Grovstanäs Invitational – årets mysigaste tävling avgjord!

I mitten av oktober var det närmre 200 team som fajtades om äran att bli svenska mästare och att vinna en plats i Fly vs. Jerk. Vi var inte ett av de teamen. Istället deltog vi i tävlingen som vi tycker mest om av alla: Grovstanäs Invitational. Som alltid så arrangeras den av Lolle (eller Lollo som vi döpt om honom till) och Ulrika Nordin. Reglerna är enkla: individuell tävling – fiska i 5 timmar – längsta fisk vinner. Ja vi pratar gädda så klart.

img_0151
Förväntansfullt gäng som lyssnar på tävlingsreglerna för dagen. De flesta har valt att klä sig efter väder utom Klas ThePikeFather (närmast kameran) som har valt en moderiktig vårklädsel dagen till ära.

Det brukar alltid bli mycket prestige i den här tävlingen. Det är bara lokala experter som i princip alla har bas i Furusund och kan sina vatten som sin egen handflata. Även vår egen Peter går in i tävlingsmode – den annars så givmilde och glade flaggstången blir helt plötsligt som en mussla och svarar bara med grymtanden när man frågar om tips på platsval. Skulle man föreslå något så får man exakt samma svar på alla förslag “jo, det skulle nog kunna funka”… Wtf! Peter!

peter-svar-om-man-fra%cc%8agar-om-bvra-platser
Bilden illustrerar hur Peter svarar på frågan om platser som kan funka i Furan. (se röda cirkeln). Ja han kniper som en mussla och slänger sig med floskler – precis som det skall vara när det tävling.

Hursomhaver så valde vi i FiskeFürAlle att vara med även i år, i våra egna flaggskepp såklart. Man vill ju liksom inte gnaga för mycket på varandra :-D. Peter skulle fiska från Fulan med sin kusin Mange och Chris “the swiss cheese”. Danne fiskade från burken med Erik och sin nya lekkamrat “Jimmy Jam”.

Mange å sin sida hade valt team utifrån devisen “mest prylar på båten vinner tävlingen” och hade därför valt att fiska med folk som hade samma grundfilosofi – Klas “ThePikeFather” “Kuttersmycket” Skoglund samt Göran “Goran” “Betestalibanen” “Knuten” Danielsson (kära barn har många namn).

Som alltid var många andra sköna människor där. Pertan fiskade med “Sumpgöls-Danne” som tog hem tävlingen förr året, Erik “Holybaits” Åberg, Pikeboyz var där, SuviFredrik. En massa goa gubbar och gummor helt enkelt. Tyvärr kunde inte Tobbe “gurkan” Lundgren komma pga dåliga livsval. Han hade valt att ha en syster som i sin tur hade den dåliga smaken att ha bröllop på samma dag som GI gick av stapeln… Till vår stora glädje hade även FFA:s hangaround och toyboy “Jakob” valt att traila upp en båt från fyrfingerland tillsammans med två polare: Nicklas Fritz-Krone och Micke Ammer för att vara med – vackert!

Vi tänkte kort ta er igenom alla tre FFA-båtarnas upplevelser och en gemensam avslutning.

Mange och Gulan:

I min båt var det ett skönt team som skulle ut: Undertecknad med indiannamnet “fulla väskan”, “ThePikeFather” “Kuttersmycket” Skoglund och “Goran” Betestalibanen” Danielssson. Smeknamnet “Knuten” uppkom under dagen och jag ska förklara varför. Ja, vår grundplan var enkel.

image3
Kuttersmycket in action! Säga vad man vill, men vackert är det.

