Dagen när allt stämde – Värtan leverar!

Idag skulle kunna vara en riktigt jobbig dag. En sån dag där jag skulle kunna ligga apatiskt tittande i taket eller sitta uppkrupen i soffan genomlidande Let’s Dance skakande med kallsvettningar av fiskeabstinens. Resten av gänget: Danne, Peter, Jakob, Lolle, Klas, Purra, Jeppe, Jimmy mfl är har långhelg nere i Sörmland och ska ge damerna där nere en omgång. Själv sitter jag hemma… Med ett leende på läpparna…Värtan levererar!

Låt mig börja från början. Den här storyn behöver en bakgrund, en kuliss att se det i så låt mig måla upp den bilden först för dig. Den behövs liksom för att förstå leendet och den avslappnade kroppshållningen:-). Jag bor i Täby. Närmsta vattnet heter Stora Värtan som är den absolut innersta delen av Stockholms skärgård. Det är en stor… Ja vad ska man kalla det? Lagun? Vik? Mindre fjärd? Det var tidigare känt som en av Sveriges bästa storgäddvatten. Vattnet där den legendariska storfiskaren och programledaren Bengt Öste klippte en fin dam underförleken under inspelning av “Visst nappar det”…

Tycker du vi på FiskeFürAlle ibland är vettiga och kanske du ibland t o m gillar det vi pysslar med ibland så kan du hålla dig uppdaterad med våra nya inlägg, bilder och filmer så kan du följa oss på alla möjliga ställen: 
Direktlänk Facebook hittar du här
Direktlänk Youtube hittar du här
På Instagram hittar du oss under fiskefuralle

Men från att varit ett av Sveriges mest kända och bästa storgäddvatten, arena för Värtan Cup med Sportfiskebodens karaktäristiska gula hus bredvid rampen i Viggbyholm, har Värtan blivit ett riktigt survatten. Det är segt, tufft, svårtfiskat och även väldigt duktiga fiskare blankar här… Om de ens väljer att fiska här… Det är många som rynkar på näsan när Sur-Värtan kommer på tal

Jag har mer än en gång mötts av huvudskakningar, förvånade blickar och ibland även rullande ögon när jag berättar att jag har Stora Värtan som hemmavatten, och jag faktiskt fiskar där… Ibland undrar jag om inte folk tror jag har en skruv lös (och ibland undrar jag det med) som väljer att investera fisketid där… Men för mig har det blivit en drog. En beroendframkallande drog.

Det började som att jag såg det som bra träning av både pannben och fiskekunskap. Lite “kan man få fisk här kan man få fisk överallt”, typ. Problemet har jag insett bara är att man måste få fisk lite då och då för att lära sig. I Värtan är det så sällan mellan huggen att man inte vet om det beror på en själv, fisken eller förutsättningarna… Mentalt har jag lämnat träningsstadiet men ser Värtan lite som min ständiga utmaning, mitt mål att få stor fisk i. Varje fisk i Värtan känns värd 5 på något annat ställe. Stor fisk över 5 kg där känns mer än en tia någon annanstans. Och kicken av att lura en stor fisk i Värtan är en belöning som ingen annan.

Dagen D är här. Det är dags för en klassisk “mitt i veckan”-tur på kvällen i Värtis. Det är dags att ta en tur med min lyckomaskot Mats. Kompis Mats lärde jag känna på min resa till Rügen. Eftersom min arbetsdag kommer spenderas i Finland för min del bestämmer vi att vi ska ta Mats nya räcer – en Sandström som ligger och rycker i tamparna vid bryggan i Viggbyholm. Under dagen messar vi lite. Jag frågar om han är taggad och ja får ett “JA – är du?”. Jag svarar “Självklart”… Och det är man ju… men samtidigt vet vi båda att det förmodligen kommer bli skitsvårt och blankning är en högst realistisk utkomst av ett antal timmar med febrilt spödängande. Den interna varmmätaren går ju inte direkt upp i rött utan man ligger på skön mental crusingfart. Den mentala farthållaren låst på 70 med rutorna nervevade…  En skön tur med kvällstur med skönt snack och avkoppling är målet. Fisk är bonus.

Själv går jag in i fisket med en tur lördagen innan – 8 timmars blankning för mig och Kalle. Den enda fisken vi såg på hela dagen var en felkrokad brax passets sista halvtimme. När jag träffar Mats berättar han att slitit ut pannbenet i Värtan under våren utan något märkbart resultat. Många timmar… Få fiskar… Inget stort…

Men när vi träffas känns det ändå rätt. Det känns som om det ligger något i luften. Det gör det… Bensindoft… Mats har misslyckats med tankningen och fått den lättantändliga vätskan på både fiskekläder och i båten… Vilket skit… Men även förutsättningarna känns bra. Tempen har gått ner nästan 10 grader sen helgens bastuvärme, det blåser. Bra. Dessutom hittade jag i lördags ett område där det fortfarande fanns vegetation på botten, ny vass på väg upp och den felkrokade braxen visade på bra tillgång på mat för ursvultna efterleksdamer. Jag berättar tankarna för Mats, han hugger på förslaget och vi susar iväg.

