Tre årstider och metersfisk – en våt dröm på mälaren

”Vi kommer fram till en lång vass som vi åker längs med och ju längre vi åker, desto hetare känns platsen. Vi bestämmer oss för att ankra upp och gnugga… Fickor till höger, mitten, vänster. Överallt känns det hett… Två kast in har Tobbe en följare”…

Vi höll på att hoppa rakt in i action där, inte meningen. Låt oss börja denna historia lite tidigare. Vi kan börja i vinterångest, gäddångest, fiskeångest ångest jada jada jada… Ja, jag har haft mycket ångest för att jag inte kunnat fiska. Och sen kom jag äntligen ut… Två blankpass på raken. Mer ångest såklart. Man vill ju inte ha ångest. Man vill ju må bra av fiska. Och bästa sättet är att fiska mer! :-D.

Gulan – nystrajpad med min personliga mek Tobbe som ställer tomgången. Har du inte en personlig mek – skaffa en. Det sparar dig sååå mycket tid och besvär. Billigt är det också… Tobbe tar två tändstift i veckan samt att jag tänker på hans Petunia 🙂

Gulan, min härliga 80-talsbyggda senapsfärgade Flipper 470s har varit borta, länge… På varv, långt bort i Skultuna. Väl omhändertagen såklart. Tobbe fuskar lite på verkstaden och hade denna vinter förärats inte bara att meka sin egen båt utan också fått förtroendet att titta över både Fulans och Gulans motorer. Och Tobbe älskar att meka, han är sjukt duktig och noggrann. Vad mer kan man önska när man lämnar bort sin ögonsten?

Så kom påsken och jag kunde äntligen hämta Gulan och Tobbe gjorde mig inte besviken. Förutom full genomgång inklusive rengöring av förgasarna, en full nerplockning av växelhus och byte av propeller, var hon också helt utstädad. Man kunde äta mat i motorn!!! Med avhämtningen följde också beskedet att ny impeller kommer behövas nästa år, och ett löfte om att hjälpa till att byta :-D. Grymt! ”Tyvärr” spenderades påskfisket med Peter och Tobbe på Fulan så Gulan fick nöja sig med lite nya dekaler men inte sträcka på benen.

Tobbe, Tjoba kärt barn har många namn. Man kan vara säker på att det alltid blir en rolig tur när vi är ute. Hur kan det gå fel när man har en Västeråsare i lusekofte fram?

Nu var det dags! En kortare arbetsdag och sen ut på vattnet! Inte ensam utan med mr mek himself – Tobbe. (Det var såklart inte alls för att jag gillar att hänga med Tobbe utan mest bara för att ha med någon att skälla på om motorn inte skulle leva upp till förväntningarna 😉 ). Målet var Mälaren, Stockholmsdelen av Mälaren för at vara mer exakt. Jag kände att det var bättre chans på fisk i Mälaren än i Sur-Värtan även om Mälaren är i princip okänt vatten för både mig och Tjoba. Vi fick väl pannbena oss fram som vanligt var tanken.

Framme vid rampen blev det sedvanligt kramkalas, påklädning (nej vi åkte inte nakna i bilarna dit… skalkläder och så… ja du fattar) ilastning och sjösättning. Sjösättningen blev lite mer eeeh, hur ska vi kalla det… direkt än vad vi tänkt oss. Jag backade ner försiktigt. Jag lyckade pricka rätt direkt (mer tur än skicklighet) och Tobbe skriker ”Stopp” för att jag inte ska backa ner djupare. So far so good. När jag stannar bilen hör jag det rasslar till och båten åker i oväntat tidigt efter jag stannat… och vinschen rullar snabbare och snabbare… Hmmm jag hoppar ur bilen och ser att båten bestämt sig för att sjösätta sig själv utan att Tobbe gjort ngt. Jag hade förmodligen slagit om spärren när jag mekade med elmotorn i veckan och vinschen var inte låst… jaja sjösättningen var snabb, båten kom oskadd i vattnet och alla hade full hälsa. Could be worse.. Lite klanteri utan skada har inge dött av

Mycket konstnärlig bild. Konstnären kallar den tydligen ”Mange i motljus”

Nu… sanningens ögonblick… Ska motorn starta? nej… eller kanske… nej, eller jo… Tobbe är lugn och säger ”pumpa fram mer soppa”. Nu kommer det bensinfilm på vattnet… Ett försök till… nej… Mer gas.. VROOOOM! Yes! Tobbe – mästermekaren – säger helt lugnt… så trög kommer den inte vara igen. Du kommer att se… Fasen va skönt att vara så trygg i att man mekat rätt. Tänk om jag kunde känna samma sak…

Planen var att fiska av kanter vid lekvikar (eller vad vi via sjökortet kunde läsa ut borde vara lekvikar) och Tobbe ville också gnugga av några vassar. Vi börjar vid ett tips vi fått från Danne där vi varit tidigare. Det är en grundrygg mellan en ö och land. Vi ser ett stort stim betesfisk och börjar fiska där för att sedan ta oss längs kanten. Så skönt. Allt mek jag lagt ner på elektroniken verkar funka. Elmotorn surrar tryggt, NMEA nätverket har ström och lodet snackar med motorn och fjärrisen har batteri. SKÖNT!!