Skippa huvudplanen och gå på plan B direkt – det brukar ju vara den som funkar i vilket fall som… Ja egentligen var det väl så här att vi hade tänkt träffas och ha taktikmöte innan, mys och så men Klas hävdade att han hade ett jobb att sköta och helt plötsligt fick Mange också det så det blev inte så mycket med det… Men plan B var ju också grym: lägga en timme på att vinna skiten och sen mysfiska resterande timmar. Så det fick bli plan B.

va%cc%88skorna-va%cc%88gen-bly

Vi tuffade ut ur hamnen i Grovstanäs, sist av alla, lätt nedtyngda av 3 välvuxna herrar, elmotor, batteri modell jättestort, 7-8 spön, tre monsterbags fulla med gummi, kläder, fika mm mm mm Ja, Gulan fick lunka iväg helt enkelt. Det kändes lite jobbigt att ha extra djupgående båt denna dag då vattenståndet var 50 cm lägre än normalt. Första platsen var ett välkänt stor-gäddställe med få men stora hugg. Problemet var i första läget dock inte att få hugg, utan att få in båten på platsen. Det är en smal grund kanal som leder fram och pulsen stiger alltid lite extra när lodet visar 0.8 m under båten…

Väl där öppnade vi våra betesväskor och det flög beten åt alla håll. Tailar, jerk, gummin. Ja, ganska mycket gummin faktiskt… Göran som har spons från Gummi-Tarzan verkade vilja prova hela väskan redan på första stoppet… Med den takten gick Göran ut hårdare än t o m Mange! Med det vilda skägget och med den frenesi han bytte beten kan det inte finnas något annat smeknamn än “betestalibanen”.

När han väl börjat fiska vill säga… För Göran hade på vägen ut knutit en fantastiskt fin gullig liten rosett för att hålla fast tafsen. I första kastet… Eller faktiskt innan första kastet så blev det lite tjall på linan… Klas och Görans beten ville mysa lite så de gosade ihop sig och i tumultet som uppstod “punkterades” Görans lina så det var bara att knyta om igen… 10 minuter senare hade Göran ny rosett och började dänga.

Vi skrapade många braxryggar och vi hade några slack-pet, men inga hugg i det chokladfärgade vattnet. Förutom att Göran fick knyta om igen pga trassel i spötoppen så hände inget av värde så vi kasade ut igen, ut på öppet vatten.

Vi hittade vatten (låter otrolig men det gjorde vi) med vass och vi dängde igen. I typ tvåhundrasjuttiotolfte kastet landar Klas äntligen vinnarfisken – ett monster på hela 62 cm! Klart! Färdigt! Nu har vi vunnit! Och Göran knöt om tafsen igen…

img_0153

Av någon konstig anledning fortsatte vi och tävla. Det innebar i korta drag att Mange och Göran tävlade i att byta beten mest och oftast, utbytte sanningar om vad som fångar fisk, bytte mer beten och filosoferade. Klas stod i mitten av båten som en vacker gäddskulptur agerade kuttersmycke. För den som undrar kan vi dessutom avslöja en hemlis – JA – Klas fiskar med alla sina Wolfcreek-borrar också. Det var en WC-borretail som knep monsterfisken faktiskt. Vi bytte plats, Göran knöt fast tafsen och vi fiskade på. Ingen hemma…

Vi bytte plats… Göran knöt fast tafsen och vi fiskade på… Utan resultat…

Sen bytte vi plats igen… Göran knöt fast tafsen igen… Och… Till slut lyckas Mange dra ett ännu större monster på 66 cm. Metersfisk alltså!!! 128 cm!!! :-D. Vi var hemma – sen började mysfisket. Vi nötte av några fler ställen utan leverans och vi var sista båt in i mål efter att frenetiskt gnuggat av de sista metrarna vass innan slutsignalen.

img_0155
Ja, här är fisken med stort F – 66 cm absolut potentiell vinnarfisk.

Man kan väl bara konstatera att jag (Mange) aldrig fiskat med varken Klas eller Göran innan, men jag misstänkte det skulle blev kul – och det blev det. Helskön stämning i båten, mycket kärlek, mycket snack och igen… Klas you can be my kuttersmycke anyday… :-D… och Goran – när jag behöver knyta på en ny tafs – You’re my guy!