Framme. Vinden trycker på bra och vattnet är grumligt. Bra eftersom det är strålande sol. Vi ankrar med motorguiden och väljer våra verktyg. Det blir för min del min nya favorit-kombo. Ett Eastfield Slingshot med en Shimano Curado-rulle. En drömkombo. I änden hänger jag en nygjuten Likaros i en strömmingsliknande variant med pearl/holo-glitterbuk och mörkgrå rygg och tre rasselkammare. Kast 1… Kast 2… Kast 3… Kast 4… Kast 5… Plums två vevtag och BOOM. Tvärnit på lång lina – favorithugget! Sen blir det tungt och det börjar gunga. Tecken på stor fisk. Sen börjar det röra sig där ute och fisken gör hopp och har hela kroppen ur vattnet. Jag beordrar fram håven och Mats börjar förbereda… Den är så stor att håv nog tyvärr inte går att undvika.

Slingshoten böjer sig ända ner i rullfästet och jag börjar flytta hem fisken. Sjukt skön drill – spöt svarar finfint. I huvudet klingar hela tiden Svartzonkers kommentarer om att hålla nere tiden på drillen så mycket som möjligt så jag sätter hårt mot hårt. – Väl inne vid båten börja hon rulla och ha sig igen för att sen ställa sig under båten och vägra komma ut! I 10 sekunder är det omöjligt att flytta henne innan jag får ut henne igen och Mats skopar snyggt och rent. Där i ligger en Värtankrokodil med jättehuvud och lite mindre kropp men ändå välväxt. Hon får vara i håven när vi förbereder allt.

Ett litet tips från oss. Mats var väldigt förberedd när vi åkte ut. Skolboksexempel faktiskt. Håven stod lättillgänglig tillsammans med mjuk avkrokningsmatta. Alla övriga verktyg: tång, avkrokare, käftöppnare och kraftavbitare hade vi lätt tillgängligt. Tur var det. När det hugger metersfisk vill man varken strula till landning eller utsätta fisken för onödig stress och onödigt lidande

Steg 1 är att trolla ut damen ur håven. Ytterligare kommentar från oss: Var aldrig rädd att klippa krokarna. Gäddans hälsa är värt otroligt mycket mer än de futtiga kronor nya krokar kostar. I detta fall hade gäddan snott in en kroken i håven. Klipp – loss. Den andra kroken satt bakom en gälbåge som böjts, men ej penetrerats eller gått av. Klipp – fisken fri och vi kunde snabbt ta upp den i gälgrepp för mätning på mattan. Några snabba foto och sen tillbaka.

Efter en stunds syresättning simmar hon välbehållen tillbaka igen och känslorna börjar komma. Några skrik, lite high fives och sen kommer lugnet samtidigt som adrenalinet fortfarande pumpar. Den sjukt sköna känslan inte bara av att dragit stor fisk utan gjort det på eget bete, på en plats man valt utifrån alla timmar på vattnet och redan på femte kastet på VÄRTAN! SurVärtan! Det känns som om jag slagit PB!.

Det var inte en slumpfisk. Det var frukten av många fisktomma timmar i Värtan, frukten av att under en lång period lagt till kunskap om hemmavattnet. Bara för understryka… Jag driver inte detta för att hävda mig själv. Har liksom inte riktigt det behovet… Jag skriver det för att verkligen understryka att inget kan ersätta tid på vattnet. Kunskap kombinerat med täskande… Så släpp paddas eller mobilen. Sluta leta Quick fix och ut och fiska istället!!!

Ingen 10+ men väl en metersfisk – 104 cm och vikten något oklar. Vågen pendlade mellan 8,4 och 9 kg. När vi dragit av för vikten i håven landar det på någonstans mellan 7,2 och 7,8 kg. Jag väljer att kalla den 7,2 kg

Jag sitter och myser… Mats byter till gummi han med och drar iväg ett långt kast. Fisk på!!! Igen – detta kan inte vara Värtan? 2 fiskar på 5 minuter? Det är en liten sprallis som får simma tillbaka.

Sen blir Värtan som Värtan brukar vara… utan fisk… Men vad gör det? Solen skiner, kaffet är gott, samtalet skönt och investeringen både i garaget för beten och i tid på Värtan har burit frukt… Livet är bra

En liten reflektion från igår. Vi fiskade på grunt vatten – 1,5 meter. Båda fiskarna kom på kast in i solen. Dvs gäddorna kunde se våra beten fint, utan att få solen i ögonen… Gäddor har inga solglasögon… Kan vara värt att tänka på när man fiskar i solljus

Därför sitter jag här, uppkrupen i soffan, avslappnad, nöjd och njuter. Utan fiskeångest, utan fiskeabstinens… Även om boysen både har haft och kommer få skönt fiske och skönt häng i Sörmland i helgen… Jag är klar för denna veckan… Då kan vi konstatera att vi alla på FiskeFürAlle har redan haft en grym fiskevecka. Det är bara fredag och vi har alla redan klockat in fiskar över metern. Peter i Sibbo i onsdags på 110 cm och 8,5, undertecknad på 104 cm och 7,2 och Danne slog PB idag på 8,8kg och 110cm :-). Inte varje vecka man drar minst fisk i gänget på 7,2… Men i det sällskapet är stolt över bronsplatsen.

Vi får återkomma med rapporter från både Peters bonanza i Sibbo i onsdags och långhelgen i Sörmland

Till dess – flytväst på – alltid

//Mange

Här är en skön berättelse om Metersfisk på Värtan

https://www.fiskefuralle.se/metersfisk-pa-stora-vartan-eller-hur-man-gor-en-mats/

Ps. Som vanligt – kom ihåg att följa oss på sociala medier så får du den fulla “FiskeFürAlle”-upplevelsen. Vi finns på Facebook, Youtube & Instagram Ds.