Tjoba passar på att klippa en mäktig fisk när solen hälsade på. Nu var det vår… I fem minuter. Vänligen notera. Tobbe – han kan posera han… I motsats till undertecknad. Han har i förtroende berättat för mig att han står med sin dotters leksaksgädda, tränar duckface provar nya poser varje kväll. Men berätta inte för någon att jag sagt det

En halv drift ner står Tobbe med böjt spö och en lite herre som fallit för hans Guld/Gröna McRubber Jr får syna utsidan av båten innan han simmar hem igen. Skönt! Vi gnuggar på utan kontakter. Det känns höstlikt i luften. För att sen växla till vårvärme när solen tittar fram och vinden dör. En sån dag när det är svårt att hitta rätt kläder. Solen tittar fram, av med mössa, vantar, buff, knäpp upp. Moln – på med mössa, vantar, Buff. Det börjar hagla, knäpp jackan. Det börjar snöa – Knäpp allt du har! Vi har höst, vinter och vår omvartannat.

Mälarfiskare? Avslöjad…

Vi bestämmer oss för att omlokalisera. Vi konfererar, kontemplerar och bestämmer oss för att ge oss in på ”un-charted territory” – platser vi aldrig varit på innan. Precis som Tobbe lovat startade motor direkt och vi susade väg mot nya jaktmarker.  Vårt mål var några distans bort men på vägen noterar vi en härlig miljö på styrbords sida (det är den högra för dig, landkrabba!). ”Ska vi prova här? Ja!”. Nu är vi tillbaka där artikeln började.

Vi kommer fram till en lång vass som vi åker längs med och ju längre vi åker, desto hetare känns platsen. Vi bestämmer oss för att ankra upp och gnugga… Fickor till höger, mitten, vänster. Överallt känns hett… Två kast in har Tobbe en följare. Det här känns hett. Vi prickskjuter till höger, vänster, lägger exakta kast och står sådär framutlutade som man gör när det känns hett. Putar med rumpan och kroppen spänd som en fjäder, redo att lösas ut i ett ninja-mothug. Jag sätter på min TN-tail i blodig mört-färg. Det bete jag avslutade säsongen i fjol med. (Det kan du läsa om här). Jag tog en 108/8kg på det betet då…Nu bombar jag på… Sådär en 30 kast in över samma spot kommer hugget. Min första tanke (efter två blankpass) är ”Äntligen”. Uppspelt över att äntligen triggat fisk kranar jag hem gäddan ganska raskt. Då upptäcker jag att ”hmmm huvudet som stirrar på mig känns ganska stort”…Handlandning och jag märker att fisken lång.

Ja i sann ”mange-anda” så poserar jag som en hösäck som vanligt. Denna gång lyckades jag undvika att ha kepsen snett (jag har ju ingen som du kanske noterar) men hur har jag mössan? och ingen frontning av fiske alls heller… Nä jag får ta en duck-face och hålla-upp-gäddan-ordentligt-kurs av Tjoba

Efter klippning av två krokar som satt illa (jag gav Tobbe min avbitare för att klippa kroken varvid han fnyser lite föraktfullt och säger ”jag har en avbitare… en BRA avbitare”. Skön dissning av mina prylar) lägger vi ner fisken på mattan och mäter upp den till 102 cm. Vid vägning visar den sig ”bara” väga 5,1 kg. Jag skriver ”bara” inte för att jag tycker den är liten, för det är den verkligen inte, utan för att med den längden borde den väga mer men den är helt tom i magen. Förmodligen helt nylekt (även om den inte hade några lekskador alls). Då börjar jag alltså 2017 på samma sätt som jag avslutade 2016. Metersfisk på TN-tail :-). NAJS!

Hyfsat nöjd artikelförfattare

Jag och Tobbe myser vidare, fiskar och konstaterar att det är dags för lite sen lunch och sen kör vi på i två timmar till.

PM (personlig mek) dubblar som kock på Gulan. Dagens meny – ärtsoppa !
Efterrätten…
Förlåt.. här är efterrätten

Några följare, ett brutalhugg på min Nokkela Big tail (det betet har vi pratat om förr. det hittar du här) som jag inte lyckades nita dit. Det händer inte så mycket mer sen. Men vilken dag! Allt funkade, motorn gick som en dröm, jag fick fiska en av mina bästa vänner och årets första fiske är över meter. Inget kan bli bättre!

Det som förvånade mig lite var inspinningshastigheten för betena. Vi hade det ganska kallt – 5 grader i vattnet och Nordliga vindar. Inte enkla förutsättningar, speciellt inte mitt i leken… Men det som gav mest attention från fiskarna var ändå ganska snabb, ryckig inspinning konstigt nog. Men det bara visar att man alltid ska prova, variera, byta och trixa till man knäckt koden

Snart dags för nästa metersfisk 😀

//Mange

Ps. Som vanligt - glöm inte följa oss på sociala medier så får du den fulla
"FiskeFürAlle"-experiencen. Vi finns på Facebook, Youtube & Instagram  Ds.
Annons

LÄMNA ETT SVAR