Danne och Burken

Denna lördag skulle Grovstanäs Invitational äras av tre celebra gäster från Upplands Väsby. Ja precis, du läste rätt – Upplands Väsby – orten som 1983 lyckades komma upp i elitserien med sitt hockeylag. Det är tider som ingen glömmer (förutsatt att du är född någonstans i mitten på 70-talet då så klart)

Vi som fiskade var Danne, Erik och Jimmy. Med den laguppställningen så var vi ostoppbara!!

Vi startade dagen med en gemensam biltur till Norrtälje. Planen var redan spikad tidigare i veckan. Ett par mail med lite bilder från Eniro sjökort och fantastiskt heta platser var “spotade” och inringade.

Startsignalen ljuder och vi kastar oss ut på böljan blå för att kamma hem vinsten. Viktigt att poängtera är att även fast det är en individuell tävling så är det ändå prestige och teamkänsla när man sitter i samma båt. Det är liksom båten som skall vinna.

Kort om vår plan för dagen: Starka vindar hade kommit under natten, öster ifrån, så planen var att starta på vindutsatta platser för att efter det röra oss söderut till ett litet “system” där det är bra genomflöde av vatten samt att vi skulle få chans att fiska utan att hatten blåser av, för det “brallade” på rejält på tävlingsdagen.

De första vindutsatta platserna såg riktigt heta ut och vi gör oss redo för att sätta igång. I detta läget så är det taktik som gäller, vi väljer alla olika beten (färg och typ) för att få så bra bredd som möjligt i jakten på dagens gäddrecept. Men det ville sig liksom inte och vi bommade på de första stoppen. Det var riktigt svårfiskat – lågvatten i kombination med en stark vind gjorde det även svårmanövrerat med båten.

Vi tog ett snabbt beslut att kasta oss söderut till det magiska systemet som skall stå som garanti för dagen. Här glider vi upp på några riktigt bra drifter och kapten Danne utlovar fångstgaranti på första driften. Otroligt nog väljer Erik och Jimmy att avstå från att “casha” in garantin.

För egen del så drar jag upp första fisken för dagen. Den hugger på en Buster Jerk i färgen skitmört. Gäddan mäter in på den smått fenomenala längden 55 cm!! Det var riktigt svårt denna dag och min förhoppning var att de är lika trögt för de andra båtarna och att 55 cm faktiskt kunde stå sig en dag som denna – jag hade fel.

img_0606
Japp, gäddorna dokumenteras. Allt enligt instruktion från tävlingsledningen. 55 cm i sin helhet.

Men nu skall tilläggas att det var inte den enda fisken som kom upp i vår båt den dagen. Vi nötte vidare på allsköns ställen som brukar leverera fisk, men ingen var hemma. En av anledningarna var att de grunda vatten och vikar som vi hade som plan att nöta av, var alldeles för kallt temperaturmässigt. Ute i fjärdarna var det 7,64 grader varmt och inne i vikar och system var det endast 4,35 grader varmt. Det var inget vi hade räknat med när vi lade planen för dagen, så det strulade till det för oss.

Jo, den andra fisken som kom upp….den hittade vi i kanten på en klassisk gäddvass och den kämpade rejält innan den slutligen synade båtens insida. Den mätte in på hela 50 cm. Mer än så lyckades inte Vilda Väsby locka upp denna prestigefyllda tävlingsdag.

Peter och Fulan

Min förebild inom fisket, Kusin Mange “Niten” Danielsson bördig från Edsberg hör av sig och frågar om det finns plats i min båt, och jag blir själaglad, klart det gör. Vi har hängt ihop på somrarna sen man gick i blöja. Jag är ju 4 år yngre och ni vet hur det är i de där åren när man är 7-15 år, inte så kul att hänga med någon som är sååå mycket yngre. Men jag såg med stora ögon från distans hur Mange fiskade dygnet runt på 70-talet och jag var hur glad som helst när jag fick hänga 10 minuter eller nåt när han grävde mask för borrefisket.

