Ja då är årets första tankar nere på pränt, och det är såklart en uppföljning på mina tidigare inlägg om hur 2019 skulle vara året då jag började fiska utan hullingar på fiskekrokarna. Så hur var det, hur gick det och var det värt riskerna?
Återkommer till mina erfarenheter längre ner men så här skrev jag för ett år sedan:
“Jo, det är just det som är tanken att jag ska försöka beskriva och reda ut och ta reda på vad krokar utan hullingar innebär för fisket i sig, och vad man behöver tänka på för att inte tappa mer fisk. Mest tänker jag på att hullinglöst är ett steg i min egen utveckling för mitt gäddfiske, men framför allt vill jag fokusera på skonsamt fiske.”
Det inlägget hittar du i slutet av denna text, så nu åter till hur har det varit, det hullinglösa fiskeåret, det skonsamma året när mycket fokus var på Gäddans välbefinnande. Det har varit väldigt bra kort och gott. Det har varit ett år med ganska mycket fiske och ett år med ett mycket mer avslappnat fiske.
Många gånger så har både jag och Danne “räknat” en fisk som fångad även om den kliver av precis vid båten. Visst det är riktigt roligt att håva, att få ett bevis på att “där satt den”. Men egentligen hur stor roll spelar det under de där vanliga turerna där man “bara ” är ute på en fin fisketur. Måste fisken upp varje gång eller räcker det med hugget och fighten för att få den där härliga känslan?
All respekt för eventuell PB-fisk som så klart skall upp och fotas/vägas som bevis för, framför allt, sitt eget ego. Det är inte de fiskarna jag pratar om.
Först ett gräv i hjärnan
Jag förstår om ni inte har samma syn, vilket är helt okej, men jag älskar ju allt runt fisket. Försöker se varje vinkel som något positivt i fisket. En bomtur är också en lyckad tur. En tappad fisk är också en fångad fisk. Ibland kan den där tappade fisken etsa sig fast starkare i minnet. Ska den inte räknas då eller ska man kunna se den som en upplevelse och faktiskt så att den vann över mig i kampen? Samtidigt faktiskt ge Gäddan den uppskattning som den förtjänar även om den aldrig hamnade där mellan vänster och höger hand. Men absolut att en fin fisk ska dokumenteras och visas upp fotas och spridas.
Fiske är mycket filosofi och reflekterande för mig, det är lika mycket utforska sig själv som att faktiskt sätta ett PB eller att ha ett riktigt lyckat mängdfiske. Variationen mellan turerna är det som jag tycker är det magiska och hur jag utvecklas som gäddfiskare.
Att titta tillbaka på hur jag agerade, tänkte och fiskade för 4-5 år sedan. Ett sniprally eller riktat grindande på en spot – lika vacker upplevelse båda två. 20 grader och en fin sommarbris och syresatt vatten eller 1 minus i luften och 2 plus i vattnet. Själva skrivandet har den fördelen att jag kan sitta och gå tillbaka till en text för några år sedan och känna igen mig själv men också se hur jag kanske tänker annorlunda i dag mot då. Eller hur de funderingarna faktiskt var steget till att jag idag har lyft mig en nivå när jag fiskar okända vatten.
Så hur var det hullinglösa första året?
- Inte märkt någon skillnad – inte fler tappade fiskar
- Utmaningen varit att hitta var fisken står – inte att tappa den
- Glömt bort att jag kör hullinglöst – alltså ingen påverkan
Då skall det sägas att jag tävlingsfiskar inte ofta, och när det är tävling med kompisar så har jag varit tydlig med att jag har en eller två chanser att landa fisken, så något mer stressad i landningstillfället har jag varit, absolut. Men eftersom jag måste ha en annan teknik med snabbare få fisken mot håven så har det nog vägt upp till det bättre när det gäller landad fisk. Inget onödigt drillande helt enkelt vilket i sig innebär ett skonsammare fiske.
Om vi tillsammans tittar på en av de bästa texterna och en av de för mig grundläggande källorna till effekter av Catch & Release, så tycker jag det känns mycket bra att köra hullinglöst. Vad den här texten kanske främst sätter fingret på är att det är inte krokningen i sig som är farlig utan snarare vad för sorts bete man använder för Gäddans mortalitet.
När du läst såhär långt tycker jag att du kan ta och studera Tobias Fränstams examensarbete från Götebrogs universitet om C&R, mycket bra tankegångar:
Vad jag kan tycka är att det fortfarande är et besvärande snålt utbud av hullinglösa krokar i sportfiskebutikerna. Det är å andra sidan inte så svårt att ordna det själv genom att använda en plattång och klämma in hullingen eller ta en fil och fila ner hullingen på varje krok. Men är man slö och bekväm som jag är så vore det sjukt smidigt att köpa färdiga. Som kontorsråtta blev det ju lite småskönt i handen efter 150 korkar x 3 hullingar, ett tips är att använda handske om tangentbordet och hemknappen är nötningen under veckorna.
Jag vet att det lyfts i i några av Youtube serierna /tävlingarna som släppts under 2019. Det lyftes lite i sociala medier men sen dog det ut. Det är synd.
Summasummarum
Så ja, det kommer bli ett fortsatt fiske utan hullingar. Jag kommer garanterat berätta om fördelarna även fortsättningsvis, men alla gör som de själva vill. Att predika om vad som är rätt och fel i detta fallet är inget för mig. Det kommer nog dyka upp sådana möjligheter under året och det finns några tankegångar som jag behöver forma innan de kommer på pränt. Tack för att du läste så här långt och jag hoppas du håller ögonen på oss då vi även 2020 kommer inspirera och engagera er därute.
Gäddkramar
/Peter
Här hittar du mitt ursprungliga inlägg om när jag valde att sluta med hullingar inom gäddfisket: https://www.fiskefuralle.se/argument-for-hullinglost-sportfiske/
Ps. Som vanligt – kom ihåg att följa oss på sociala medier så får du den fulla“FiskeFürAlle”-upplevelsen. Vi finns på Facebook, Youtube & Instagram Ds.
