Ni som följer oss läser ibland om vår vän Jakob. Den här texten kommer bara handla om honom och det som är DubbelJakob, ett handgjort bete och jakten på 200 gäddor. Lagom otydligt såhär i inledningen och ni kommer självklart att förstå det jätteroliga om ni fortsätter läsa vilket jag hoppas, tror och vill att ni gör.
Vem Jakob fiskaren är? Det är ju en extremt relevant fråga. Jakob är en flitig och och duktig fiskare med en inte allt för lång erfarenhet inom gäddfisket. Han har såklart några turer i sin ungdom, där det inte varit så framgångsrikt alla gånger men vi kan i modern samtid börja räkna på en ny tidsålder som startade när jag bjöd honom till Norrtälje och utlovade fångstgaranti, Jakob börjar fiska-i modern tid startar i September 2013
Som sin vana trogen så trodde han ju inte ett skvatt på mig, hånade och häcklade men blev ordentligt fast som den adrenalin och energidrycksjunkie han är, när det var 9 raka gäddor på i princip lika många vassar. Jag beslutade för att ge oss av hemåt för att småretas tillbaka – 10 st på samma tur, nix inte tvåsiffrigt i min båt lilla mannen, den skall du inte få briljera med resten av livet. Länk till den turen har ni längst ner i inlägget.
Jakob är en quick learner och blir oftast riktigt duktig i i det han tar för sig, en begåvning helt enkelt. Ganska fort första säsongen hade han ett grymt PB på +6 kg, som i år är uppgraderat till 113 cm och 9,12 kg , en uppgradering från 7.04 kg 2015, vi håller tummarna för att han klipper 10kgs gränsen i år eller 2017? Betänk att på mindre än 3 års aktivt fiskande klippa 110 cm och 9 kg och ha en mängd metersfiskar bakom sig är bra gjort, vi pratar Stockholms södra skärgård med högt fisketryck och erkänt svåra vatten för många erfarna eller för den delen nybörjare.
Jakob skaffade Rätt snabbt en sjysst utrustning, en båt med kärra i utbyte mot 4 jaktpass på vildsvin. Båten är inte vacker – en ockelbo som var gul och nu är garagerollad vit, eller cremevit, gräddvit, stockholmsvit, skitvit, beige eller nån annan liknande färg typ vit.
I den båten fångas numera bara små fiskar, en tur i de större sörmlandssjöarna så guidade Jakob till några fina ställen hävdade han, men det var mest smått på plats, när de är små får man ta två, men det blev bara en för mig på den turen, och Rosa flytväst kändes sådär.
Nu känner ni Jakob, och det här inlägget handlar om DubbelJakob och ett magiskt bete, en Eastfield handgjord i trä och dedikerad Jakob. Ett Eastfield träbete kallad Heathen som jag och Jakob fick 2014 i present av Jakobs barndomskompis DubbelJakob. Jakob är Djurgårdare men jag och EnkelJakob är Gnagare. så betesbyggaren Jakob gör ett för oss drömbete i svart/gult, både ett träbete och varsin svartgul Wingman i present trots att det inte är hans favvoklubb direkt – tack Jakob Magnusson, för detta är du för alltid inskriven i vår bok som godhjärtad och en generös man. Det Mr Eastfield som är DubbelJakob – eller om man vill Jakob Silow & Jakob Magnusson är the Jakes.
Här skiljer sig Gnagarna från varandra där jag hängt upp dessa två klenoder, ett svartgul gummi & ett träbete. jag har väldigt sällan fiskat med mina så har Jakob frekvent kört med bägge och med grymt bra utfall. Så frekvent att när Jakob & Micke Ammer var ute med mig i Furan för några dagar sedan så var det ungefär 5 fiskar kvar till att Jakob hade fångat 200 gäddor på ett och samma bete. Det kan ju alltid diskuteras hur man håller räkningen? Men Jakob hade gjort ett överslag vid 100 gäddor och därifrån slaviskt hållit räkningen upp till 195 st på ett och samma bete under 3 år.
Det jag trodde och hoppades skulle bli sista turen för betet innan pensionering, skedde som sagt för några veckor sedan, klassisk hösttur i fint väder, jag guidar i hemmavatten och Micke Och Jakob klipper firrarna, det går så bra på förmiddagen så vi når Jakobs 199 fiskar rätt snabbt och kärlek uppstår när Micke får sin bästa för dagen, ni vet hur det blir med 3 självsäkra killar ombord, kel och mys. filskelivet är på topp.
Det är full fart och vi tar lunch och därefter skall vi bara sätta den där 200 gäddan och fira tillsammans. 6 timmar senare och inte ett hugg för Jakob, det är heeelt otroligt hur det kan bli så dålig karma på så kort tid. Vi nöter, och nöter. Jag guidar fram till mina bästa ställen som det hugger på men Jakob missar av någon konstig anledning. Micke provar att kasta först och får hugg. Jakob får kasta först i nästa mar men inget hugg på det stoppet. Så här håller vi på och det börjar bli mörkt, men va f_n Mr eller Mrs 200 skall upp och dokumenteras. Jag har ju storyn klar i skallen för det här inlägget så försöker han på något omedvetet sätt jinxa mig som hämnd för den där turen när 9 gäddor aldrig blev 10 gäddor.
Hur som helst, så är det häftigt att få pensionera beten efter olika bedrifter. Hur mycket historier finns det inte gömt bakom en träbit? Det är 1 bete som finns i 2 exemplar med många timmar i vattnet. Det blir spännande att höra hur han resonerar nu när det hänger bland de andra troféerna på väggen därhemma. Vilket bete tar över stafettpinnen? Inte ett lätt val när man haft en så tydlig favorit, hur bygger man upp nytt förtroende för ett bete och när vet man när man är valt rätt trotjänare? Jag är rätt säker på att det här inte är en unik historia, för jag hör ofta hur man pikar varandra när det är trögt fiske, att skall du köra skitmörten nu eller? Jaha nu åker Atomen på! Men du kan väl i alla fall testa det här nya betet, det går skitbra!
Vid ratten:
Peter
Läs gärna vår intervju med Mr Eastfield
https://www.fiskefuralle.se/eastfield-intervju/
ps2: Som vanligt – kom ihåg att följa oss på sociala medier så får du den fulla “FiskeFürAlle”-upplevelsen. Vi finns på Facebook, Youtube & Instagram Ds.2