80 & 90-talet ägnade Mange åt Jerkandet och mycket isfiske på Norrviken, så till den milda grad att sambon fick nog när hon kom hem efter jobbet och badkaret var en mörtstuga på fredagskvällen. Ännu mindre glad var Sanna när en mört hade hoppat ur och legat och svällt så där mysigt och luktat sådär gott som döda fiskar gör när de, i en lägenhet, när de ligger lite fuktigt under ett badkar i 2-3 veckor. Där blev det bottennapp för Mange med levande betesfisk, det tog tvärstopp.

Manges tidigare hemmavatten är precis det som jag hade lagt upp planen att ta oss till, 25 minuters färd, med hopp om att de stora skulle börja söka sig in på grundare vatten. Magnus vann GI för 3 år sedan så det känns perfekt.

Dessutom frågade jag om Chris, min Schwessjiske vän, om han ville vara med. Han har ju dessutom precis börjat på Forshaga så jag kände ju att här har jag satt ihop mitt dreamteam. Jag som Kapten och lagledare och 2 rutinerade däcksmän. Det är en spänning i luften den morgonen. Jag har svårt att sova, likaså Magnus visar det sig när vi ses i hamnen. Tuffa förutsättningar med extremt lågvatten och mulet och 8-10 m/s.

Startskottet går och jag tuffar ut i 18 knop och det är som tur motvind. Nytt båtsportkort är inhandlat då det förra flög all världens väg när jag och Danne körde medsjöss i Furusundsleden i 27 knop och skön medvind på 8 m/s . Jaja 1000:- senare så har jag nu full redundans (backupp) med Plotter, Eniro på sjön och analogt sjökort -säkerheten framför allt och kul nu när jag kommer lite längre att kunna ha en grym översikt över skärgården.

När vi svänger runt en udde är det rak motvind och sköna vågor, Mange är motvikt i fören och han kör knädämpning och klagar över att han kommer bli flera cm kortare om jag skall hålla den här farten. Det som Fulan är lite rolig med, det är att när det hoppar och far så verkar den ena förgasaren vilja vara med i matchen och motorn varvar upp och jag vill gärna hålla full gas i motsjön, om jag släpper gasen så kommer den inte varva upp igen.

Skönt att veta att motorn har potential, vintern får innebära en service så skall 2017 innebära ett fantastiskt Fulanår, GurkTobbe har har kontakter visar det sig så det kommer bli en tur dit. Som jag resonerar när det gäller gamla motorer: Bättre 25 mil ToR till en bra mek än 4 turer till en lokal klantfirma. Ta det säkra före det osäkra helt enkelt.

Vi kommer fram till lugnare vatten och den hotspot jag var ganska säker på skulle hålla fisk och som jag haft i gameplan rätt länge åker vi förbi för att ta det på hemvägen var tanken. Vi stannar på ett av Manges favoritställen. En udde med ett sund i närheten. Bra energi på oss och jag startar med en Zalt som rasslar och rör sig- tomt var det där. Vi glider med vinden över en klack i ett sund med sjögräs, och pang, jag har bytt till en Buster HotPike och en liten pigg rackare dök från ingenstans och högg till – skönt det blir ingen nollrunda i år. Vi hoppar att mäta, ligger runt 65 cm och det vinner man inte på, även om det inte kommit upp någon metersfisk, eller ens en fisk över 90 cm på alla tävlingar som vi haft under åren i oktober.

Jag har en god känsla, det här kommer gå bra. Det är fullfart, inga pet och precis som Sibboturen i veckan som var så är det kvicka gäddor i Furusund. Vi driftar och Mange kör Buster Jerk Apelsinen i ett vindstilla bakvatten, 1 meter djupt då vattennivån är 40-50 cm lägre än normalt och stora sjögrässjok. Smack – det kommer en fin firre som vi håvar raskt. Gälgreppet och Mätning, 84 cm. Viktigt att få med Gäddorna över 80 cm – det KAN ju vara så att det går jättetungt för de andra. Vi beger oss lite sturska vidare och lägger tyvärr rätt mycket tid på fel ställen i det system vi är på.

