för årets första tur för den här lille utflyttade skåningen. Och inte vilken tur som helst, utan en tur med hela FiskeFürAlle! Jag, Peter och Harry Hamstersson (Danne) skulle ut en hel dag tillsammans. Vi konstaterade att det är drygt ett år sen vi fiskade tillsammans i samma båt. Vi har haft en massa andra sköna turer och människor ombord och på samma vatten vid samma tillfälle, men inte i samma båt. Nu kör vi – lycka!

Platsen var Furan och jag jobbade febrilt under helgen för att få klart mitt nya fina kastdäck till Gulan. Hög av limångor och 2-komponentslack gick jag och la mig på söndagen full av förväntan som ett litet barn inför julafton. Allt var frampackat och laddat. Termosarna på bänken, kaffekokaren laddad, falukorvsmackorna bredda. Det var som vanligt helt enkelt. Jag hade också gjort ett urval av beten som skulle med.  Det blev bara en hink samt två proppfulla tjocka planolådor 🙂 Jag KAN inte packa lätt. Det går inte! Dessutom packade jag med TRE spön, beredd för alla eventualiteter. Ett av spöna riggade med min nya Shimano Calcutta – rapporter kommer om den också!

Måndag morgon. Upp tidigt, väcka barnen, köra en telekonferens mellan 7-8, lämna barnen och SEN! Harry Hamsterpaj kom förbi. In med alla prylar i bilen och sen iväg. På väg ut norrut med blandade känslor. Glad och taggad över årets första pass och att jag ska fiska med Peter och Danne. Nedstämd pga tidigare tunga tidiga vårpass och ett Rügen som blysänke. Peter gick som en osalig ande och väntade. Ringde och frågade var vi höll hus såklart. Taggad även han, såklart!

I med båten och iväg. Kallt i vattnet (2,9-3,3 grader), och väldigt väldig blåsigt (kuling). Lyckligtvis hade den regnblandade snön slutat falla på vägen upp så det var iaf uppehåll. Först mot Edsviken. Ingen hemma varken på branterna på vägen in eller i grundvattnet. Vidare mot nästa plats. En stor flad med mycket växtlighet som levererat bra på sommar och höst. Inte en förleksaktig miljö. Men… värt ett försök. Kanske står de där och väntar? Efter lite fiske vid ett utlopp och drift i fladen kommer lite kontakter och sen dagens första gädda. Med ett vrålcoolt hugg! Jag ser Dannes pigshad komma vid fötterna och bakom det kommer en gädda som skjuten ur en kanon och slukar hela pig-shaden. En fining på 4,5 kg. Ok storlek.

Under tiden som Danne och Peter trasslar loss bete och gädda ur håven för en skonsam release kastar jag ett kast med min hemmagjorda Lupus paddel. Då kommer ett sånt där hugg ni vet. Tvärnit. Helt stilla. Sen börjar det röra på sig. Det visar sig vara en lite, kaxig gädda. Hur i hela friden lyckades den få till ett sånt hugg? Lycka! Det är ngt extra att få fisk på egna beten. Det går inte att komma runt

Vi driftade vidare och gick lite mer på sommartaktik (vi hade bra koll på vindriktningarna dagarna innan också) så vi gick ner där vinden tryckte på ordentligt, ankrade med Xi5:an och efter bara ngt kast har Peter en fisk på som huggit ända inne i fjolårsvassen. Den går tungt och djupt – ett bra tecken. Dagens andra med vettig storlek – 5,7kg landad med årets bete 2014 –  Wingman.

Vi rör oss vidare och Peter och Danne landar nån till och lite kontakter. Själv har jag inget pet och frustrationen börjar bygga upp. Rügen gör sig påmint samtidigt som jag får kämpa rejält med att kontrollera båten i den hårda blåsten vilket var ganska frustrerande. Peter klipper några till på Wingman. De undrar om det är dags att byta plats och jag tror jag hasplade ur mig “jag skiter i vilket, så länge det blåser storm och fritt från fisk så funkar det för mig” :-). Det var nog dags att fylla på energidepåerna!

Vi rullar vidare och avslutar på fladen igen där jag klipper en på en McRubber och vi avrundar dagen.

Det var ett skönt pass. Riktigt svåra förhållanden och trots det lyckades vi landa några stycken och huggen var brutala. Alla var fulla med mask så de var stationära men vi lyckades trigga dem till hugg. Allt vi gjorde var mot traditionella “vårmetoder”. Vår för mig är långsamt, monotont fiske på branter utanför eller i lekvikar med tailar och svävande beten med lugn gång. Vi körde helt annorlunda: Flader och vassar i pålandsvind med gummin/swimbaits med mycket rörelse, i hög hastighet. Ingen regel utan undantag men det visar hur viktigt det är att testa, prova nytt och våga. Men det visar också hur viktigt det är att kunna sina vatten. Jag och Danne hade inte fått de resultaten utan Peter i båten.

Nu är årets första tur under bältet, självförtroendet stärkt och vi har ett gäng dagar till planerade redan – hela FFA!

Till dess – Skitfiske

//Mange