24-timmarsgäddan 2018 från insidan med Team Brunnberg

24-timmarsgäddan är nog Sveriges galnaste fisketävling. 24 timmar hardcore gäddtävling. Några av Sveriges absolut bästa tävlingsfiskare. Hela Mälaren som tävlingsvatten. Tävlingstid från fredag veckan efter midsommar kl 16.00 till 16.00 följande dag. Minimått 80 cm och 10 fiskar räknas. Tufft fiske, svåra vatten, press i ett hel dygn och sömnbrist gör detta till något helt annat monster än de vanliga tävlingarna.

En tävling för de som har det lilla extra, eller kanske en tävling för de som saknar någon hjärncell? Ingen aning vilken kategori jag hamnar i av dessa (förmodligen den sistnämnda :-D) men jag älskar utmaningar och att pressa mig själv. En tävling helt undertecknads smak med andra ord. Det handlar om så mycket mer än de vanliga tävlingarna. Det handlar om planering av fiske, mat, att jobba som team och hålla andan uppe, ta smärtan och se till att vara redo när det där hugget kommer efter 22 timmar. Idiotiskt tycker vissa – en rolig utmaning säger andra.

2017 – det vill sig inte riktigt med 24-timmarsgäddan…

Det skulle vara en ganska självklart startpunkt för denna artikel att börja med startskottet i år 2018. Men årets upplaga av Team Brunnberg har en mycket längre historia. Vi skulle fiskat ihop redan i fjol: Undertecknad (Mange), Kapten Martin Brunnberg och Olle men det ville sig inte alls. Efter ett provfiske som pajade elmotorn, jag blev toksjuk och fick backa ur så toppade teamet allt med att en timme in i tävlingen smälla hydraulstyrningen på båten. En stilstudie i otur helt enkelt. Vill du läsa om de hittar du länkar längst ner i artikeln.

Äntligen dags – Mange är en prepper

Så – ett år senare är det äntligen dags. Jag börjar planeringen någon vecka innan (yes –jag gillar att ligga ett steg före).

  • Jag allokerar några dagar veckan innan för provfiske på Mälaren. Inte i det område vi tänker fiska. Mer att få feeling för vattnet, se hur långt gräset kommit och testa av vilka beten som funkar
  • Planering av käket. Det finns två saker som påverkar mitt fiske långt mer negativt än sömnbrist och trögt fiske: brist på mat/energi och om jag är nödig. Låg energinivå påverkar mig enormt. Det är t o m så att Danne och Peter märker, mycket tydligt, när det är dags. När Mange är tyst mer än 15 sekunder och gör två felkast in vassen – ja då är det dags att fylla på. Och fiska nödig, det går bara inte att planera bort men man kan se till att ha med sig papper om naturen kallar
  • Planering av beten. 24-timmars fiske (eller 22 kanske) gör att kroppen tar stryk. Man är inte sugen på att dänga pounders ett helt dygn. Så fångstsäkra beten med stor profil och liten vikt är fokus. En vecka innan tävling är gameboxen (eller ni känner mig gameboxarna… 🙂 )packad. Westin Swim, Salmo Sliders, Tailar, spinnerbaits och gummin i 80g-klassen slinker ner med ett och annat wild card.
  • Planering av spön – har man 20 spön man använder från och till är det inte lätt. men valet faller på ett spö för tyngre beten – upp till 200g, ett jerkspö och ett haspelspö för lättare fiske spinnare/spinnerbaits. Så under provfisket förstör jag favvohaspelspöt så det blir till att köpa nytt. För er utrustningsnördar och själsfränder kan jag informera om att spöt som gick sönder (till min stora besvikelse) var ett Grim Reaper 9ft som ersattes av ett Westin W4 och parades med en Shimano Biomaster. Av ngn anledning (har inget alls ihop med Westin) blev de andra två spöna också Westin-påkar. Ett Dynamic Powercast 120-260g som parades med en Shimano Calcutta 301d och ett 3776 7,6ft som parades med en Revo Toro NaCl. Sköna spön – det gäller att fiska med utrustning man känner väl

All denna minutiösa planering och tankearbete (som jag verkligen älskar) är för att team Brunnberg med undertecknad ska fiska så bra som möjligt när det gäller. Dagen innan tävlingen möts jag av detta:

Jo du ser rätt – det är bananer på pizzan. Och många pizzor dvs många bananer! Grym planering av kaptens matsäck! Eller?