Vi testar en “insjö” och längst ner i viken börjar det hända grejjer, följare och det hugger fint 3-4 små gäddor men inget större, men det ger energi i det tråkiga blåsiga vädret. Vattentempen varierar mellan 6 grader som lägst och 8 grader som högst – men det går inte att läsa av något av vattentemp, vindutsatt eller stilla bakvatten. gräs eller vasskant, flad eller grynna. Hopplöst svårtytt denna dag.

img_0154

Vi åker till “min” hotspot på vägen tillbaka och där möter vi Jakob som stått och nött på samma spot hela tävlingen. Vi häcklar och hånar varandra som man gör när man känner varandra bra och det är prestige i potten. Jag försöker se om det i alla fall kanske går att få upp något, det är 1 timme kvar och nu är det att få till taktiken. Vi fiskar oss hemåt men det är dyngtungt – ingen aktivitet på lugnare flader och svårt att hitta rätt ställen nu när gräset är i ytan, svårt att hitta det där skiktet mellan ytan och gräset med en svävande glider eller shallowriggat gummi.

Okej – den sista vassen med en vik med rak vind in mot som det blåst magiskt länge, flera dagar. Där har det varit fiskgaranti hela sensommaren så här skall vi se om vi kan få till nåt fint. Bra drift, lite galet dängande åt alla håll och kanter. Ett ankare som släpper, vi driver närmare vasskanten. Jag gasar och backar, det är 10 minuter kvar till målgång, allt kan hända. Okej vi flyttar oss 10 meter sidledes till en liten kanal mellan öarna – här då – hugg nu bara hugg.

Fan, inget där heller – jag puttrar ut och när jag är ganska exakt på 3 meters kurvan och kommit upp i 10 konp när Fulan går som djupast så – DUNK – vi grundstöter. Motorn låter som vanligt, inga vibrationer men en tydlig grundstötning. Pertan upplyser mig i Hamnen senare att det ligger en “1 meters där” som med mitt snabba huvud då blir 50 cm i lågvatten. Det syns inget på skäddan eller proppen vilket är skönt, men har det gått hål i botten? Som tur är inte, inget läckage – men det blir intressant att se när jag tar upp hur det ser ut i skrovet….jaja shit happens och jag fick mig en tankeställare, kommer bli bra med en elmotor 2017 som kommer få puttra på grunda vatten.

Resumé

Hur gick det till slut?

Jo, ingen av Team FiskeFürAlle eller någon i våra 3 båtar tog hem förstapriset, utan det gjorde ju såklart Jakob. De hade haft ett grymt fiske med 8 upp och en topp på 89 cm. Det är bra för att vara Furusund.

img_0156
Jakob med vinnarfisken. Om inget annat fungerar, sätt på rosa flytväst så vinner du. Så sa i alla fall statistiken.

De hade gjort det på Peter´s hotspot – men det är numera Jakobs Hotspot de hade nött på ett ställe som var 50 x 50 meter under 4 timmar – respekt till det pannbenet. I år var det inte så många som blankade som det brukar vara. Det var faktiskt så att flertalet fick upp fisk.

image2
Prisutdelning in action.

Det var allmän grillning, skitsnack och skönt häng. Mycket snack med alla som brukar vara med och som man möter lite här och där under året i en av de vackraste skärgårdarna. Som vanligt grymt bra uppstyrt av Lolle & Ulrika och med finfina priser från Dogger i Norrtälje, Beten av Holybaits och lite annat gott.

Väl mött på sjön!! Nu kör vi, det är långt kvar till isen lägger sig (hoppas vi)

Peter Danne Magnus

Här hittar du vårt första inlägg från Grovstanäs Invitational

https://www.fiskefuralle.se/fisketavling-i-furusund/

ps2: Som vanligt – kom ihåg att följa oss på sociala medier så får du den fulla “FiskeFürAlle”-upplevelsen. Vi finns på FacebookYoutube & Instagram Ds.2

Föregående artikelNokkela Bigtail – Spännande nytt från Finland
Nästa artikelHandgjort bete i huvudrollen och Jakten på 200 gäddor med DubbelJakob

3 KOMMENTARER

Comments are closed.