Kapten! WTF? Bananer??? :-D. Visst – de må vara på en pizza men det är fortfarande bananer! Jag är verkligen inte en av de som trott på bananernas magiska negativa kraft så jag var ganska soft men lite kul.

Det närmar sig – äntligen dags för 24-timmarsgäddan

OK – gameday. Jag och Martin anländer tidigt – runt 12 och sjösätter. Martin är av någon anledning stressad – ni vet sådär man är uppe i varv, svettas lite och känner bara sig obekväm. Man far runt och drar i saker utan struktur. Så är Martin och jag känner mig lite vilsen – kan jag hjälpa till med ngt? Men jag inser att Martin mår bäst av att vara i den egna zonen.

Efter ett tag landar han, båten är fixad och vi drar iväg med Team Mälaren Lures och lite annat löst folk och tar en lunch. Efter lite god lunch och skönt tugg är vi tillbaka i hamnen och det fylls på – rejält. Och det fortsätter att fyllas. Hamnen vibrerar av spänning när alla 80 ekipage till slut ansluter.

Till slut ansluter även Olle. Olle och Martin har fiskat och tävlat ihop i 15 år så de känner varandra ganska väl. Själv har jag aldrig träffat mannen jag ska spendera de kommande 24 timmarna med. En avslappnad hållning, ett skönt leende och “det kommer bli kul det här”. Skön kille – kommer bli grymt!

Under lunchen passade jag på att dricka en öl och landa lite jag med. Den gör sig påmind (eller är det egentligen lite nervositet?). Jag måste lätta på trycket. Inte en utan tre-fyra ggr innan vi lämnat hamn! Och så fortsätter det konstigt nog hela tävlingen. Jag pinkar oftare en en revirhävdande hanhund – när vi kommer fram till en spot – pinka. Innan vi lämnar för nästa – pinka. Martin och Olle skrattar gott åt mina behov. Martin däremot – han verkar ha en blåsa att vara avundsjuk på – storlek badboll? 12-15 timmar in känner han behovet för första gången!

Starten – Följ med 80 båtar som gasar!

Vi är bland de snabbaste ekipagen och drar iväg till vår första spot i 45 knop. Martin kör kungligt och Anytec:en sköter sig bra i den roddiga sjön. När man bara har 24-timmar på sig är det viktigt att vara snabbast till första spot är taktiken, glasklart.

Första spoten är en plats Olle fiskat dagen innan. Efter tre snabba upp lät han platsen vila. Men vinden har vänt 180 grader… Vi nöter lite bland naten. Martin byter beten vart tredje kast för att hitta koden för dagen men inga kontakter. Efter ett tag har jag först en följare som hugger precis när jag lyfter spinnerbaitet ur vattnet. Nädå… Banan på pizzan spelar ingen roll… Ngn minut senare har Olle första upp. Ingen godkänd men skönt att spräcka 0:an. Det blir dock tydligt ganska snart att detta kommer bli en tuff historia.

Martin och Olle kör nästan uteslutande olika tailar. Inte helt oväntat att mr BB-tail fiskar mkt tail. Men det funkar såklart! Själv byter jag runt lite. Lite gummi, lite Westin Swim, mycket tail. Färgerna är mest åt det naturliga hållet med inslag av rött och ibland hot pike. Vi byter spotar ett par gånger och vi får upp ett par stycken men ingen till protokollet.

Kapten Martin och Hemlige Olle. Olle lyckas hålla sig borta från linsen hela tiden. Lika snabb som han är på att håva är att han på att vända bort sig när kameran är framme 😀

Vi lägger oss på en spot långt från land med fläckvis gräs åt alla håll. Jag står och fiskar min sektor – motvindskast med haspelspöt. Ett knäpp, mothugg följs av tyngd och spöt står böjt ner till rullfästet. Det känns som  en godkänd fisk. Efter 10 s kliver den av. F-n!!! Nä bananer på pizzan spelar ingen roll…

Här kan jag passa på att sticka in att Olle och Martin är som en väloljad maskin. Så fort ngn får fisk så står ngn, oftast Olle, där med håven redo snabbare än du kan säga flaggstångsknoppsförgyllarlärling. Det vill säga riktigt snabbt. Håvningarna går snabbt, smärtfritt och det märks de gjort detta förr. De är lite som ett gammalt gift par fast utan gnabbet och de likadana träningsoverallerna. Rollerna är tydliga: Olle kör elmotorn, Martin stormotorn och Talon. Kommunikationen är snabb och fåordig. De har gjort det här förut. Själv sitter jag och undrar vad jag kan göra. I början känner jag mig som femte hjulet innan jag tar min roll och fokuserar på det jag är bra på. Fiska, fiska, fiska, snacka och hålla humöret uppe.

Äntligen tävlingsfisk!

Någon halvtimme efter min brända fisk får Martin vår första godkända – en 89:a. Klockan är nu redan sent på kvällen. Det har gått ett antal timmar efter start. Martins telefon ringer hela tiden.  Jag har tydligen valt att fiska med en sambandscentral. Alla ringer för att kolla hur det går. Alla har det trögt. Alla har fått ngn men inte många. Mälaren Lures verkar hittat rätt ställen. De ligger bra till med 5-6 godkända.

över 80 cm i 24-timarsgäddan och en godkänd fisk
Sådär ja! Tävligsfisk!!

Vi nöter på, byter spotar, äter i omgångar så att minst två spön fiskar samtidigt och i princip inga pauser. Vi fiskar stenhårt. Superfokuserade. Snackar skit och drar lite fisk. Men ingen godkänd.

Natti Natti

Midnatt och det är dags att knoppa. Olle hade missat infon om att vi skulle sova så han hade inte med sovsäck och liggunderlag. Vi lägger till vid en brygga. Jag och Martin sover på bryggan under bar himmel och Olle sätter sig i en stol med fötterna i den andra och slocknar direkt. 30 min efter vi somnat kommer en annan båt in  och de är långt från diskreta. De skriker, dunsar och hoppar på bryggan innan vi får komma till ro igen.

02.15 – blåsan trycker på. Jag försöker smyga iväg och kissa. Martin far upp som en fjäder – “jag har inte sovit någonting – nu kör vi!”. Vi skakar liv i Olle som sover som en stock. Lite armhävningar på bryggan, lite uppvärmning så kör vi.

Förvånansvärt nog så känns kroppen pigg – trots att vi kört ett hårt pass fram till midnatt så är kroppen pigg och rask. Ut och nöt!

Vi kör på i samma frenesi. Fokus! Kasta, veva, kasta, veva. Ny spot. Kasta, veva. De här killarna har samma filosofi som undertecknad. De gillar att nöta. Vi har kul, snackar strunt, snackar platsval, Martins telefon ringer och det rullar på. Kl 4 på morgonen inser jag att trots att jag upplever att vi varit på sjön länge, så har vi halva tävlingen kvar!

Och det är tufft fiske. Inte nog med att det är långt mellan huggen. Det blåser också kall hård nordan med bitande kyla och framförallt rejäl sjöhävning. Det är stenbotten överallt så mr Talon tar rejält med stryk.

Martins telefon ringer igen… och igen… Fiskarna är svårflörtade. Vi bränner många hugg. Nä bananer på pizzan spelar ingen roll… De är och petar och de vi landar tar vi nästan som på vårfiske. Långsamt hempetade tailar och de är ändå bara och stöter.

Vi kör samma spotar några gånger till. Vi tar Martin och Olles favvospot för 3:e gången. Ingen leverans. Ny spot. Drift, nya spotar. Lite wildcards. Favvospoten 4:e gången. Elmotorn har blivit trött av all vind så vi ankrar på klassiskt manér. Ingen fisk. Vi släpper ner oss 20 m till – Fisk!!! Olles spö står ÄNTLIGEN i djup böj. Jag håvar (långt från lika snabbt och stilrent som Olle och Martin, men ändå…). Tävlingens ANDRA godkända är klar. en 88:a får simma hem igen och klockan är redan eftermiddag. Nu handlar det inte om seger – bara om ära.

Olle är svårfångad på bild – lite som ett spöka, men jag lyckades finta bort honom så till slut fastande han på en bild

Vi fortsätter fiska fokuserat ända in i kaklet, eller iallafall två av oss. Martin checkar ut ett tag för en liten powernap. Avsaknaden av sömn i kombination med extremt trögt fiske sätter sina spår. Jag och Olle tag teamar på fördäck. Vi fiskar, nöter och drar någon fisk. Jag överraskar t o m mig själv och sätter på ett skeddrag och drar två fisk på det. Vi puttrar runt och provar olika fläckar men utan större utdelning. När vi kommer till Martins favoritområde ringer luren, väcker björnen och Martin är game igen!

Grattis vinnarna av 24-timmarsgäddan 2018

Målgång och vi kan konstatera att vi bara landat två godkända. Fiskarna var inte där vi var helt enkelt. Men ett gäng team hade lyckats peta upp 10 godkända i de svåra förutsättningarna. Imponerande! Vann gjorde Smile Jiggar.nu med 901 cm tätt följda (4 cm bakom) av Mälaren Lures. Trea blev Team Yamaha Marine. Imponerande boys!!! Grymt fiskat!

Vinnarna – grymt fiskat! och bra jobbat
De goda treorna – Även här fantastiskt fiskat

Då var första 24-timmars avklarad för undertecknad. Hur var intrycken då? Ja det har tagit ett par dagar att samla intrycken. Riktigt kul måste jag säga. Sjukt kul t o m trots det sega fisket. Jag älskar mentala utmaningar och att flytta gränser för mig själv.

Rent fysiskt var det inte alls så jobbigt som jag trodde. När jag varit i Rügen värkte varenda kroppsdel efter första dagens fiske. Detta var som 3 dagars fiske i Rügen hoptryckt över ett dygn – vågorna och guppandet, blåsten och det konstanta kastandet. Men denna gång höll ryggen, axlar och allt annat riktigt bra. Inga problem där – årets alla träningspass kanske gjort ngn nytta? Och sen var jag lite duktig på att käka innan det blev för sent.

Ja under timmar är det lätta att det blir så där lite suddigt…

Rent trötthetsmässigt – ja jag skulle ljuga om man inte är vissen på eftermiddagen dag 2. Vi skulle prova ett av våra wildcards och Olle och Martin höll på att positionera båten. Jag satte mig ner och slöt ögonen. 30 s senare vaknar jag igen, fortfarande i ankringen och inser att jag redan hunnit drömma. När jag körde hem (en timme) laddade jag mig full med koffein men kände mig koko på något sätt. Som att jag var yr eller berusad. När jag kom hem och klev ur bilen insåg jag att det var balansen av det konstanta hamrandet från vågorna som busade – rejäla sjöben!

Mentalt – ja vad säger man – pannben! Ett skönt team – enormt härliga killar jag fiskade med. Enormt kompetenta och skickliga fiskare. Vi lyckades hålla ångan uppe hela tiden rakt genom hela dygnet även när vi insåg att tåget gått för toppstriden. Sköna herrar och skön stämning som jag skulle vilja ha i båten vilken dag som helt enkelt. Visst fick alla sina små minibryt – det går inte att komma runt. Men vi körde. Jag hade ju tänkt filma och fånga mycket på film från detta event men jag inser att jag knappt fotograferade ens. Vi bara körde!

Jag tror vi kompletterade varandra ganska bra också. Martin och Olle är enormt samspelta och snabba men konsekvensen av att fiska ihop i 15 år gör också att man kanske både tänker platsval och fiskar likadant. Tyvärr sitter jag på alldeles för dålig kunskap om Mälaren för att kunna bidraga med platsval men på teknikerna var det tydligt att jag tänkte annorlunda. Vi blev helt enkelt bredare i repertoaren att erbjuda fiskarna.

Så sammafattningsvis – om jag skulle få frågan från Martin en gång till om jag vill vara med, vad skulle jag svara? JAAAAA! är det ärliga svaret. Härligt team, galen och välarrangerad tävling. Så tack Martin! Tack Olle! Tack alla andra tokar som ställer upp och gör det till en sån härlig tillställning! Tack hela teamet bakom tävlingen! Ni är alla grymma!

Och jag hade tänkt göra en sån där avslutningsintervju framför kameran också med Martin. Men ärligt talat… Jag pallade inte. Jag var för trött. Så ni får hålla er med tävlingens viktigaste bild istället!

…nästa gång struntar vi i bananpizzan va?

Vi ses på vattnet!

//Mange

Här hittar du Manges ansats 2017 till att ställa upp i 24-timmarsgäddan.

https://www.fiskefuralle.se/nagon-sorts-vlog-om-24-timmars-gaddan-traning/

https://www.fiskefuralle.se/24-h-gaddan-fran-insidan-team-brunnberg-not-featuring-mange/

Ps. Som vanligt – kom ihåg att följa oss på sociala medier så får du den fulla “FiskeFürAlle”-upplevelsen. Vi finns på FacebookYoutube & Instagram Ds.

 

Annons
Årets Bete

LÄMNA ETT SVAR